Inlägg nr 100

Idag är det all time high här på bloggen. För första gången har jag lyckats producera 100 blogginlägg på ett år! Inte för att jag har fått så mycket vettigt sagt, men jag har åtminstone lagt ner en ansenlig tid på bloggandet detta år. Jag har en känsla av att det kommer att bli lite färre inlägg alldeles snart...

Igår pyntades granen. Det var två mycket lyckliga barn som gjorde grovjobbet. :-)

Idag är Elliot äntligen frisk (om än lite utmattad) och har begärt att vi ska gå ut. Tyvärr är det snöstorm, men ut ska vi förstås ändå! Just nu sitter gullnosarna i badet (inom höravstånd, och tro mig, de hörs) och efter badet blir det våfflor. Sen skulle en förlossning inte sitta helt fel. (Det vill säga om Per kommer sig hem från jobbet i detta väder.)

Produktiva barn

Vi hade en riktig skitnatt då Elliot hostade så det skrällde och fick panik. För att lugna honom (och Elina som förstås vaknade) berättade jag sagan om vargen och de 7 killingarna. Elina missförstod dock (hon var jättetrött) och trodde att den handlade om kycklingar. Jag försökte förklara att det var killingar, get-barn alltså, men då fick hon det till getingar. :-)

Efter en skitnatt piggade Elliot på sig lite i alla fall och hade bara 38 graders feber när han vaknade. Och då passade vi på att vara lite produktiva. Jag gjorde två omgångar trolldeg och ena satsen torkade vi i ugnen och målade. Det blev jättefint julpynt!



Största möjliga koncentration.

Sötnosar.

Elliot och Elina gjorde också önskelistor till tomten. Elliot skrev på kuvertet och nu står det i hallen och väntar att bli postat.

Året i bilder

2010 var ett bra år.

Hela vintern var det mycket snö. I januari var det premiärdags på skridskor.

I februari hade jag inte blivit gravid och vi rymtes således i Elliots (gamla) säng.

I mars åkte vi till Öjebyn. Där var det ännu mer snö.

I april hade vi påskpicknick vid Alsike skola. I april fick vi också veta att vi skulle bli fler i familjen.

I maj hade vi grannarna över på middag och kunde konstatera att det bara blir fler och fler barn på gatan.

I juni tog Karin studenten...

... och Elliot slutade på dagis. För gott.

I juli åkte vi till Kreta.

I augusti föddes kusin Edit.

I september kunde jag fortfarande cykla och vi åkte på picknick. Båda barnen fick inte längre plats i cykelkärran.

I oktober fick barnen gå på sin första bus-eller-godis-tur. Med medföljande föräldrar.

I november hälsade mormor på i två veckor. Vilken lyx för en tjockis som jag!

I december hann vi precis julpynta innan sjukdomarna bröt ut. Elinas ljusstake har en hedersplats på köksbordet.

Fantastisk service!

Idag har vi för första gången anlitat Uppsala hemläkarjour och det är ju något alldeles fantastiskt! Man ringer på morgonen och under dagen kommer en läkare hem till en. Själva läkarbesöket är gratis för barn, men kostar 80 kr i köravgift. Det är det helt klart värt med tanke på att man slipper släpa det supersjuka barnet (och medföljande syskon) till doktorn och bli smittad av något annat. Elliot hade återigen 40 graders feber inatt, hemsk hosta och ont i kroppen, men det verkar vara en virusinfektion och inte lunginflammation. Blir det inte bättre imorgon har jag dessutom fått läkarens direktnummer.

Idag är Elliot en liten aning bättre tycker jag. Vi har tvingat i honom mat (bokstavligen) och då har han förstås inte lika ont i magen. Och med Alvedon och Ipren är han åtminstone på fötterna idag, det var han inte igår.

Och här är damen med stort D. Lite extra allt. :-) Det är dessutom väldigt synd om Elina som inte får så mycket uppmärksamhet som hon är van, så hon gör vad hon kan för att höras och synas.

