Allt och absolut inget

Det är mycket nu. Nytt jobb (som är jätteroligt med fantastiska kollegor!), en sjukdom som jag aldrig blir kvitt och så är jag sur/ledsen/besviken över något jag inte kan släppa fast jag vill det. Träning brukar vara en bra medicin och jag har köpt ett årskort på gymmet (!), men först måste jag bli frisk. Jag har aldrig varit bra på trassligheter. Jag tycker man ska vara öppen och rak för att i möjligaste mån slippa hamna i konflikt alternativt lösa konflikter direkt när de uppstår för att kunna sova gott på natten, men i detta fall har jag försökt redan i flera år. Och det är ingen egentlig konflikt, bara en tråkig situation. Jag måste väl inse att jag inte kan ändra andra människor ens när jag försöker. Jag fixar dock inte att låtsas vara glad som om inget hänt och det komplicerar saken ytterligare. Jag har försökt att tänka om, ta djupa andetag, men klarar inte att lugna ner mig riktigt. Och jag o r k a r inte bråka. Vad gör man då?

Levi trivs i förskolan och kom hem målad till kanin häromdagen.

Idag rockar vi sockorna! Hela familjen vill visa att vi gillar olika och det gäller förstås inte bara idag.

Vi har också kikat på en solförmörkelse mellan alla moln idag. Elina är också sjuk och hemma med mig och Levi idag. 

Och deklarerat har vi också gjort! Bland det roligaste jag vet. ;-) Men idag är det soffhäng som gäller.

En skithelg

Det är vår i luften, sol ute och jag borde vara glad. Men inte då. Vi hade planerat världens roligaste helg. Vi skulle ha över Lars och Malin på spelkväll i fredags, geocaching med Lillemor och Johan lördag, mello med bästa kompisar lördag kväll och på söndag skulle jag tvätta bilen. Istället har jag och Per varit sjuka hela helgen och fått ställa in allt roligt och ligga och sova. I och för sig tvättade jag bilen. Men ändå! Och inte är jag träningsfrisk än! Morr.

Kåbdalis

Jag och Levi var på minisenester i Kåbdalis förra helgen. Väldigt mysigt!

Utsikten från husvagnen var minst sagt välbekant.

Levi körde hårt med morfar.

Jag åkte flera mil längdskidor. Föret var fantastiskt första dagen.

Vi åt lunch ute. Maten smakar ofantligt mycket godare utomhus!

"Lite" mer tungåkt sista dagen, men jag tog mig runt 11 km ändå!

Jag och Levi försökte muntra upp oss med lite fika när vi slutligen var tvungna att åka hem. Det gick sådär.

Piteå!

Sista arbetsdagen på Nordström Assistans avklarad. Lite sorgligt eftersom jag trivts otroligt bra med mina arbetskamrater, men samtidigt skönt att det äntligen är avklarat. Mentalt har jag ju slutat för länge sedan. 

Jag har åkt ifrån min otroligt fina blombukett som jag fick från jobbet och äntligen är jag och Levi i Piteå! Jag har hunnit med en längdskidåkningstur på morgonen på Vallsberget (nostalgi!), men första två kilometrarna var i regn, uppförsbacke och motvind. Jag saknade verkligen det svenska vallateamet då det gick fruktansvärt tungt. De sista tre kilometrarna vände det dock och blev nedförsbacke och medvind, annars vette gudarna om jag inte hade gett upp. Har köpt lite glid och hoppas på några minusgrader i Kåbdalis dit vi åker i eftermiddag!

Vi har också hunnit med världens finbesök av Ester och Julia!

Näst sista arbetsdagen

Jag rensar och rensar på jobbet. Idag är det näst sista arbetsdagen och jag vill inte lämna en massa gammalt skräp på kontoret.

Samtidigt ser/hör jag på längdskidtävlingen och saknar min medsupporter Levi som brukar skrika "Heja Salott!" nästan lika högt som jag. :-)

En helg som gick fort!

Alla barnen var lediga med mig på fredagen eftersom det var sportlov. Vi tog med oss ett extra barn och åkte till Tom Tits i Södertälje. Vilken hit! Det är verkligen roligt för både barn och vuxna. Jag tappade bara Levi ur sikte två gånger och fick med alla barnen hem igen efter mycket tjat. :-)

Lördag morgon började jag med att baka samiska glödkakor (supergott!), men Elina tog över och jag kunde istället gå och duscha. Sedan lagade vi mat och hade grannarna över på middag. Vi blev totalt 11 personer, varav 6 barn. Som att ha hand om en liten skolklass, men alla barnen hade jätteroligt och det var på det hela taget väldigt trevligt!

Söndag åkte Elina på bio med sin bästis och jag och min bästa Anna tog en 7 km promenad. Man hinner avhandla ganska många ämnen under vägen. :-) 

Som alltid är underbart kort och nu är det vardag igen. Men bara två arbetsdagar kvar innan jag slutar nuvarande jobb! 

Vilken dröm!

Jag drömde världens verkligaste dröm inatt. Helt plötsligt var jag höggravid med bebis nummer 4 och det var väldigt svårt att förklara för min nya arbetsgivare att jag inte märkt det tidigare och därför inte kunnat berätta det tidigare. Jag hade dessutom svår förlossningsångest. Det var bara skönt att vakna till den riktiga verkligheten igen! Min bebislängtan är som bortblåst (konstigt nog), fast samtidigt känns det lite sorgligt att bebistiden liksom är förbi för evigt.

