Knöad helg

I helgen har vi, framgångsrikt, klämt in så mycket som möjligt i vårt liv. Vi var bortbjudna på middag fredag, på bibliotekspyssel och på 30-årskalas lördag och på födelsedagsbrunch idag. Det kanske inte låter så mastigt, men utöver detta (alla trevligheter) har vi också storstädat, storhandlat, tvättat och vikt minst 7 ton tvätt och varit på IKEA två gånger. Jag och Per har dessutom plöjt säsong 4 av "House of Cards" (min gratismånad upphör 19/4).

På biblioteket - armbandstillverkning pågår

En ville hellre läsa än pyssla

På brunch får man leka med maten

Kört så det ryker!

Tur att jag blev frisk, för annars hade jag inte fixat den här flytthelgen. Rolig och jobbig kan den väl sammanfattas med. Vi har alltså flyttat ett helt bohag till vår superfina stuga! Och inga bilder har jag tagit (bara en där Per poserar i kallingar och den får jag inte lägga ut), men vi åker till stugan om två veckor igen och då ska jag ta bilder!

Jag och Per har varit värsta flyttgubbarna och utöver själva kånkandet har vi agerat möbelmonterare (Per) och städerskor (jag). Barnen har varit snälla och hjälpsamma tursamt nog. Levi har inte förstått att det är vår stuga, för han var alldeles ovillig att lämna saker där "ifall någon kommer och tar dom".

Vi har hittat grannbarn i liknande åldrar (som vi hoppas åker dit ofta!) och barnen planerar att bygga en träkoja.

Och idag ska jag på spinning! Nästan ett Hallelujah-moment i mitt liv!

Snart!

Snart åker vi till vår nya stuga! Lördag morgon bär det av med fullastat släp. Tur att vi byggde garage så att vi hade plats för ytterligare ett bohag under några veckor.

En sneak peak

Tillbaka!

Tillbaka på jobbet! Fortfarande lite halvdöv på vänster öra, men förhoppningsvis går väl det också över så småningom. Pencillinkuren är avslutad och jag har slutat att dränka mig själv i saltvatten (nässköljning alltså).

Jag har förnyat mitt årskort på Form och bokat en första tid på torsdag. Återstår att se om jag fixar att gå dit, men intentionen är sådan i alla fall.

Säfsen

Vi gillar Säfsen! Eftersom vi köpt en egen stuga var det troligen sista gången vi var där. Levi gick på skidskola i tre dagar och blev superduktig! Plogade, svängde och fixade knappliften själv! De stora barnen var förstås också duktiga. Vi hade tur med vädret, men det fanns inga längdskidspår kvar. Lite tur kanske eftersom jag inte var helt frisk.

Påsk!

Vi åkte till Säfsen trots allt. Vi har det jättemysigt, men jag är så trött. Av kontrollbehovsskäl (och för att jag inte ska bli galen under väntetiden som skulle uppstå om jag överlät sysslorna till Per) har jag såväl packat som packat upp hela packningen och det tog liksom ut sin rätt. Men nu är vi här!

NEJ!

Känner mig som en tjurig tvååring (och alla ni som haft tjuriga tvååringar vet att "NEJ" är ett vanligt förekommande ord)! Jag har varit hos doktorn och meddelat att mitt huvud fortfarande är helt täppt (känns som någon våldat in bomull genom näsan och upp i hjärnan ungefär) och hans ordination (förutom redan ordinerad penicillin, rinexin, nasonex, nässkölj och vattenångning) är tålamod. Jag säger bara "NEJ!" på den.

Vet ni om att det kan ta 2-3 månader för en bihåleinflammation att läka ut, även med hjälp på traven (hittills har det gått tre veckor)? Jag har INTE tid att pausa livet i 2-3 månader!

Idag knastrar det lite i det helt täppta örat och jag väljer (för att hålla mig vid mina sinnens fulla bruk) att tolka det som att jag är på bättringsvägen. Imorgon ska vi åka till fjällen (jag har dock ett läkarintyg som avråder mig från detta) och det återstår att se hur det går.

