Lite om mycket

Alltså Idol. Man kan varken leva med eller utan programmet. Nu är Amanda äntligen "tillbaka" och bra igen!! Hurra! Inte en dag försent. Till och med Marie Picasso var ju strålande duktig och förtjänade sina lovord den här gången. Uselt arrangerad låt fick kritiken att den var bra arrangerad (One more time). Christoffer var ju superbra som vanligt och Mattias var inte bra vilket var ovanligt. Andreas har (som vanligt) inte riktigt täckning för sin coola röst. Så - nu har jag fått det ur mig. :-)

Det måste ju ändå vara lättare att vara kille (och då menar jag inte i Idol utan i största allmänhet). Inte bara det att det är lättare att kissa ute (och för att inte tala om allmänna toaletter!), men också för att det verkar vara lite mer okomplicerat. Säger man en sak så menar man det nog om man är kille, och oftast verkar man inte behöva säga så mycket (vore ju trevligt som omväxling).

På tal om facebook så är det ju helt beroendeframkallande. Det roligaste tycker jag är att läsa folks status. Det är jätteroligt att veta vad folk har för sig precis nu och inse att man har helt skilda liv. Jag gillar verkligen mitt liv. Först kan man inte förstå hur det skulle vara att ha barn, sen går det inte att komma ihåg hur det var innan man hade barn. Det var väl också bra, men det går ju inte att jämföra med det här. Barnen är ju livet. Dessutom tycker jag att det är fränt att jag personligen (ja, jag vet att vi är två om saken) har påbörjat en liten klan.

Elliot har börjat sjunga med toner! Jag kan verkligen se honom framför mig på Idolscenen när han dedikerar sin första sång till mig, mamma som inspirerat så mycket med sitt pianohamrande. Eller...? I alla fall är det superfint (Sjörövarfabbe, Meckarmicke och Pippi Långstrump är klara favoriter) och det går rakt in i hjärtat på mig!

Idag är första dagen på mitt nya liv! Eller kanske imorgon... Eller....

Nu måste jag verkligen börja träna! Hur kan det vara så att när jag ser mig i spegeln tycker jag ändå att kroppen ser rätt okej ut (för att ha fött två barn inom 3 år alltså), men när jag ser kort på mig själv kan jag inte riktigt förstå att det är jag? Egentligen är det ju lite tur att det är så, men nu är det liksom dags att ta tag i mitt liv och inte bara vara orörlig och fikasugen!! Jag ska bara vänta tills Elliots två 3-årskalas och mammas 50-årsfest är avklarade...

Elliot är hos farmor idag. Han åkte med Per för en timme sen och Elina sover och då slår det mig; hur kunde jag en enda gång tycka att det var jobbigt att ha ett barn? Det är ju rena semestern!

Färggrannad!

Jag försökte vara pedagogisk idag och förklara för Elliot att jag skulle färga håret brunt. Han tyckte dock att jag skulle ta grönt istället. När jag kom hem bad han att jag skulle förklara hur man gör när man färggrannar håret. :-) Det var bara Elina som tyckte att den nya hårfärgen var konstig, fast hon verkar gilla mig ändå.

Jag och Per har varit ute och ätit!! Halleluja och kors i taket! Jag vill varmt rekommendera stället vi åt på för det var det godaste jag någonsin ätit på restaurang! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen hette, men den låg på Väderkvarnsgatan i Uppsala och det var inte den grekiska. Man fick välja kött och storlek på biten (jag tog 200 g renytter(eller inner kanske?)filé), sås (jag tog kantarellsås och det gjorde hela maträtten) samt potatis (klyft). Mmmmm....

Men jag blev inte piggare, utan avser att gå och lägga mig å det snaraste.

Deja vù

Första månaden med en bebis måste väl vara lite jobbig för alla? Man är orolig för bebisen känns ju så skör och man har ont när man ammar och ont efter förlossningen + alla 1000 bvc-kontroller man ska på.

Efter första månaden flyter allt på ganska bra, men så kommer man då till 8-månadersåldern (ja, vi är där nu)... Det är som att jag förträngt hur det var med Elliot, men så idag fick jag en riktig deja vù. Elina 8 månader kryper runt och undersöker allt (mun-vägen naturligtvis) - dammkorn (jag dammsuger en gång om dan, men det räcker inte), grus, gammalt ris samt Elliots tre miljoner bilar (ja, jag har köpt dem själv). Hon klättrar på allt som går att klättra på (även vasen i hallen) och inte värst stabilt heller så man måste ha koll hela tiden, även när man är på toaletten med Elliot. Elina är dessutom superkräsen med maten. Hon gillar tre sorters barnmatsburkar, men vill helst ha hemlagat (kokt köttfärs, pasta och gurka skuret i småsmåsmå bitar) som hon ska äta själv (nåde den som försöker mata = jag) och hon äter i 45 minuter! Kan låta som en normallång måltid hemma hos somliga, men det är inte populärt hos Elliot som äter klart på 10 minuter. Hela dagen är som en enda lång måltid med för- och efterarbete känns det som ibland. Nåja, 8-månadersåldern är ju en förhållandevis rolig period också (och förhållandevis kort).

