Ibland kommer jag att tänka på de där små sakerna som revolutionerat min vardag.
En sån grej är strykjärnsupphängaren där man kan hänga det varma strykjärnet direkt efter strykningen. Inga barnhänder bränner sig och jag behöver inte oroa mig för att nåt i närheten ska börja brinna.
En annan grej är potatisskalaren som man använder till nypotatis. Förut använde jag en rotborste, men kunde ju hålla på till döddagar. Nu går det på ett kick och resultatet blir bättre än innan.
Ytterligare en grej är dynlådan på altanen. Inte en våt dyna i sikte!
Nästa sekund får jag panik över alla sådana saker som finns som jag än inte hittat. Min vardag kunde förmodligen vara så mycket bättre. Ut och leta kanske?
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
måndag 9 augusti 2010
lördag 7 augusti 2010
Lycklig!
fredag 6 augusti 2010
Lite om ditt och så lite om datt
Jag är ensam hemma! Per tog barnen och åkte till Granö och jag kände bara att jag inte orkade följa med. Det har aldrig hänt förr, men hela kroppen skriker att jag ska vila och nu gör jag som den säger.
Här hemma är det annars intet nytt. Jag och Per googlar bebisnamn för fulla muggar och nu är listan åtminstone inte bara ett halvbra namn, utan flera hyfsat fina. Inga så fina som Levi förstås, men jag har hört att pappan har vetorätt i den här frågan (?).
Elina har blivit getingstucken. Hon ringde mig och grät förtvivlat när jag satt på jobbet och sa att "Jag lagg armen på den och då stickte den mig." :-)
Något annat som är nytt och gulligt är att barnen sjunger godnattsånger för bebisen och pussar den där inne i magen. Jag vill gråta varje gång och nu kan jag ju skylla på hormoner och behöver således inte låtsas att jag är blödig i största allmänhet.
Vi var i Öjebyn veckan efter Kreta och jag fick en superfin blöjtårta av familjen Johansson som Anna hade gjort! Me like! Elina trodde att vi skulle äta den och tyckte att den var lätt äcklig.
Vi hann hälsa på Sofia, Andreas, John och Nils en hel dag och barnen tyckte det var toppen att bada i deras uppvärmda lilla pool med bubbel och allt!
Sötisen Nils hade blivit stor.
Vi gick på Piteå dansar och ler en hel dag med Linda & Ralf som ska ha en bebis nästan samtidigt som oss!
Barnen gosade friskt med mormor och morfar...
... och spelade dator med favorit-Fredrik.
Nä, nu ska jag gå och sega framför en film. Om jag inte var så trött hade nog jag och lillbilen åkt och köpt lite chips.
Här hemma är det annars intet nytt. Jag och Per googlar bebisnamn för fulla muggar och nu är listan åtminstone inte bara ett halvbra namn, utan flera hyfsat fina. Inga så fina som Levi förstås, men jag har hört att pappan har vetorätt i den här frågan (?).
Elina har blivit getingstucken. Hon ringde mig och grät förtvivlat när jag satt på jobbet och sa att "Jag lagg armen på den och då stickte den mig." :-)
Något annat som är nytt och gulligt är att barnen sjunger godnattsånger för bebisen och pussar den där inne i magen. Jag vill gråta varje gång och nu kan jag ju skylla på hormoner och behöver således inte låtsas att jag är blödig i största allmänhet.
Vi var i Öjebyn veckan efter Kreta och jag fick en superfin blöjtårta av familjen Johansson som Anna hade gjort! Me like! Elina trodde att vi skulle äta den och tyckte att den var lätt äcklig.
Vi hann hälsa på Sofia, Andreas, John och Nils en hel dag och barnen tyckte det var toppen att bada i deras uppvärmda lilla pool med bubbel och allt!
Sötisen Nils hade blivit stor.
Vi gick på Piteå dansar och ler en hel dag med Linda & Ralf som ska ha en bebis nästan samtidigt som oss!
Barnen gosade friskt med mormor och morfar...
... och spelade dator med favorit-Fredrik.
Nä, nu ska jag gå och sega framför en film. Om jag inte var så trött hade nog jag och lillbilen åkt och köpt lite chips.
måndag 2 augusti 2010
Tjuvkik på lilla bebisen!
