Ordinerad vila!

Jaha. Det var streptockocker vi hade, jag och Elina, och vi har precis påbörjat varsin penicillinkur. Förutom det så hostar jag så att jag håller på att gå sönder, särskilt nattetid. Jag är ordinerad vila och det är ju inte alls så lätt som det låter med en bebis och två barn. Som tur är har jag världens bästa man som går upp och byter blöja och underhåller ledsen bebis halva nätterna och även världens bästa svärmor som har varit här halva dagen idag och underhållit barn, dammsugit och varit trevligt sällskap. Det uppskattas!!

Halsfluss?

Jag har haft ont i halsen sedan förra söndagen. Jag var lite bättre i mitten på veckan, men nu är det illa igen. Elina insjuknade i förrgår och förutom hög feber och förkylning så har hon ont under fötterna och i händerna. Låter som halsfluss kanske? Doktorn är på väg som tur är och snart är vi väl på fötterna igen. Det jobbigaste är att Levi är förkyld. Det är väldigt svårt att amma en bebis som inte kan andas med näsan. Han har också väldigt svårt att sova, då han inte kommer på att man ska andas med munnen, så han har sovit på mig och Per hela natten. Vår nattsömn har blivit lite lidande. Han ska dock vara skyddad mot halsfluss eftersom jag ammar. Så praktiskt då.

Just nu är han lite bättre i näsan och sover för sig själv i vår säng. Älsklingsbebis!

Igår kväll. Mamman och de sju små killingarna.

Vi har också invigt bärselen. Levi tyckte, som med allt annat, att det var helt okej. Han är en ovanligt tålig och nöjd bebis.

Vardagslunken

Levi är 12 dagar gammal och redan en självklar del av våra liv. Inatt sov han dessutom gott och hamnade på pluslistan. Han sov så gott att Per försov sig och Elliot. Det är verkligen sånt man kan leva med.

Igår såg Levi så vuxen ut med skjortbody och jeans. :-)

Syrran gosar närgånget och Levi försöker ta ett bett.

Och brorsan bara läser och läser...

Vi har haft bästa grannarna på besök och det var så trevligt! Man börjar ju bli lite socialt utsvulten när både mjölkstockning och tredagarsblues är över.

Första promenaden!

Igår var det vagnpremiär och dags för första promenaden. Det hade skett tidigare om det inte hade blivit en incident med vagnen. Incidenten gjorde dock att Levi fick en splitterny vagn som vi är supernöjda med. Det var bara jag, Per och Levi som promenerade (tveksamt för övrigt om man verkligen kan säga att Levi promenerade). Vi gick bort till pizzerian och köpte lunch. Elliot och Elina var i pulkabacken hos farmor och roade sig på egen hand.

Som nästan alla bebisar tyckte Levi inte att det var så kul att bli påklädd, men somnade sekunden när vagnen började rulla.

Om ni inte har märkt det så är det jag som tar 99 % av alla bilder här i hushållet. Och när Per väl tar kort (på mitt initiativ) så tar han ett enda. Vilket innebär att jag förstås blundar på det enda kort jag är med på. Men ni får hålla till godo ändå. :-)

Intet nytt på sovfronten tyvärr. Levi sover som en stock på dagen och "lite" oroligt på natten. Ringarna under ögonen växer. Imorse somnade han så gott bredvid Elina i storsängen och då säger hon: "Han somnade nog av all min kärlek." Då är hon bara världens bästa barn.

Fördelar och nackdelar

Fördelen med att Levi sover sitt godaste på dagen är att man får en massa saker gjorda. Igår skickade jag in födelseannonser, tvättade och städade samt hann leka med de stora barnen jättelänge. Nackdelen är att man själv sover helt uselt på natten och blir en riktig ragata när tröttheten faller på. Men just nu är jag pigg i alla fall. :-)

Barnen är väldigt förtjusta i sin lillebror. Även Elina. Jag hade nog väntat mig en annan reaktion, men det kanske kommer..?

Två av tre har roligt.

Eftersom Elliot kallas räven och Elina räkan måste ju även Levi ha ett djursmeknamn. Vi har kommit överens om mullvaden, men Elina kallar honom för gullvaden. :-)

Rolig sak som jag glömde berätta...

Jag och Per lever ibland i lite skilda världar. När jag låg med onda värkar i badet kom han med sitt finger till mig och sa: "Kolla. Jag har fått ett riktigt nasty papercut." Ordagrant. Han hade alltså skurit sig på ett papper. Jisses vilken oempatisk person jag var i det ögonblicket. Det är då man förstår varför det är kvinnor som föder barn. :-D

Fin familjebild om inte familjefadern hade sovit.

Första riktiga badet var en skräckupplevelse. (Jag har redigerat intima delar i photoshop, han badar inte med blöja.) :-)

Brorsorna.

Idag.

En vecka gammal

Levi är jättelik Elliot. Så lik att jag säger fel namn hela tiden. Det är dock Elliot minus kolik, men plus lite vikt. :-)

Elliot som bebis.