Jisses, som jag gnäller får jag snart döpa om denna blogg till sjukdomsbloggen.

Under isen

Efter mer än två veckors (!!!) förkylning, utan någon synbar förbättring börjar jag känna mig helt under isen. Att strunta i att jag är sjuk och leva precis som vanligt funkade inte, men inte heller penicillinet som jag slutligen fick har hjälpt nämnvärt måste jag säga. Och som om det inte var nog känner jag mig som en dålig förälder som hasar runt mellan sängen och soffan och varken följer på aktiviteter eller är värst aktiv som förälder överhuvud taget. Jag vet inte, men jag tror, att det är en kvinnlig "åkomma" - att ha dåligt samvete för allt man inte gör när man är sjuk eller för att man inte hämtar tidigt från dagis eftersom man ändå är hemma (idag). Försöker mota bort känslan, men det går dåligt.

Vaknar varje morgon med hopp om att jag ska må O T R O L I G T mycket bättre, men hittills har det inte hänt. Kanske imorgon??

Två bra böcker!

Sällan läser man väl två bra böcker samtidigt, men ibland händer det! Ena boken har Lucy Dillon skrivit, men den kommer jag inte ihåg vad den heter (alla hennes böcker har så långa namn). Lättläst och trivsam hursomhelst och den lyssnar jag på i bilen. Sällan har jag väl längtat så efter mina bilresor. Den andra har både min mamma och Pers mamma föreslagit mig att läsa: "Britt-Marie var här". Herregud vilken rolig bok! Jag ligger och skrattar högt för mig själv om kvällarna när jag läser den. Det är samma författare som skrivit "En man som heter Ove", som jag i och för sig inte har läst.

När "alla" har läst en bok och i princip försöker tvinga mig att läsa den, så får det något motsatt effekt på mig. Jag reagerar liksom inte bra på prackningsförsök. Därför har jag inte läst "En man som heter Ove" och inte heller "Hundraåringen". Det är lite samma som med kedjebrev. Försök inte tvinga mig att göra eller tycka, för då slår jag bakut.

Väntar

Det känns som att livet är på paus. Jag väntar på att bli frisk (riktigt frisk inte bara lite piggare för det är jag redan), väntar på att börja träna igen, väntar på att det ska bli vår (på riktigt!), väntar på beslut från Mora kommun och det medför att jag även väntar på att stugköpet ska bli klart.

Synd att tålamod inte är min starka sida. När egenskaperna fördelades under min tillverkning (usch) så var tålamodet restnoterat. Undrar vad det ersattes med?

Jag skulle vilja berätta om vår lugna sköna helg som jag hade sett framför mig (lättlurad, jag vet). Istället byttes den ut mot förkylning som jag helt ignorerade och drog med samtliga i familjen på loppis, Ikea, godisaffären och ÖoB. Hoppas verkligen att stugköpet blir av till sist, annars har jag ett helt extra bohag till salu.

Sedan lagade vi mat inför påsk, bakade till Elliots handbollsfikaförsäljning (kan vara ett icke-existerande ord) grävde fram lite mer bohag från förrådet, städade huset, tog en promenad i vårvädret och såg på Mello. Levi var oväntat säker på sin röstning. Han har till och med slutat att bara rösta 1 eller 5, utan förstår att ett bidrag kan vara lite halvbra också. Han sjunger jämt på den där Kizungo-låten, men den fick inte så mycket som ett enda hjärta av honom. Hatkärlek? Igår skjutsades Levi till såväl kalas (som han verkligen uppskattade) som Knatteskutt.

Inatt hade jag världens märkligaste dröm om en gammal klasskamrat och en investering i en lägenhet på Stureplan (as if liksom).

Perkälä

När man känner för att prata finska, då är det synd om en. Sjuk i soffan funderar jag på allt jag planerat att göra och försöker istället förmå Per att göra det. Det går så där. Verkligen så där. Barnen är ute i vårvädret. Alltid något positivt.