Idag har jag och Per varit på ultraljud och fått en tjuvkik på vår lille son! Det är lika fantastiskt varje gång! Ultraljudspersonen sa att det var den spralligaste bebisen hon hade träffat på väldigt länge, så jag tänker mig att det inom kort blir fullt upp här hemma. Tyvärr kommer sonen aldrig att få något namn, eftersom jag och Per bara kan enas om flicknamn. Han kommer dessutom bara att få flickkläder eftersom jag precis rensat ut alla Elliots bebiskläder och gett det mesta till bättre behövande. Men han är så välkommen så!! 
Just det. Jag som drömde om att få beräknat födelsedatum framflyttat lite (typ till 3 januari 2011) fick det istället flyttat åt andra hållet. Jag är i vecka 20 + 6 idag och sonen beräknar anlända den 21 december. I år.

Just det. Jag som drömde om att få beräknat födelsedatum framflyttat lite (typ till 3 januari 2011) fick det istället flyttat åt andra hållet. Jag är i vecka 20 + 6 idag och sonen beräknar anlända den 21 december. I år.
fredag 23 juli 2010
Mer Kreta...
torsdag 22 juli 2010
Kreta 2010
Torsdag den 15 juli åkte vi till Makrigialos, Kreta, Grekland. Dagen började med en generalstrejk i Grekland med påföljande flygförsening. Vi kom fram i alla fall, helt utmattade efter väntan, flygresa och 2,5 timmars busstransfer.
Fredag morgon började med ett dopp i havet.
Stranden var fantastisk och låg kanske 100 m från hotellrummet.
Vi åkte med Ving och barnen som gillar deras maskotar Lollo & Bernie blev båda förvandlade till just Bernie. Fint miniland och fin personal!
Två gånger gick barnen på egna aktiviteter och deras föräldrar fick slappa för sig själva vid poolen. Inte så dumt faktiskt! Och här - Bernie 2.
Föräldrarna var helt förälskade i havet, men barnen gillade även poolområdet.
Sightseeingen var minimal. Vi lämnade i princip aldrig hotellgatan under hela vistelsen, utan var verkligen bara där för sol och bad. Mmmm... Här gick vi i alla fall lite längre än vanligt. ;-)
Elina älskade minidiscot som anordnades varje kväll och gick in för dansen med liv och lust!
Elliot svalde inte hypen helt och hållet. Här på stranden igen.
En mamma med bebis i magen... V 18, hur ska detta sluta?
Älskade gubbar!
Och vips så var det dags för sista doppet och sista dagen.
Hemresan gick bra och nu när vi är hemma vill jag aldrig mer åka bort igen. Konstigt att hur bra man än har det så är hemma alltid bäst!
Fredag morgon började med ett dopp i havet.
Stranden var fantastisk och låg kanske 100 m från hotellrummet.
Vi åkte med Ving och barnen som gillar deras maskotar Lollo & Bernie blev båda förvandlade till just Bernie. Fint miniland och fin personal!
Två gånger gick barnen på egna aktiviteter och deras föräldrar fick slappa för sig själva vid poolen. Inte så dumt faktiskt! Och här - Bernie 2.
Föräldrarna var helt förälskade i havet, men barnen gillade även poolområdet.
Sightseeingen var minimal. Vi lämnade i princip aldrig hotellgatan under hela vistelsen, utan var verkligen bara där för sol och bad. Mmmm... Här gick vi i alla fall lite längre än vanligt. ;-)
Elina älskade minidiscot som anordnades varje kväll och gick in för dansen med liv och lust!
Elliot svalde inte hypen helt och hållet. Här på stranden igen.
En mamma med bebis i magen... V 18, hur ska detta sluta?
Älskade gubbar!
Och vips så var det dags för sista doppet och sista dagen.
Hemresan gick bra och nu när vi är hemma vill jag aldrig mer åka bort igen. Konstigt att hur bra man än har det så är hemma alltid bäst!
lördag 3 juli 2010
Jag är het
Jag är het. Bokstavligen. Jag är inte gjord för sån här värme, särskilt inte i gravidtider, och jag rinner nästan bort.
Efter några dar med en febrig Elina är vi i form igen (åtminstone barnen som inte verkar så påverkade av hettan) och idag har hela familjen varit på utflykt. Denna gång tog vi bilen och inte tåget, vilket gjorde hela skillnaden. Vi har strosat, lekt, ätit glass och barnen och Per har smutsat ner sig. Barnen i lekparken och Per under ett träd med en skitande fågel i. Tack och lov så är vi småbarnsföräldrar alltid utrustade med våtservetter, så även denna gång. Och tack och lov var det inte mitt hår för det har hänt mig en gång att en fågel sket i mitt hår och då var den dagen förstörd. Per är inte lika kröjmig.