Äntligen! Rätt gardiner på rätt plats! Det var mycket jobb för lite ull, men fint blev det.

Nej, nu ska jag leta i gömmorna efter något gott (väldigt frestande att fika upp lite 3-årskalasfika...) till Grey´s anatomy. Jag avslutar med det sista Elliot sa innan han somnade: "Jag vill hova på din arm mamma. Hicka hit den."

Suck

Man kan ju tycka att om man åker till Stockholm bara för att köpa gardiner, så vore det vettigt att titta på gardinerna innan man betalar och tar hem dem. Ja, det är sant. Per kom hem med fel gardiner. Efter att jag ringt 14 Hemtex. Det enda positiva med det hela är att rätt sort fanns på Hemtex i Upplands Väsby (enligt hörsägen, för med Per kan man ju uppenbarligen aldrig vara helt säker).

JXG

Elina har en sjukdom som heter juvenilt xantogranulom (JXG) fick vi veta igår. Man ser en av prickarna i pannan på bilden. Förutom den i pannan kanske hon har 15 till, främst på huvudet och överkroppen. Överläkaren på hudkliniken kände inte till något annat fall av den här sjukdomen, så den är ganska ovanlig. JXG är oftast ofarligt och prickarna på huden försvinner av sig själv inom 5 års tid. Man kan ha prickar inne i organen, men det ska inte heller vara farligt. Det som kan vara farligt är om man får detta i ögat/ögonen, men det är ovanligt (0,5% får det). Hela kvällen igår satt jag och läste om JXG på nätet (http://www.emedicine.com/oph/topic588.htm), men på grund av min dåliga fackengelska blev jag inte så värst mycket klokare. Jag som trodde att hon hade ungdomsfinnar... Stackars alla föräldrar som får veta att deras barn har något mycket värre! Det måste vara helt overkligt.

Gardinjakt

Idag har jag jagat gardiner. Bokstavligen. Jag har ringt till 14 (!) olika Hemtex för att hitta ett likadant par panelgardiner som jag redan har i vardagsrummet (se bilden). Uppenbarligen finns det fler än jag som tycker att de är fina för de är slut nästan överallt. Servicen på olika Hemtex är minst sagt lite varierande, men de allra flesta jag pratade med var trevliga och hjälpsamma. Särskilt hjälpsam var hon på Hemtex i Täby som tog fram namn och artikelnummer (Dahlia big dot 123 109 200 för den som undrar). Sen gick allt mycket lättare. Gardinerna finns kvar (och undanlagda!!!) på Hemtex på Hornsgatan i Stockholm. Hurra! Inte hurra att åka dit och köpa dem kanske, men det är det värt.

Jag har väntat på att min lillasyster ska uppdatera sin blogg (http://yuugizen.blogg.se) och nu är det gjort. Jag skrattade så att jag grät!

Sony Ericsson S500i...

... ja, så heter min nya telefon! Jippi! Nu kanske jag kan ringa hemifrån (vi i urskogen har inte så höga förväntningar...)! Med Telia går det just nu i alla fall (och det bådar gott för det gick inte med Telia med min gamla telefon), men jag har bytt till Tele2 eftersom erbjudandet var mycket bättre. Så det blir spännande den 5 november kl 3 på natten, vilket är den exakta tidpunkten då abonnemanget byts ut. Den här gången har jag i alla fall ansträngt mig och behållit mitt gamla mobilnummer. Very praktiskt för alla inblandade.

Jag hade tre krav på en ny mobil; den skulle vara fin (annars skulle jag sakna min gamla för mycket), hyfsat billig och med en bättre kamera än på min gamla. Sen är jag inte kräsen på märke eller annat tjafs, då jag bara vill kunna ringa och fota. Jag har letat sedan i juli utan större framgång. Tidsbrist och bristande tålamod har varit två bidragande faktorer till att mitt letande inte har gått så bra, men också dålig information!! På affärerna är det ju stört omöjligt att kunna hitta någon bra information själv och att få hjälp tar tid - massor av tid! Men i torsdags kom Emma hit och räddade min dag. Hon hade en telefon som levde upp till min kravspec. och dessutom med ett bra abonnemang som fungerade i mitt hem! Så jag slog till på direkten, tog bara en annan färg på telefonen och nu är jag supernöjd! Förutom det uppenbara - bra kamera och fin alltså - så har den röstuppringning (vilket jag saknat sen min förrförra telefon gick sönder) och högtalarfunktion (en räddning för alla småbarnsföräldrar som bara har två armar)! Jippi vad jag är nöjd!

