Som en hund med en tratt
Som gravid är jag som en hund med en tratt runt huvudet, det vill säga omedveten om mina kroppsliga begränsningar. Jag tror fortfarande att jag är lite smidig och att magen går att dra in, men det är dessvärre helt omöjligt. Jag fastnar på alla möjliga och omöjliga ställen hela tiden.
Detta är idag, i vecka 35. Hur man, när man ser ut så här, kan glömma att man inte är smidig är ett mysterium.
I min gravidbok stod det att det kan hända att naveln vid det här laget vänt sig ut och in. Jag vill bara upplysa om att det är 15 veckor sedan det hände. Magen är ändå mindre än när jag väntade Elliot och Elina. Barnmorskan sa att bebisen fortfarande har gott om plats och det känns, för jag får fortfarande riktiga sparkar. Jag längtar efter att magen ska sjunka ner något så att jag får lite mer luft.
Idag är det snöstorm och det är lite mysigt tycker jag. Både Jesus och bebisens födelsedag närmar sig och det blir lite verkligare när det blir riktig vinter.
Detta är idag, i vecka 35. Hur man, när man ser ut så här, kan glömma att man inte är smidig är ett mysterium.
I min gravidbok stod det att det kan hända att naveln vid det här laget vänt sig ut och in. Jag vill bara upplysa om att det är 15 veckor sedan det hände. Magen är ändå mindre än när jag väntade Elliot och Elina. Barnmorskan sa att bebisen fortfarande har gott om plats och det känns, för jag får fortfarande riktiga sparkar. Jag längtar efter att magen ska sjunka ner något så att jag får lite mer luft.
Idag är det snöstorm och det är lite mysigt tycker jag. Både Jesus och bebisens födelsedag närmar sig och det blir lite verkligare när det blir riktig vinter.
Kommentarer