Halleluja!

Halleljua! Båda barnen sover i sitt nya sovrum!! Hela familjen har ägnat dagen åt att inreda ett lekrum (stora rummet) med myshörna, bilhörna och kök/pysselhörna samt ett sovrum. Det var jätteroligt, men nu är jag helt utmattad. Det här var en impulshandling och då slog det mig att man kan på en enda sekund bestämma sig för att ändra hela sitt liv. Jag menar inte att lekrummet och sovrummet på något sätt är en sådan ändring, men jag kunde ju lika gärna ha bestämt mig för att skilja mig och flytta till Jokkmokk. Eller nåt. Vilken makt man har.

En vanlig konversation mellan mig och Elliot nu för tiden lyder som följer: "Mamma, jag vill ha rån och smör." "Det finns inga rån." "Varför finns det inga rån?" "Det var slut på affären när jag var dit." "Varför var det slut på affären när du var dit?" "Dom kanske hade glömt att köpa hem rån." "Varför hade dom glömt att köpa hem rån." "Det vet jag inte, Elliot." "Varför vet du inte det, mamma varg?"

Man kan verkligen bli galen för mindre!