Amningsmottagningen på AKA var en stor besvikelse jämfört med den på KS. Jag tycker ändå att det går lite bättre med amningen, men har fått mjölkstockning som pricken över i:t. Nåja, även detta är övergående och vi har världens finaste familj. Nu ska jag och Levi sova en stund medan övriga i familjen handlar godis. :-)

Liten uppdatering

Jag och Levi myser mest inne. Vi myser inte när vi ska amma, men i övrigt. Idag ska vi till amningsmottagningen och se om de kan hjälpa till.

Barnen gillar snön. Jag är mer tveksam. Här har de byggt snögubbe med farmor. De håller också på och bygger snögrotta med pappa. Det är osagt vem som tycker det är roligast.

För övrigt är vi snuviga och trötta, men lyckliga över vår lilla nya familjemedlem.

Liten film

Återbesök

Idag har vi varit iväg till Akademiska sjukhuset på återbesök. Vi kom bara 5 minuter för sent, vilket var en bedrift med tanke på ingen sömn alls på hela natten, tre barn som alla ska ha frukost/kläder/tandborstning och två föräldrar med lite egna behov av att göra sig iordning. :-)

Redo för road-trip.

Sötnos med pappa.

Lite lik Elina också, va?

För övrigt är det såriga bröst som är i centrum för min uppmärksamhet samt sömnbrist då Levi tycker att det är roligare att vara vaken på natten än på dagen. Övriga barn (och föräldrar!!) håller inte med. Men vi försöker att bara gilla läget.

Förlossningen

Älskling!

Min barnmorska trodde att Levi skulle komma två veckor före beräknad tid. Det betyder att jag också trodde det och har således väntat aktivt på bebis sedan cirka 10 december. :-) Hon trodde också att förlossningen skulle gå snabbt. Jag vill med detta inlägg bara meddela att jag från och med nu har tappat tilltron till min barnmorska. ;-)

Från och med nu varnas känsliga läsare (typ gravida) från att läsa vidare.

I alla fall startade och stannade värkarbetet flera gånger sedan mitten av december. Men natten till nyårsafton var det annorlunda och jag sov knappt den natten. Sen startade de riktiga värkarna kl. 7 på nyårsaftonsmorgonen, men var väldigt glesa. Barnen åkte till farmor och Björn och vi väntade att värkarna skulle tillta. När de inte gjorde det kom barnen hem igen.

Jag gjorde oxfilé som vi åt till nyårsmiddag och på kvällen kom farmor och Björn tillbaka för att återigen barnvakta barnen. När värkarna inte hade slutat sent på kvällen, men inte heller tilltagit i antal, så åkte vi in till förlossningen för att jag skulle kunna få sova den natten så jag skulle orka med förlossningen när den väl drog igång. Och det gjorde den förstås på väg in. Värkarna kom med 5 minuters mellanrum, men jag var bara öppen 2 cm och fick bricanyl, sömntablett och morfin för att få sova. Tolvslaget firades med en CTG-kurva på magen. Jag sov okej och inledde nyårsdagens morgon med värkar, återigen mycket glesa. Öppen 3 cm.

Vi åkte hem och värkarna tilltog rejält. Barnen var hemma och jag använde TENS-apparaten till en början som hjälpte ok och sedan låg jag i badet i flera timmar. När jag kände att värkarna kom med 4 min mellanrum åkte vi tillbaka till förlossningen. Då var jag öppen 7 cm. Detta var cirka kl. 16-17. Hurra! Blev inlagd på förlossningssal och tog lite lustgas och bad om epiduralbedövning. Den kom på direkten och sedan mådde jag som en prinsessa. Här öppen 9 cm. :-)

Jag kände att jag skulle överleva förlossningen och värkarna även denna gång, men hade svår ångest för att gå igenom detta onda igen. När krysvärkarna kom behövde jag kissa, men se det gick inte. Detta är inget jag rekommenderar för krystvärkarna gör onödigt ont (läs nära-döden-upplevelse) när man har stora mängder vätska i urinblåsan. Dock inget jag kunde göra något åt. Jag bad att få gå hem, men detta avslogs. Således bestämde jag mig för att göra det bästa av saken och krystade för kung och fosterland. Blev till och med lite arg på undersköterskan och Per som försökte komma med lustgas och saft när jag försökte koncentrera mig. Levi Bergstrand var ute på uppskattningsvis 8 värkar (lite dimmigt minne måste jag säga)...? Allt gick bra och jag behövde bara sys lite grann. Moderkakan kom ut och jag hade ett stort behov av att se den eftersom jag aldrig mer ska ha barn igen (märkligt så här i efterhand). Den var inte så fin. Levi började amma på direkten och han var så fin att jag var tvungen att gråta en stor skvätt.

Efteråt var jag sugen på saft. :-)

Efter epiduralen fick jag spinal huvudvärk, också något jag inte rekommenderar, men den gick över och nu är vi äntligen hemma!! Brösten ömmar, men vi lever och har världens finaste bebis! Och självklart vägde han 4120 g och inte kg. En freudiansk felskrivning kanske...?