Mina drömmar har nästan alltid anknytning till verkligheten. I detta fall fick jag nyss veta att en vän än gravid och tydligen formaterade min hjärna om denna information till min märkliga dröm.

Jag har också förstått att jag har något som heter hypnopompa hallucinationer. Det händer mig när jag ganska nyligen somnat och blir väckt eller vaknar själv. Då ser jag saker som inte finns helt enkelt och det är inte i drömmen utan i vaket tillstånd (allt är förstås relativt). Härom natten var det ett par turkosa fingervantar som åkte linbana i taket. En annan gång har jag sett en jättestor gräshoppa (självlysande) på garderoben. Det är oftast helt galna saker som jag med intellektet förstår inte ska vara där, men trots att jag blinkar så finns det liksom kvar en stund. Efter ett tag bleknar det jag ser och jag vaknar "på riktigt".

Jag har googlat tillståndet och hittat följande på Wikipedia:

"Tillståndet antas uppkomma genom ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, där effekten blir att delar av hjärnan fortfarande befinner sig i REM-sömn när man är vaken, och att man alltså drömmer vaken. Hypnopompa hallucinationer kan förekomma som isolerat fenomen, men kan också vara ett delsymptom i vissa sömnstörningar, i första hand narkolepsi. Sömnparalys förekommer ofta tillsammans med hypnopompa eller hypnagoga hallucinationer, och det sammanhänger med att den bakomliggande uppkomstmekanismen, det vill säga ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, är gemensam för både sömnparalys och hypnopompa hallucinationer."

Pensionen

För varje år som går är man ett år närmare pensionen och ålderdomen och döden. När jag tänker på det så får jag emellanåt lite ångest för att jag inte planerat bättre för min pension än vad jag har med sparande och väljande av fonder etc. Med svår ångest loggade jag in på minpension.se och så kom jag  plötsligt ihåg vad det var jag ändå gjorde så bra från början. Jag valde samma fonder som Per. Och nu tänker ni att jag är dum för det är dumt att lägga alla ägg i samma korg, men i själva verket var jag smart för Per har sådan tur med sådant där och det har verkligen gått fantastiskt bra för mina fonder. Så nu kan jag ha lite mindre ångest till dess jag glömt bort detta igen.

Älskad i 8 år

Älskade Elina. Jag påminde dig imorse om att ta vara på den här dagen, för det är din allra sista dag som 7-åring. Jag har haft förmånen att ha dig som dotter i alldeles strax 8 år. För precis 8 år sedan var jag verkligen redo att bli en tvåbarnsmamma och sprang som en galning upp och ner för trappor i Väsby centrum för att sätta igång förlossningen. Det funkade, och dagen efter kom världens bästa tjej till oss!

Du är född med en alldeles fantastisk personlighet - glad, klok och social.

 Du har alltid varit förtjust i lite "extra allt".

Och för varje år blir du större och klokare. I år är det extra tydligt när du har fått glasögon och allt. Du kan vara både lättretlig och retig, men när du vill kan du vara världens bästa storasyster och lillasyster. När du sätter den sidan till kan du dessutom linda vem som helst kring ditt lillfinger. Jag älskar dig till stjärnstopp och tillbaka.

Alla de här tankarna...

Alla de här tankarna som snurrar omkring i ett enda virrvarr och försöker hitta en plats att landa gör mig stressad. Jag sover lätt och drömmer konstiga drömmar. Jag tror att det är för att jag försöker göra ett avslut på jobbet, men hela tiden blir störd av sjukdomar och annat trassel typ bilolyckor. Låt detta bli en lugn vecka, låt inget oförutsett hända (haha) och låt mig städa innan det kommer gäster på söndag.

Det är jobbigt att säga hejdå till människor man haft en relation till i flera år, men som man kanske inte kommer att träffa igen (!) snart. Det är så jobbigt att jag försöker att undvika det. Jag tuffar på som vanligt och om 1,5 veckor kommer jag bara inte till jobbet igen.

Nä, nu är det slutfilosoferat för idag. Over and out.

Vobb och vabb och svabb

Idag har jag varit hemma med mitt sjuka lilla barn som hostar så att man undrar om han ska svimma. Men mellan varven är han pigg och gullig och spelig också. :-) Jag har samtidigt som jag varit hemma jobbat och städat en toalett också. Multitasking på hög nivå samtidigt som det känns som att man inte får till någonting riktigt bra.

Jag vill börja träna igen, men bränd från förra träningen som utlöste min värsta sjukdom på åratal så väntar jag snällt på att öronen och lungorna ska sluta göra ont.

Levi har tagit sitt tal till en ny nivå (igen). Han är väldigt duktig på att konversera och idag berättade han för mig att när han blir en pappa ska han bara ha ett barn, så att dom inte grälar så mycket. :-) Miljöskadad möjligen?

Nu tvättar jag för fullt samtidigt som jag hoppas på att tvätten ska stryka och vika sig själv i prydliga högar. Det vore väl nåt!

På det hela taget en mycket bättre dag än igår. Och snart blir det tacos!