Deja vù

Första månaden med en bebis måste väl vara lite jobbig för alla? Man är orolig för bebisen känns ju så skör och man har ont när man ammar och ont efter förlossningen + alla 1000 bvc-kontroller man ska på.

Efter första månaden flyter allt på ganska bra, men så kommer man då till 8-månadersåldern (ja, vi är där nu)... Det är som att jag förträngt hur det var med Elliot, men så idag fick jag en riktig deja vù. Elina 8 månader kryper runt och undersöker allt (mun-vägen naturligtvis) - dammkorn (jag dammsuger en gång om dan, men det räcker inte), grus, gammalt ris samt Elliots tre miljoner bilar (ja, jag har köpt dem själv). Hon klättrar på allt som går att klättra på (även vasen i hallen) och inte värst stabilt heller så man måste ha koll hela tiden, även när man är på toaletten med Elliot. Elina är dessutom superkräsen med maten. Hon gillar tre sorters barnmatsburkar, men vill helst ha hemlagat (kokt köttfärs, pasta och gurka skuret i småsmåsmå bitar) som hon ska äta själv (nåde den som försöker mata = jag) och hon äter i 45 minuter! Kan låta som en normallång måltid hemma hos somliga, men det är inte populärt hos Elliot som äter klart på 10 minuter. Hela dagen är som en enda lång måltid med för- och efterarbete känns det som ibland. Nåja, 8-månadersåldern är ju en förhållandevis rolig period också (och förhållandevis kort).

Äntligen! Rätt gardiner på rätt plats! Det var mycket jobb för lite ull, men fint blev det.

Nej, nu ska jag leta i gömmorna efter något gott (väldigt frestande att fika upp lite 3-årskalasfika...) till Grey´s anatomy. Jag avslutar med det sista Elliot sa innan han somnade: "Jag vill hova på din arm mamma. Hicka hit den."