Lite om mycket

Alltså Idol. Man kan varken leva med eller utan programmet. Nu är Amanda äntligen "tillbaka" och bra igen!! Hurra! Inte en dag försent. Till och med Marie Picasso var ju strålande duktig och förtjänade sina lovord den här gången. Uselt arrangerad låt fick kritiken att den var bra arrangerad (One more time). Christoffer var ju superbra som vanligt och Mattias var inte bra vilket var ovanligt. Andreas har (som vanligt) inte riktigt täckning för sin coola röst. Så - nu har jag fått det ur mig. :-)

Det måste ju ändå vara lättare att vara kille (och då menar jag inte i Idol utan i största allmänhet). Inte bara det att det är lättare att kissa ute (och för att inte tala om allmänna toaletter!), men också för att det verkar vara lite mer okomplicerat. Säger man en sak så menar man det nog om man är kille, och oftast verkar man inte behöva säga så mycket (vore ju trevligt som omväxling).

På tal om facebook så är det ju helt beroendeframkallande. Det roligaste tycker jag är att läsa folks status. Det är jätteroligt att veta vad folk har för sig precis nu och inse att man har helt skilda liv. Jag gillar verkligen mitt liv. Först kan man inte förstå hur det skulle vara att ha barn, sen går det inte att komma ihåg hur det var innan man hade barn. Det var väl också bra, men det går ju inte att jämföra med det här. Barnen är ju livet. Dessutom tycker jag att det är fränt att jag personligen (ja, jag vet att vi är två om saken) har påbörjat en liten klan.

Elliot har börjat sjunga med toner! Jag kan verkligen se honom framför mig på Idolscenen när han dedikerar sin första sång till mig, mamma som inspirerat så mycket med sitt pianohamrande. Eller...? I alla fall är det superfint (Sjörövarfabbe, Meckarmicke och Pippi Långstrump är klara favoriter) och det går rakt in i hjärtat på mig!