Nu kör vi!

Jag minns hur jag för några dagar sedan gick omkring och längtade efter att bli frisk och återfå den där energin som jag har när jag mår bra. Och nu är den här (nästan fullt ut)! Jippi!

Semestern planerad, däckbyte bokat (två sommardäck var för slitna), Hepatit A-vaccin intaget för samtliga (gäller nu i minst 30 år framåt), mysig middag på vaccinet, tittat på hemmafinal av Biggest Loser med Per igår kväll, firande av Per på morgonen (förutom en cykel fick han en elektrisk fotfil) och ikväll AW med kollegorna. Barnen klagar på att jag varit borta mycket (t v å kvällar inom loppet av en vecka = mycket för en som annars alltid är hemma) och själv längtar jag bara efter träning. Snart hinner jag med även det!

Mitt lilla Levigull

I helgen var jag borta hela lördagen. Först två dop och sedan direkt till Södertälje och en tjejkväll (och natt eftersom jag sov över där) med mina bästa universitetskompisar. Så roligt, men ovant att vara borta från familjen. På söndagen följde två av mina kompisar hem till mig och åt lunch med mig, Elina och Levi (Per och Elliot var på badminton). Sedan skjutsade jag kompisarna till Arlanda och resten av kvällen snusade jag in mig hos barnen.

Igår pratade vi om att farmor och Björn kommer och firar Per om några dagar (han fyller år imorgon!) och då säger Levi: "Är det bara farmor och Björn som kommer?". Jag bekräftar att så är fallet och då säger han: "Skönt, då slipper jag dina kompisar." :-) Min lilla gubbe. Han gillar verkligen inte möten med för honom helt okända människor (och det spelar ingen roll hur trevliga dom är). Han blir blyg och jag kan känna en liten ledsamhet över att det är så några som får träffa honom och se honom på samma sätt som jag gör. Han öppnar sig för en mycket begränsad skara människor och han är ju så underbart rolig och charmig när han vill (och törs). Levi har en härlig humor och är alldeles fantastiskt duktig på att konversera, men det sker på hans villkor. Jag har världens största tur som fick bli hans mamma!

Fredag

Fredag igen och för första gången på flera veckor är jag inte sjuk. Jag måste ju ha haft influensan?? Vilken annan sjukdom är så här sjukt långdragen? Bra gjort att gå till jobbet i så fall.

Idag myser jag och mitt lilla gull i soffan innan vi ska åka till IKEA och köpa en ny stekpanna. När Elina slutar skolan ska vi hämta henne och åka till frisören. Sedan har jag bokat däckbyte till båda bilarna och efter det är det fredagsmyyyys. Imorgon ska jag sjunga på två dop och sedan åka till Södertälje på riktig tjejkväll med de bästa tjejerna!

Och vet ni vad? Jag har fått en ny cykel av Per! En hybrid (Crescent femto 2015) som jag ska cykla tjejvättern på nästa år. 10 mil. Oj vad jag längtar (OBS! Ironi!). Men i alla fall. Den är så superfin som någon cykel någonsin varit och det är typ som en annan sport att cykla med den jämfört med min förra cykel (som var så dålig att den knappt kan räknas som en cykel), kanske till och med lite roligt även om jag faktiskt inte alls gillar att cykla.

Just det! Igår när jag hämtade Levi från dagis så berättade han att han hade lekt med en "småunge". Jag frågade om han var en stor kille. Nej, det var han absolut inte, han var en lillkille även fast han jobbar på Piraten (storbarnsavdelningen) nu. Han förklarade också att om man står på tå så blir man ett år äldre. :-) Jag hade så otroligt roligt åt denna gulliga konversation.

Uppryckning

Jag mår bättre, Elina mår bättre, vädret är bättre och världen är bättre. Bara så att ni vet. Har planterat ut penseer idag! Imorgon kanske jag till och med kan träna (P E P P A R, P E P P A R)?

Allt och absolut inget

Det är mycket nu. Nytt jobb (som är jätteroligt med fantastiska kollegor!), en sjukdom som jag aldrig blir kvitt och så är jag sur/ledsen/besviken över något jag inte kan släppa fast jag vill det. Träning brukar vara en bra medicin och jag har köpt ett årskort på gymmet (!), men först måste jag bli frisk. Jag har aldrig varit bra på trassligheter. Jag tycker man ska vara öppen och rak för att i möjligaste mån slippa hamna i konflikt alternativt lösa konflikter direkt när de uppstår för att kunna sova gott på natten, men i detta fall har jag försökt redan i flera år. Och det är ingen egentlig konflikt, bara en tråkig situation. Jag måste väl inse att jag inte kan ändra andra människor ens när jag försöker. Jag fixar dock inte att låtsas vara glad som om inget hänt och det komplicerar saken ytterligare. Jag har försökt att tänka om, ta djupa andetag, men klarar inte att lugna ner mig riktigt. Och jag o r k a r inte bråka. Vad gör man då?

Levi trivs i förskolan och kom hem målad till kanin häromdagen.

Idag rockar vi sockorna! Hela familjen vill visa att vi gillar olika och det gäller förstås inte bara idag.

Vi har också kikat på en solförmörkelse mellan alla moln idag. Elina är också sjuk och hemma med mig och Levi idag. 

Och deklarerat har vi också gjort! Bland det roligaste jag vet. ;-) Men idag är det soffhäng som gäller.

