Rapport från Säter
Sitter nu på en ytterst öde tågstation i Säter (bara jag här, inte ens någon personal) och väntar på Uppsalatåget som går om en timme. Tänkte passa på att rapportera om mitt så kallade liv under tiden.
Förra veckan var det VAB som gällde (vård av barn för den oinsatte). Per var hemma med Elina som var sjuk i början av veckan (medan jag flängde till Göteborg och Malmö) och jag var hemma med Elliot som var sjuk i slutet av veckan. Jag kan ändå tycka att tillfällig föräldrapenning är en lyxlösning för oss föräldrar till barn som trots allt blir sjuka då och då (lyxen gäller dock bara förkylningar och inte magsjuka). Jag har alltid båda barnen hemma och så har vi det rätt mysigt trots allt. Denna VAB-omgång hann vi tillverka pappersloppor, diplom som vi laminerade (till världens bästa barn) samt bröd. Däremellan blev det lite sagostund, gos och tevespelande också.
I fredags hann jag både VAB:a, åka till barnmorskan och åka förbi jobbet en sväng. Barnmorskan var den som hade mest nytt att komma med. Min S/F-kurva sköt i höjden (igen), vilket hon trodde berodde mest på att bebisen ligger på tvären och trycker utåt med sin rumpa. Denna teori kan jag också tro på då bebisen gör väldigt ont inifrån när den håller på på det viset. Lilla bebis har 5 veckor på sig att vända sig av sig själv (och han får gärna göra det per omgående då det blir svårt för magen att sjunka ner annars, och jag behöver lite mer lungutrymme snarast), i annat fall blir det vändning och det låter ju inte så lockande. S/F-kurvan har 2 veckor på sig att stabilisera sig, annars blir det tillväxtultraljud (igen). Men blodvärdet var bättre tack vara de gräsliga Niferextabletterna (som jag tar för att slippa annat äckligt som blodpudding, blutsaft och annat krafs, och självfallet för att slippa järnbrist och därpå följande utmattning) som orsakar mig synnerligen långa toalettbesök (för den som är intresserad).
I lördags inhandlades slutstenen (alias trappen à 200 kg) till stengången som äntligen äntligen ÄNTLIGEN är klar! Med hjälp av tre mycket hjälpsamma grannkarlar (1000 tack!!!) fick Per ut den ur bilen och nu är den på plats. Vips blev livet lite lättare för en gravidtjock kvinna! Jag och Per hann också med ett gräl på lördagen samt en massa trädgårdsarbete. Så nu ser baksidan ut som sig bör igen och samtliga morötter är uppdragna och sköljda.
Igår åkte vi till Väsby centrum och beställde två par nya glasögon till mig samt köpte lite kläder till Per och barnen. Vi hann med lite fika och ett besök hos Pers mormor också. Snipp snapp snut sen var helgen slut!
Och nu sitter jag alltså här, efter ett kundbesök, och hoppas att databatteriet ska räcka en liiiten stund till. Ha det så gott!
Förra veckan var det VAB som gällde (vård av barn för den oinsatte). Per var hemma med Elina som var sjuk i början av veckan (medan jag flängde till Göteborg och Malmö) och jag var hemma med Elliot som var sjuk i slutet av veckan. Jag kan ändå tycka att tillfällig föräldrapenning är en lyxlösning för oss föräldrar till barn som trots allt blir sjuka då och då (lyxen gäller dock bara förkylningar och inte magsjuka). Jag har alltid båda barnen hemma och så har vi det rätt mysigt trots allt. Denna VAB-omgång hann vi tillverka pappersloppor, diplom som vi laminerade (till världens bästa barn) samt bröd. Däremellan blev det lite sagostund, gos och tevespelande också.
I fredags hann jag både VAB:a, åka till barnmorskan och åka förbi jobbet en sväng. Barnmorskan var den som hade mest nytt att komma med. Min S/F-kurva sköt i höjden (igen), vilket hon trodde berodde mest på att bebisen ligger på tvären och trycker utåt med sin rumpa. Denna teori kan jag också tro på då bebisen gör väldigt ont inifrån när den håller på på det viset. Lilla bebis har 5 veckor på sig att vända sig av sig själv (och han får gärna göra det per omgående då det blir svårt för magen att sjunka ner annars, och jag behöver lite mer lungutrymme snarast), i annat fall blir det vändning och det låter ju inte så lockande. S/F-kurvan har 2 veckor på sig att stabilisera sig, annars blir det tillväxtultraljud (igen). Men blodvärdet var bättre tack vara de gräsliga Niferextabletterna (som jag tar för att slippa annat äckligt som blodpudding, blutsaft och annat krafs, och självfallet för att slippa järnbrist och därpå följande utmattning) som orsakar mig synnerligen långa toalettbesök (för den som är intresserad).
I lördags inhandlades slutstenen (alias trappen à 200 kg) till stengången som äntligen äntligen ÄNTLIGEN är klar! Med hjälp av tre mycket hjälpsamma grannkarlar (1000 tack!!!) fick Per ut den ur bilen och nu är den på plats. Vips blev livet lite lättare för en gravidtjock kvinna! Jag och Per hann också med ett gräl på lördagen samt en massa trädgårdsarbete. Så nu ser baksidan ut som sig bör igen och samtliga morötter är uppdragna och sköljda.
Igår åkte vi till Väsby centrum och beställde två par nya glasögon till mig samt köpte lite kläder till Per och barnen. Vi hann med lite fika och ett besök hos Pers mormor också. Snipp snapp snut sen var helgen slut!
Och nu sitter jag alltså här, efter ett kundbesök, och hoppas att databatteriet ska räcka en liiiten stund till. Ha det så gott!
Kommentarer