Vi har även köpt en ny tripp trapp-stol och en ny bilbarnstol, på rea visserligen men billigt var det hur som helst inte så vi lär ju få äta nudlar ända tills vi ska hälsa på mamma och bli utfordrade där. Barnen var helt slut av denna shoppinghysteri och båda sov som klubbade kl 19.10. :-) Vi lär ju vara vakna imorgon kl. 5, särskilt som man ställer om klockan inatt. Men vi hade roligt i alla fall

Friday I´m in love (eller snarare I´m in love with friday)

Jag älskar fredagar!! Det är slutet av veckan (i det här fallet en ganska jobbig sådan) och början av helgen. Elliot är full av förväntan för man får ju popcorn på fredagar och hans goda humör har alltid en förmåga att smitta av sig på alla omkring honom. Sen får man ju inte glömma att när barnen lagt sig är det dessutom Idol framför brasan för mig och Per!

Å, idag var Idolerna bra igen! Det är mer än vad man kan säga om juryn. Det är så tydligt vilka de vill ha kvar, dvs Marie och Amanda som får mycket bättre kritik än de förtjänar, och vilka de vill ha bort, dvs stackars Sam som visserligen var dålig (som vanligt) men inte så dålig som juryn låter påskina. Jag tycker att juryn gör bort sig lite som tror att deras kommentarer är det som avgör röstningen. Kvällens bästa var att Andreas verkligen fick juryn att (vilja) ta tillbaka sin kommentar om att han platsar i ett dansband och kvällens sämsta/konstigaste var att Marie Picasso fick så bra kritik. Jag har inte riktigt insett hennes briljans(?) och klarar nästan inte av att se henne på scen (pinknödighetsvarning) och absolut inte höra henne prata om sig själv. Jag vill byta kanal! Höra henne på radio kan nog bli helt okej ändå.

Hov dott

Efter att ha bakat bullar/sett Grey´s anatomy till kl 00.30 igår kväll var jag så lagom mör imorse kl 7.30. Jag blev i alla fall väckt av en glad och gosig kille som sa att han gillade Elina, mig, Per och sig själv. :-) Alla skulle nog må bra av att räkna upp vilka man gillar varje morgon och dessutom inkludera sig själva!

Emma, Ellen och Vidar var på besök på förmiddagen och Elliot och Ellen badade badkar så vilt att jag är tacksam över att barn och inredning fortfarande är hela! Det var åtminstone ett steg framåt i deras relation då den annars mest brukar bestå av gräl.

Efter en snabb självanalys så har jag förstått att jag inte är så lätt att gräla med. Delvis beror det naturligtvis på att jag oftast har rätt och då är det ju svårt att säga emot, men sen är jag dessutom fruktansvärt envis och till viss del kanske även lite långsint. Förlåt vill jag i alla fall säga till alla som känner sig träffade så här cyberledes.

Nu sover barnen och Per har inte kommit hem än och det känns jättekonstigt att bara ha sig själv att prata med. Hemmet är rätt välstädat och jag tror att jag ska gå och lägga mig. "Hov dott" som Elliot säger. :-)

Projektet hemmet

Just nu är det Per som driver projektet jobbet och jag som driver projektet hemmet. Det innebär att vi inte träffas så överdrivet mycket. Den tiden vi träffas grälar vi dessutom ganska mycket om just tid och sånt. Men jag har hört att det ska bli ändring på det i mitten av januari.

Hur är det tänkt att tiden ska räcka till? Om jag fick utöka dygnet lite skulle jag vara för mig själv lite mer och sova lite mer. På tredje plats kommer lite extra tid för bara mig och Per (vilket således aldrig kommer att bli av för just nu är det bara "akuten" som gäller, absolut inte tredjehandsönskeprioriteringar). Idag köpte jag tid i alla fall. Läste i en annons att "vi kommer hem till dig och byter till vinterdäck för 220 kr". Det var förmodligen någon som läst mina tankar för jag ringde i samma sekund jag hade läst klart och dom kom 19.20 och åkte 19.40. Om Per skulle ha gjort det skulle det inte blivit av förrän i december och tagit en halv dag. Så nu borde jag ju ha en halv dag minus 20 minuter till godo...? Eller hur funkar det..?

På tal om projektet hemmet så håller jag just nu på att baka bullar inför Elliots två 3-årskalas. Vad svårt det var att välja vilka som skulle få komma (alltså, ganska många var ju självskrivna, men ska man bjuda ett grannbarn eller alla tjugofem? = ska jag baka tre kvällar eller trettio?)! Min lilla stora gubbe är så himla fin! Han säger en massa kloka saker och en massa roliga saker. Det allra roligaste är när han försöker vara klok, men inte riktigt har koll. Typ idag när vi var uppe på berget vid lekparken sa han (jag var rädd att han skulle falla ner från kanten): "Det är ingen fara. Jag håller mig hela tiden i palmen." Det var en björk som tappat bladen som han syftade på. :-)

Jag har inte heller alltid koll har jag upptäckt. Vänder jag ryggen till nu för tiden så äter Elina gärna blomjord från en stor blomkruka jag har på golvet. Säger man "aj, aj" så blir det dessutom en rolig lek. Är blomjord farligt i små mängder?

Nej, nu ska jag gå och se om degen jäst "till dubbel storlek" som det så fint står i min receptbok. Sen blir det Grey´s atonomy som Lena säger. :-D