En skithelg

Det är vår i luften, sol ute och jag borde vara glad. Men inte då. Vi hade planerat världens roligaste helg. Vi skulle ha över Lars och Malin på spelkväll i fredags, geocaching med Lillemor och Johan lördag, mello med bästa kompisar lördag kväll och på söndag skulle jag tvätta bilen. Istället har jag och Per varit sjuka hela helgen och fått ställa in allt roligt och ligga och sova. I och för sig tvättade jag bilen. Men ändå! Och inte är jag träningsfrisk än! Morr.

Kåbdalis

Jag och Levi var på minisenester i Kåbdalis förra helgen. Väldigt mysigt!

Utsikten från husvagnen var minst sagt välbekant.

Levi körde hårt med morfar.

Jag åkte flera mil längdskidor. Föret var fantastiskt första dagen.

Vi åt lunch ute. Maten smakar ofantligt mycket godare utomhus!

"Lite" mer tungåkt sista dagen, men jag tog mig runt 11 km ändå!

Jag och Levi försökte muntra upp oss med lite fika när vi slutligen var tvungna att åka hem. Det gick sådär.

Piteå!

Sista arbetsdagen på Nordström Assistans avklarad. Lite sorgligt eftersom jag trivts otroligt bra med mina arbetskamrater, men samtidigt skönt att det äntligen är avklarat. Mentalt har jag ju slutat för länge sedan. 

Jag har åkt ifrån min otroligt fina blombukett som jag fick från jobbet och äntligen är jag och Levi i Piteå! Jag har hunnit med en längdskidåkningstur på morgonen på Vallsberget (nostalgi!), men första två kilometrarna var i regn, uppförsbacke och motvind. Jag saknade verkligen det svenska vallateamet då det gick fruktansvärt tungt. De sista tre kilometrarna vände det dock och blev nedförsbacke och medvind, annars vette gudarna om jag inte hade gett upp. Har köpt lite glid och hoppas på några minusgrader i Kåbdalis dit vi åker i eftermiddag!

Vi har också hunnit med världens finbesök av Ester och Julia!

Näst sista arbetsdagen

Jag rensar och rensar på jobbet. Idag är det näst sista arbetsdagen och jag vill inte lämna en massa gammalt skräp på kontoret.

Samtidigt ser/hör jag på längdskidtävlingen och saknar min medsupporter Levi som brukar skrika "Heja Salott!" nästan lika högt som jag. :-)

En helg som gick fort!

Alla barnen var lediga med mig på fredagen eftersom det var sportlov. Vi tog med oss ett extra barn och åkte till Tom Tits i Södertälje. Vilken hit! Det är verkligen roligt för både barn och vuxna. Jag tappade bara Levi ur sikte två gånger och fick med alla barnen hem igen efter mycket tjat. :-)

Lördag morgon började jag med att baka samiska glödkakor (supergott!), men Elina tog över och jag kunde istället gå och duscha. Sedan lagade vi mat och hade grannarna över på middag. Vi blev totalt 11 personer, varav 6 barn. Som att ha hand om en liten skolklass, men alla barnen hade jätteroligt och det var på det hela taget väldigt trevligt!

Söndag åkte Elina på bio med sin bästis och jag och min bästa Anna tog en 7 km promenad. Man hinner avhandla ganska många ämnen under vägen. :-) 

Som alltid är underbart kort och nu är det vardag igen. Men bara två arbetsdagar kvar innan jag slutar nuvarande jobb! 

Vilken dröm!

Jag drömde världens verkligaste dröm inatt. Helt plötsligt var jag höggravid med bebis nummer 4 och det var väldigt svårt att förklara för min nya arbetsgivare att jag inte märkt det tidigare och därför inte kunnat berätta det tidigare. Jag hade dessutom svår förlossningsångest. Det var bara skönt att vakna till den riktiga verkligheten igen! Min bebislängtan är som bortblåst (konstigt nog), fast samtidigt känns det lite sorgligt att bebistiden liksom är förbi för evigt.

Mina drömmar har nästan alltid anknytning till verkligheten. I detta fall fick jag nyss veta att en vän än gravid och tydligen formaterade min hjärna om denna information till min märkliga dröm.

Jag har också förstått att jag har något som heter hypnopompa hallucinationer. Det händer mig när jag ganska nyligen somnat och blir väckt eller vaknar själv. Då ser jag saker som inte finns helt enkelt och det är inte i drömmen utan i vaket tillstånd (allt är förstås relativt). Härom natten var det ett par turkosa fingervantar som åkte linbana i taket. En annan gång har jag sett en jättestor gräshoppa (självlysande) på garderoben. Det är oftast helt galna saker som jag med intellektet förstår inte ska vara där, men trots att jag blinkar så finns det liksom kvar en stund. Efter ett tag bleknar det jag ser och jag vaknar "på riktigt".

Jag har googlat tillståndet och hittat följande på Wikipedia:

"Tillståndet antas uppkomma genom ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, där effekten blir att delar av hjärnan fortfarande befinner sig i REM-sömn när man är vaken, och att man alltså drömmer vaken. Hypnopompa hallucinationer kan förekomma som isolerat fenomen, men kan också vara ett delsymptom i vissa sömnstörningar, i första hand narkolepsi. Sömnparalys förekommer ofta tillsammans med hypnopompa eller hypnagoga hallucinationer, och det sammanhänger med att den bakomliggande uppkomstmekanismen, det vill säga ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, är gemensam för både sömnparalys och hypnopompa hallucinationer."