Igår var vi på bio. Farfar och Eva kom över på middag och barnvaktade barnen. Farfar satte på Elina ett plåster så ordentligt att fingret nästan ruttnat imorse. Elina var förtvivlad. :-) I övrigt var det en toppenkväll och en toppenfilm.
Efter några dar med en febrig Elina är vi i form igen (åtminstone barnen som inte verkar så påverkade av hettan) och idag har hela familjen varit på utflykt. Denna gång tog vi bilen och inte tåget, vilket gjorde hela skillnaden. Vi har strosat, lekt, ätit glass och barnen och Per har smutsat ner sig. Barnen i lekparken och Per under ett träd med en skitande fågel i. Tack och lov så är vi småbarnsföräldrar alltid utrustade med våtservetter, så även denna gång. Och tack och lov var det inte mitt hår för det har hänt mig en gång att en fågel sket i mitt hår och då var den dagen förstörd. Per är inte lika kröjmig.
Igår var vi på bio. Farfar och Eva kom över på middag och barnvaktade barnen. Farfar satte på Elina ett plåster så ordentligt att fingret nästan ruttnat imorse. Elina var förtvivlad. :-) I övrigt var det en toppenkväll och en toppenfilm.
måndag 28 juni 2010
Självmordsbenägen?
Dagen började utmärkt. Stålande sol, glada barn, glad mamma. Full av energi dammsög jag och skurade golven till och med. Ursprungsplanen var att hälsa på Per på jobbet på eftermiddagen. Infallsplanen blev att åka några timmar tidigare och hinna med lite shopping. Mycket dumt. Mycket, mycket dumt.
Det började bra. Tågresan gick bra, vi åt glass och köpte pins till Foppatofflorna (barnens alltså) på hötorget. Elina satt i sulkyn och jag och Elliot gick. Och gick. Och gick. Och gick. Och glömde jag att nämna att vi gick? Vi gick i gassande sol ända tills Elliot började gråta. Vi var inne på två Polarn och pyret-butiker och mina barn byttes ut från snällingar till galningar. Som de gick lös där inne medan jag letade rätt storlekar på rea (=omöjligt) är det konstigt att vi inte blev utslängda. En jacka senare (Elinas storlek var helt slut) letade vi en busshållplats för att komma till Pers jobb, men någon utstuderat elak människa hade bestämt sig för att bygga om hela Hamngatan och flytta busshållplatsen till Nybrokajen utan att visa på en karta var den kunde tänka sig finnas. Även fast det visade sig att hållplatsen var ca 50 meter bort är det inte lätt när man är norrlänning och har en karl (min egen alltså) som i telefon ger instruktioner om att "det är långt".
Gråtfärdig och väl framme på Pers jobb fick vi åtminstone gå på toaletten och dricka en massa vatten. Innan hemresan hann vi med riktigt god mat på Jensen´s Böfhus också. Nu fattas bara en god natts sömn för mig och mina ömma fötter, så ska jag nog kunna återgå till att bli en semesternjutare igen.
Det började bra. Tågresan gick bra, vi åt glass och köpte pins till Foppatofflorna (barnens alltså) på hötorget. Elina satt i sulkyn och jag och Elliot gick. Och gick. Och gick. Och gick. Och glömde jag att nämna att vi gick? Vi gick i gassande sol ända tills Elliot började gråta. Vi var inne på två Polarn och pyret-butiker och mina barn byttes ut från snällingar till galningar. Som de gick lös där inne medan jag letade rätt storlekar på rea (=omöjligt) är det konstigt att vi inte blev utslängda. En jacka senare (Elinas storlek var helt slut) letade vi en busshållplats för att komma till Pers jobb, men någon utstuderat elak människa hade bestämt sig för att bygga om hela Hamngatan och flytta busshållplatsen till Nybrokajen utan att visa på en karta var den kunde tänka sig finnas. Även fast det visade sig att hållplatsen var ca 50 meter bort är det inte lätt när man är norrlänning och har en karl (min egen alltså) som i telefon ger instruktioner om att "det är långt".
Gråtfärdig och väl framme på Pers jobb fick vi åtminstone gå på toaletten och dricka en massa vatten. Innan hemresan hann vi med riktigt god mat på Jensen´s Böfhus också. Nu fattas bara en god natts sömn för mig och mina ömma fötter, så ska jag nog kunna återgå till att bli en semesternjutare igen.
Sköna sommardagar
Barnen har olika uppfattningar om hur man bäst spenderar en sommardag.
"Jag fryser lite, hämta en filt."
"Mer varmvatten, pappa!"
Själv njuter jag av att rensa lite ogräs och se när blommorna frodas.
Barnen väntar otåligt på att det ska bli stora morötter. Själv äter jag sallad så länge.
Alla väntar vi på färdiga krusbär! Mmmm....
Och här är en som börjar bli tjock! V 15 igår! - 1 kg fortfarande (men jag har ju lite att ta av).
"Jag fryser lite, hämta en filt."
"Mer varmvatten, pappa!"
Själv njuter jag av att rensa lite ogräs och se när blommorna frodas.
Barnen väntar otåligt på att det ska bli stora morötter. Själv äter jag sallad så länge.
Alla väntar vi på färdiga krusbär! Mmmm....
Och här är en som börjar bli tjock! V 15 igår! - 1 kg fortfarande (men jag har ju lite att ta av).
lördag 26 juni 2010
Tantvarning!
Idag målade jag både mina och Elinas naglar (tår och fingrar) hallonröda. Lite tantvarning för mig, men vi blev så fina! Det är så roligt att hon är en riktig flick-flicka som älskar klänningar och bling-bling. Självklart erbjöd jag även Elliot att måla naglarna, men han är mer skeptisk. Han tappade sin ena tånagel idag (blä!), men som tur var fanns det en alldeles ny nagel under. Annars hade jag nog svimmat.
Igår var vi hos farfar och Eva och firade midsommar (som vanligt)! Vi hade det toppentrevlig och tog med kameran, men glömde dock att ta fram den.
Snart firar jag och Per 5-årig bröllopsdag! Jag är en ovanligt lyckligt lottad fru som har en sån fin man att dela livet med. De första åren tyckte jag det var riktigt jobbigt att säga "min man", men nu har jag vant mig.
Här är vi. Jag och Per. :-)
Igår var vi hos farfar och Eva och firade midsommar (som vanligt)! Vi hade det toppentrevlig och tog med kameran, men glömde dock att ta fram den.
Snart firar jag och Per 5-årig bröllopsdag! Jag är en ovanligt lyckligt lottad fru som har en sån fin man att dela livet med. De första åren tyckte jag det var riktigt jobbigt att säga "min man", men nu har jag vant mig.
Här är vi. Jag och Per. :-)
tisdag 22 juni 2010
Det blir en julbebis!
Äntligen får jag berätta att vi ska få en julbebis! Den 26 december beräknas h*n födas, men jag avser att knipa ihop till efter nyår. Jag har mått absolut förfärligt och knappt kunnat med åsynen av mat (eller hår av någon underlig anledning), men nu börjar det lätta även om jag fortfarande inte är värst sugen på middag. Barnen är inte värst intresserade av ett syskon. Elliot tycker att det räcker med ett småsyskon och Elina vill fortsätta att vara minst. De ändrar sig förhoppningsvis när den lill* behagar anlända. Jag och Per är lyckliga i alla fall!
Och så kommer en sammanfattning av vår sköna helg på Kolmården! Barnen i Bamses hus.
Vår egen spindelman var överförtjust i det stora spindelnätet.
Elina var mest förtjust i delfinerna och blev helt förtvivlad när delfinshowen var slut. Här klättrar hon på en bil.
Båda barnen tyckte att linbanan var en höjdare. :-)
Minisemestern var trevlig men aningen utmattande för oss alla och vi ser verkligen fram emot den riktiga semestern som för 3/4 av familjen börjar på fredag! Hurra!
Och så kommer en sammanfattning av vår sköna helg på Kolmården! Barnen i Bamses hus.
Vår egen spindelman var överförtjust i det stora spindelnätet.
Elina var mest förtjust i delfinerna och blev helt förtvivlad när delfinshowen var slut. Här klättrar hon på en bil.
Båda barnen tyckte att linbanan var en höjdare. :-)
Minisemestern var trevlig men aningen utmattande för oss alla och vi ser verkligen fram emot den riktiga semestern som för 3/4 av familjen börjar på fredag! Hurra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...