Jag är stolt över min bedrift (som Per naturligtvis planerar att kopiera å det snaraste, för han kan ju inte vara sämre) och samtidigt väldigt lättad! Jag kan! Nu har jag inget mer att bevisa för mig själv i löpningsväg och målet att komma under timmen på tjejmilen i september känns inte längre ouppnåeligt. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar