Jag ligger stilla som ett näckrosblad i en damm

Elliot är en stor kille. Han uttrycker sig absolut underbart. Idag tog han igen sig på verandaräcket (en favoritplats) och sa "Jag ligger stilla som ett näckrosblad i en damm." Väldigt poetiskt tycker jag. Idag sa han också till Elina "I himlen kan man inte dö. Alltså kan man säga att man lever för alltid." Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Eftersom inskolningen på dagis gick lite så där (båda gångerna) så var jag skeptisk till att inskolningen i skolan skulle gå smärtfritt. Därför har vi i två dagar övat på att vara på fritids. Det gick absolut toppen! Efter 15 minuter första dagen ville han inte ha mig där längre. :-) Här är han på väg till sin första fritidsdag.

Elliot och Elina som tidigare varit de bästa vännerna i världen är nu som hund och katt. Egentligen vill de vara på samma ställe hela tiden, men de kan inte låta bli att gräla. Elina retas och Elliot tål det inte och så är grälet i full gång. Eller tvärt om. Först blir jag matt och sen som en tjur som ser rött. Helt galen. Vad göra? Just nu hotar jag med allvarliga konsekvenser och då lägger sig lugnet i några sekunder.

Jag och barnen åkte till Ikea idag. Barnen ville bli incheckade på leklandet och jag fick handla för mig själv en hel timme. Jag ringde till Per som tyckte att jag skulle köpa en vit lampa. Resultatet kan ni se nedan. Mer färg till folket! Ingen törs heller säga emot en hormonstinn gravid kvinna. :-)

Här är namnförslagslistan som jag och Per har fått ihop. Vi har valt ett! Gissa vilket!

Fabian
Alexander
Levi
Frans
Gabriel
William
Samuel
Noel
Julian
Hector
Xander
Lennon

Letar småsaker

Ibland kommer jag att tänka på de där små sakerna som revolutionerat min vardag.

En sån grej är strykjärnsupphängaren där man kan hänga det varma strykjärnet direkt efter strykningen. Inga barnhänder bränner sig och jag behöver inte oroa mig för att nåt i närheten ska börja brinna.

En annan grej är potatisskalaren som man använder till nypotatis. Förut använde jag en rotborste, men kunde ju hålla på till döddagar. Nu går det på ett kick och resultatet blir bättre än innan.

Ytterligare en grej är dynlådan på altanen. Inte en våt dyna i sikte!

Nästa sekund får jag panik över alla sådana saker som finns som jag än inte hittat. Min vardag kunde förmodligen vara så mycket bättre. Ut och leta kanske?

Lycklig!

Jag är så lycklig!

Jag ska få en till sån här fin. Hur kan man ha sådan tur?

Man glömmer att de har varit så här små, men det är ju helt ljuvligt!

Och så är jag lycklig för att Per, Elliot och Elina är på väg hem. Jag längtar!

Lite om ditt och så lite om datt

Jag är ensam hemma! Per tog barnen och åkte till Granö och jag kände bara att jag inte orkade följa med. Det har aldrig hänt förr, men hela kroppen skriker att jag ska vila och nu gör jag som den säger.

Här hemma är det annars intet nytt. Jag och Per googlar bebisnamn för fulla muggar och nu är listan åtminstone inte bara ett halvbra namn, utan flera hyfsat fina. Inga så fina som Levi förstås, men jag har hört att pappan har vetorätt i den här frågan (?).

Elina har blivit getingstucken. Hon ringde mig och grät förtvivlat när jag satt på jobbet och sa att "Jag lagg armen på den och då stickte den mig." :-)

Något annat som är nytt och gulligt är att barnen sjunger godnattsånger för bebisen och pussar den där inne i magen. Jag vill gråta varje gång och nu kan jag ju skylla på hormoner och behöver således inte låtsas att jag är blödig i största allmänhet.

