Slutreflekterat

Jag har aldrig tid för reflektion, jag bara kör. Jag tror att det är därför jag bloggar. För att reflektera lite menar jag.

Igår var jag på tjejkväll med bästa grannarna och hade det supertrevligt, men drack alldeles för mycket gin och tonic. Inte så att jag är bakis (det blir jag a l d r i g, kan knappt vara släkt med min mamma), men lite (väl) sliten. Nu på kvällen var min högsta önskan att bara få krypa ner i sängen med mannen och en värmeblås samt en god film och glass. Och gärna en sovmorgon på det.

Sen förbannade jag mig själv över att jag dagdrömt. Dagdrömmar kommer liksom med en bitter eftersmak när man inser att det bara är en utopi. Vill man ha det mysigt får man ha det med någon annan (och då blir det ju förstås inte i sängen, bara för att förtydliga) medan mannen vaktar barnen alternativt får man vänta en sisådär tio år och det ingick inte i min dagdröm.

Jag har härmed bestämt mig för att sluta dagdrömma och återgå till att bara köra på. Och nu är det äntligen dags för sängen. Just nu är den helt tillräcklig, utan både glass och film.