Hård vecka

I måndags kom vi kom hem efter en supertrevlig vecka i Öjebyn. Onsdag bröt sjukdomen ut och tog över min kropp som därefter känts som en 90-årings. Jag hann dock med ett Mary Kay-party hos Emma först! Det var superkul och jag har säkert smörjt in mitt (stackars?) ansikte 300 % mer den senaste veckan (trots muskelvärk i hela kroppen) än de senaste 4 åren (barn-åren förstås) sammanlagt! Jag har övat på sminkning på hemmaplan och kan knappt bärga mig att få pröva ute bland folk! Min sjukdom har dock motverkat mig efter bästa förmåga.

Per kände inte igen mig efter partyt och var således tvungen att ta ett kort. Tycker någon att jag ser konstig ut är det för att min målsättning var att prova allt när jag ändå var i farten. :-D

Nu mår jag dock bättre och funderar till och med på att träna lite (!). Bäst att göra det den här sekunden innan jag blir mitt vanliga oträniga jag igen. :-)

Halta Lotta

Här kommer senaste nytt direkt från Öjebyn! Imorse såg vi snö (jag var mer exalterad än barnen), Ica är sig hyfsat likt (jag missade till och med den nya charken!) och Arrendegatan är nyasfalterad.

Vad som värre är är att Elina haltar! Vi var med Catarina, Åsa och barn på Leos lekland igår där Elina lyckades trilla ner från en liten avsats och göra sig illa i vad jag tror är foten. (Det är inte så lätt att försöka förhöra en 1-åring.) Den är inte svullen och blå, men hon är ganska halt den lilla stackaren. Om man bortser från olyckan, så hade vi superkul! Eftersom Elina är för liten för att klättra själv så fick även jag förmånen att klättra runt hela stället och åka en massa rutschkanor. Det var jätteroligt!! Se och lär Nickis äventyrslek!

Jag har även hunnit med att klippa morfar (min alltså) i brist på mer utbildad frisör tillgänglig, varit på stan, bakat bullar och tårtbotten. Sammanfattningsvis har vi haft jätteroligt! Imorgon är det 4-årskalas på agendan med varmkorv och fika för släkt och vänner!

Nu ska jag gå och se vem som åker ur idol. Jag brukar alltid ha sån stark åsikt, men nu orkar jag bara bli lite halvengagerad. Bäst är i alla fall Alice!

Packad

Äntligen färdigpackad! Imorgon bär det av. Vi har övat idag. Barnen fick följa med till frisören och sitta (hyfsat) still i ca 20 minuter. Det gick bra, så nu är vi redo för morgondagens flygresa. :-D

Tur att vi ska åka tidigt, tidigt för jag tror inte att Elliot kan bärga sig ens en sekund till. Han har ställt samma fråga i flera dagar: "VARFÖR kan vi inte åka NU mamma?"...

Elliot fick vara hemma från dagis idag. Jag är så kluven till dagis-biten. Jag har ju accepterat mitt (vårt) öde vilket är att barnen måste gå på dagis från ca 2 års ålder, men egentligen tror jag att de mår bäst av att vara hemma till i alla fall 3 års ålder och i Elliots fall ännu längre. Samtidigt ser inte världen ut så och jag tror att jag skulle bli tokig (på riktigt) av att vara hemma i en massa år till. Nu får han i alla fall lite semester innan det blir dagis på allvar, dvs måndag till fredag från och med 3 november när lilla älskade snuttan ska skolas in. Mammas lilla bebis (jo, det är sant!).

Så här stor har min bebis hunnit bli! Hon blir riktigt förvånad när det faktiskt kommer kiss i pottan! :-D

Vi kommer "hem"!!!

Jag har impuls-köpt flygbiljetter hem till Piteå till mig och barnen! Vi kommer hem mellan 15-20 oktober! Jag insåg att efter jag börjat jobba blir det lite svårare att åka och hälsa på. Båda barnen blev superglada!!

"Inte Tony" :-)

Elliot vill åtminstone stanna länge.

Rosor...

Det kom ett sånt där snällt mejl till som fick mitt hjärta att slå lite extra fort! Tack för alla snälla ord! Här är mejlet:

"Hej Linda!

Åter igen! Tusen tack för din vackra sång när vår dotter döptes i lördags. Du fick otroligt mycket beröm av gästerna också.

Det är så att jag önskar att du hade sjungit på vårt bröllop-07 och då anlitade vi ändå en yrkes sångerska men din insats var tusen gånger bättre!

Med varma hälsningar"

Det där mejlet kan jag leva på i flera veckor!! Tack igen!!

Här sjunger jag på Linda & Ralfs bröllop med supersupersuperduktiga Amanda på cello!

September-tillägg

Jag glömde nästan en sak apropå september. Vi skulle ju få storfrämmande! Helgen när allt skulle hända på en och samma gång (2 dopsjungningar varav en med efterföljande dopfest, två kalas varav en med middagsbjudning och storstäd på dagis) skulle Linda & Ralf komma. Så vi avbokade allt utom dopen för att riktigt kunna umgås, vilket ju var ett tag sedan sist. Hur som helst så hämtade jag dem sent på fredag kväll. Per var så trött att han nästan sov i soffan och vi la oss hyfsat tidigt för att kunna få en desto roligare lördag. När jag åkte iväg och sjöng på dop 1 på lördag morgon åkte Linda & Ralf en kort sväng till bekanta i Uppsala. Sen skulle vi träffas mitt på dagen igen. Bara det att mitt på dagen ringde Linda och berättade att Ralf vridit knäet ur led och var på väg med ambulans till AKA. Och där blev de kvar till strax efter kl. 2 på natten. :-( Väldigt snopet! Ralf är dock inte den som kröjmar i onödan och de åkte vidare som planerat kl. 6 på morgonen till USA för en två-veckors-sightseeing-tripp. :-)



Elina säger fortfarande ibland: "Tattas Lalf ben". Nåja. Vi ser fram emot er om ytterligare två år! Vänligen se till att ni är välförsäkrade. :-D

Djurförvirring

Det är faktiskt jätteroligt att ha en 4-åring! Vilka konversationer vi har varje dag!! Här bjuder jag på en!

Elliot: Från vilket djur kommer skinka, mamma?
Mamma: Vilket djur tror du?
Elliot: Räven?
(Lägg därtill det lustiga R:et så förstår ni varför jag fick något svårt att hålla mig för skratt)
Mamma: Nä, skinka kommer från grisen.
Elliot: Men vilket djur bajsar ut äpplena?
Mamma (som här helst vill skratta så hon gråter): Men ni plockade ju äpplen hos farfar i förrgår. Kommer du ihåg var de växte.
Elliot: Just ja. Trädet.


Världens bästa (snart) 4-åring!!

Gulligheten försvinner aldrig!!!

Farmor var här idag och sa att Elliot blivit så lång och att hans hullighet nästan försvunnit. Efter ett tag säger Elliot: "Har min gullighet försvunnit, mamma?". Mitt hjärta gick nästan sönder! Den försvinner ju aldrig!!!

Eftersom det är prick en månad sedan jag skrev mitt förra blogginlägg (förlåt, om det nu är någon som fortfarande läser), så kommer här en kort sammanfattning av september månad!

Först var det en jätteregnig höst...

Och så fyllde Ellen 4 år och då blev det piratkalas!

Sen kom mormor och då blev samtliga Bergstrandare sjuka...

... men sen vände både väder och sjukdom tack-och-lov!

Mormor underhöll barnen och jag fick putsa fönster! Jippi...?

Ljuvliga bilder!

Elinas nya hobby. Det är snudd på nyckelpigeinvasion, så hon kan väl få behålla en? :-)

Och mormor köpte nya roliga presenter förstås.

Och så åkte mormor hem och det blev Piratskeppslopp för hela slanten! Heja Elliot!

Även vi föräldrar måste sysselsättas!

Lättskrämda mamman blir tvingad att medverka i farlig ballonglek.

Nä, nu får det vara slutbloggat för idag! En annan dag ska jag lägga in små videosnuttar istället.

Saker som jag funderat över på sistone

Jag har en hel lista med saker som jag funderat över på sistone. Här kommer ett axplock.

- Vart tar alla pennor vägen?
- Vad händer egentligen när man dör och varför måste det vara en hemlis?
- Kommer jag och Per att skilja oss? (Inte för att jag tror det, men statistiken är ju dyster.)
Följdfråga:
- Vad tusan skulle jag göra då?
- Hur kan jag inte komma ihåg vad jag gjorde med all tid jag hade innan jag hade barn?
- Tror alla att deras barn är finast? (Mina är det ju såklart.)
- Undrar om mobilstrålning kommer att bli vår tids pest?

Augusti i bilder

Det kan ju liksom aldrig bli för många sådana här bilder...

Ett nästan avslutat evighetsprojekt! Per är irriterande duktig på det mesta.

Väldigt fin faktiskt!

Älskar att spela och sjunga. Goding!

Linda leker med barnens leksaker medan Per jobbar. Men nu är det tvärtom!

Snuvigheten har börjat. Jäkla höst!

Min son filosofen

Imorse undrade Elliot varför man har en navel. Jag berättade att bebisarna i magen sitter fast i mamman med en lång navelsträng genom vilken de får näring. Elliot grubblade på saken ett tag och frågade sedan hur det var med den första bebisen och om den hade någon mamma. Ja, svarade jag, alla bebisar har mammor. Men Elliot envisades och sa att den allra första bebisen kan ju inte ha haft någon mamma. Det har han ju förstås rätt i! Men vad svarar man på det? Detta får du tillfälle att diskutera med din filosofilärare på gymnasiet? Det är bara 12 år kvar till dess.

Numera vägrar Elliot dessutom att sova med något mjukdjur. Jag frågade varför och fick ett förnärmat svar: "Märker du inte att jag håller på att bli vuxen?" Oj, jag måste ha missat den detaljen.

Här hemma är det fortfarande skön skön skön semester! Vi har haft kräftskiva på kvarteret med 5-kamp. Det var verkligen jättetrevligt!

Idag har vi haft en riktig fixardag! Vi hann med IKEA, Bauhaus, mitt jobb, Knivsta hushållsservice och Ica Kniven. Efter hemkomsten har vi lekt en hel del, jag har klippt allt gräs och hjälpt grannen att färga håret. Efter det har jag lagt barnen medan Per har monterat hyllor i förrådet. En minst sagt produktiv dag!

Elina har också varit produktiv! Hon har hunnit flytta Elliots tripp trapp-stol, klivit upp till ugnen (som annars är i mycket barnsäker höjd) och slagit på 250 graders över- och undervärme och sagt till mig: "Duktig var!" = Vad duktig du (alltså hon själv) var! Man kan ju inte annat än hålla med. :-)