Vi var i Öjebyn veckan efter Kreta och jag fick en superfin blöjtårta av familjen Johansson som Anna hade gjort! Me like! Elina trodde att vi skulle äta den och tyckte att den var lätt äcklig.

Vi hann hälsa på Sofia, Andreas, John och Nils en hel dag och barnen tyckte det var toppen att bada i deras uppvärmda lilla pool med bubbel och allt!

Sötisen Nils hade blivit stor.

Vi gick på Piteå dansar och ler en hel dag med Linda & Ralf som ska ha en bebis nästan samtidigt som oss!

Barnen gosade friskt med mormor och morfar...

... och spelade dator med favorit-Fredrik.

Nä, nu ska jag gå och sega framför en film. Om jag inte var så trött hade nog jag och lillbilen åkt och köpt lite chips.

Tjuvkik på lilla bebisen!

Idag har jag och Per varit på ultraljud och fått en tjuvkik på vår lille son! Det är lika fantastiskt varje gång! Ultraljudspersonen sa att det var den spralligaste bebisen hon hade träffat på väldigt länge, så jag tänker mig att det inom kort blir fullt upp här hemma. Tyvärr kommer sonen aldrig att få något namn, eftersom jag och Per bara kan enas om flicknamn. Han kommer dessutom bara att få flickkläder eftersom jag precis rensat ut alla Elliots bebiskläder och gett det mesta till bättre behövande. Men han är så välkommen så!!

Just det. Jag som drömde om att få beräknat födelsedatum framflyttat lite (typ till 3 januari 2011) fick det istället flyttat åt andra hållet. Jag är i vecka 20 + 6 idag och sonen beräknar anlända den 21 december. I år.

Mer Kreta...

... på beställning!

Barnen på hotellrummet.

Härlig utsikt!

Badtokiga barn!

Älskade stora Elliot!

Elina övar på handavtryck.

Fiskarna i havet.

Min fina flicka.

Faråsån.

Kreta 2010

Torsdag den 15 juli åkte vi till Makrigialos, Kreta, Grekland. Dagen började med en generalstrejk i Grekland med påföljande flygförsening. Vi kom fram i alla fall, helt utmattade efter väntan, flygresa och 2,5 timmars busstransfer.

Fredag morgon började med ett dopp i havet.

Stranden var fantastisk och låg kanske 100 m från hotellrummet.

Vi åkte med Ving och barnen som gillar deras maskotar Lollo & Bernie blev båda förvandlade till just Bernie. Fint miniland och fin personal!

Två gånger gick barnen på egna aktiviteter och deras föräldrar fick slappa för sig själva vid poolen. Inte så dumt faktiskt! Och här - Bernie 2.

Föräldrarna var helt förälskade i havet, men barnen gillade även poolområdet.

Sightseeingen var minimal. Vi lämnade i princip aldrig hotellgatan under hela vistelsen, utan var verkligen bara där för sol och bad. Mmmm... Här gick vi i alla fall lite längre än vanligt. ;-)

Elina älskade minidiscot som anordnades varje kväll och gick in för dansen med liv och lust!

Elliot svalde inte hypen helt och hållet. Här på stranden igen.

En mamma med bebis i magen... V 18, hur ska detta sluta?

Älskade gubbar!

Och vips så var det dags för sista doppet och sista dagen.

Hemresan gick bra och nu när vi är hemma vill jag aldrig mer åka bort igen. Konstigt att hur bra man än har det så är hemma alltid bäst!

Jag är het

Jag är het. Bokstavligen. Jag är inte gjord för sån här värme, särskilt inte i gravidtider, och jag rinner nästan bort.

Efter några dar med en febrig Elina är vi i form igen (åtminstone barnen som inte verkar så påverkade av hettan) och idag har hela familjen varit på utflykt. Denna gång tog vi bilen och inte tåget, vilket gjorde hela skillnaden. Vi har strosat, lekt, ätit glass och barnen och Per har smutsat ner sig. Barnen i lekparken och Per under ett träd med en skitande fågel i. Tack och lov så är vi småbarnsföräldrar alltid utrustade med våtservetter, så även denna gång. Och tack och lov var det inte mitt hår för det har hänt mig en gång att en fågel sket i mitt hår och då var den dagen förstörd. Per är inte lika kröjmig.

Igår var vi på bio. Farfar och Eva kom över på middag och barnvaktade barnen. Farfar satte på Elina ett plåster så ordentligt att fingret nästan ruttnat imorse. Elina var förtvivlad. :-) I övrigt var det en toppenkväll och en toppenfilm.

Självmordsbenägen?

Dagen började utmärkt. Stålande sol, glada barn, glad mamma. Full av energi dammsög jag och skurade golven till och med. Ursprungsplanen var att hälsa på Per på jobbet på eftermiddagen. Infallsplanen blev att åka några timmar tidigare och hinna med lite shopping. Mycket dumt. Mycket, mycket dumt.

Det började bra. Tågresan gick bra, vi åt glass och köpte pins till Foppatofflorna (barnens alltså) på hötorget. Elina satt i sulkyn och jag och Elliot gick. Och gick. Och gick. Och gick. Och glömde jag att nämna att vi gick? Vi gick i gassande sol ända tills Elliot började gråta. Vi var inne på två Polarn och pyret-butiker och mina barn byttes ut från snällingar till galningar. Som de gick lös där inne medan jag letade rätt storlekar på rea (=omöjligt) är det konstigt att vi inte blev utslängda. En jacka senare (Elinas storlek var helt slut) letade vi en busshållplats för att komma till Pers jobb, men någon utstuderat elak människa hade bestämt sig för att bygga om hela Hamngatan och flytta busshållplatsen till Nybrokajen utan att visa på en karta var den kunde tänka sig finnas. Även fast det visade sig att hållplatsen var ca 50 meter bort är det inte lätt när man är norrlänning och har en karl (min egen alltså) som i telefon ger instruktioner om att "det är långt".

Gråtfärdig och väl framme på Pers jobb fick vi åtminstone gå på toaletten och dricka en massa vatten. Innan hemresan hann vi med riktigt god mat på Jensen´s Böfhus också. Nu fattas bara en god natts sömn för mig och mina ömma fötter, så ska jag nog kunna återgå till att bli en semesternjutare igen.

Sköna sommardagar

Barnen har olika uppfattningar om hur man bäst spenderar en sommardag.

"Jag fryser lite, hämta en filt."

"Mer varmvatten, pappa!"

Själv njuter jag av att rensa lite ogräs och se när blommorna frodas.

Barnen väntar otåligt på att det ska bli stora morötter. Själv äter jag sallad så länge.

Alla väntar vi på färdiga krusbär! Mmmm....

Och här är en som börjar bli tjock! V 15 igår! - 1 kg fortfarande (men jag har ju lite att ta av).

Tantvarning!

Idag målade jag både mina och Elinas naglar (tår och fingrar) hallonröda. Lite tantvarning för mig, men vi blev så fina! Det är så roligt att hon är en riktig flick-flicka som älskar klänningar och bling-bling. Självklart erbjöd jag även Elliot att måla naglarna, men han är mer skeptisk. Han tappade sin ena tånagel idag (blä!), men som tur var fanns det en alldeles ny nagel under. Annars hade jag nog svimmat.

Igår var vi hos farfar och Eva och firade midsommar (som vanligt)! Vi hade det toppentrevlig och tog med kameran, men glömde dock att ta fram den.

Snart firar jag och Per 5-årig bröllopsdag! Jag är en ovanligt lyckligt lottad fru som har en sån fin man att dela livet med. De första åren tyckte jag det var riktigt jobbigt att säga "min man", men nu har jag vant mig.

Här är vi. Jag och Per. :-)