Julfrid efterlyses

Oftast är jag en bra mamma, enligt mig själv alltså. Jag gillar mina barn mest av allt, är intresserade av vad de har att säga och vill gärna vara med på det de vill hitta på. Ibland, till exempel idag då, har jag dock mina dippar. När Elliot är inne på fjärde influensadagen utan att till synes vara på bättringsvägen och bara ligger i soffan och gråter för att han har ont i magen och huvudet av den j*vla hostan som aldrig vill ge sig, då vill jag ge upp och inte vara mamma längre. Då hopar sig orosmolnen och precis allt jag möjligen kan oroa mig för poppar upp i hjärnan. Tänk om vi alla i familjen får influensa, den nya bebisen bestämmer sig för att komma så att jag måste överge de redan födda barnen och den nya bebisen också får influensa och dör? Och hur kunde jag sätta tre barn till en värld där folk spränger sig mitt på gatan?

Det måste ju vara tillåtet att ha skitdagar, men kan det inte vara lite måttligt? Var försvann julfriden?

Julkort

Från oss alla till er alla, en riktigt god jul!

Årets julkort.

Bakom kulisserna. :-)

Sjukdomar, bonus och insamling

Den här veckan var Elliot i skolan i måndags. Sedan fick båda barnen snuva och framförallt hosta och fick stanna hemma. Elliot hade nästan krupp, något jag trodde han slutat med för flera år sedan. Igår vände det och jag sa till Elliot att han skulle få gå till skolan idag. Sen fick han 40 graders feber, ingen matlust (förstås), ont i kroppen och idag har han kräkts. :-(

Elina är frisk (men vill gärna ha hostmedicin), men på dagis går det vattkoppor. Eftersom varken hon eller Elliot har haft det känns det ju onödigt att dom får det nu när det strax kommer en bebis, så Elina har fått gå på tidigt jullov. Tyvärr blev följden att vi missade det mysiga luciafirandet. :-( Vi får lussa hemma har vi sagt och Elina verkar nöjd med det, vilket ju är huvudsaken.

Nåja, snart är december över och förhoppningsvis blir det mindre sjukdomar ju närmare våren det lider. När jag tänker på saken känns våren fruktansvärt långt borta just nu.

Något som var avsevärt roligare än ovanstående inlägg var att jag fick en julklapp från jobbet idag! En bonus som inte kunde ha kommit lägligare. :-) 1000 tack!!

Jag har också satt in pengar till denna kämpande mamma med fyra barn: http://lindaskriver.blogspot.com/ God jul till er!

Roligt nattsamtal

Ett snabbt inlägg innan jag ska iväg på akupunktur hos barnmorskan. (Känns som att jag skulle behöver något mer avancerat, typ en rekond eller nåt, men man tager vad man haver.)

Jag och Elliot brukar träffas på toaletten på nätterna. Han ropar på Per, jag väcker Per och går sedan på toa. Efter några minuter kommer Elliot. Inatt när han kom var han helt full i skratt och sa: "Vet du vad Björn har sagt? Det finns en skit som heter korken. Även om man spolar ner den tre gånger, så åker den inte ner. Ha ha ha!" Sötnosen! Sen fick jag en puss och så gick Elliot och Per till Elliots rum.

Sankta lucia

En del saker talar för sig själva. Detta är i alla fall filmat den här dagen och Elina var lite less eftersom Per missade något väsentligt första försöket. :-)

Jag skulle egentligen ha nöjt mig med inlägget här, men söta fröken Elina har hyssat så det har stått härliga till senaste dagarna. Igår gömde hon DVD-dosan i Elliots overallben, så när jag (som för en gångs skull hade lyckats hålla mig vaken en kväll) och Per skulle se film så kunde vi omöjligen hitta den. Hon höll tyst om det hela dagen idag, fast vi letade som besatta och Elliot hittade den först när han skulle på med overallen. Idag stal hon Elliots självlysande planet och hängde upp den inne i sitt rum istället. Elliot trodde det hade varit inbrott och tjuven ifråga höll tyst som en mus. Sen avslutade hon kvällen med att ljuga om att hon varit på toaletten och kissat sista kissen den lilla fisfian. Vad ska det bli av min dotter?

Vecka 38

I resten av Sverige är det vecka 48, men för mig är det vecka 38. :-)

Det drar ihop sig, sa jag och kände mig genast fyndig eftersom livmodern övar sig på detta dagligen. Lilla bebisen är lite lugnare, vilket troligtvis beror på minskat utrymme där inne. Hos barnmorskan idag var urinprovet ua, järnvärdet hade sjunkit till 118 (bra för att vara gravida jag dock), blodtrycket var 110/80 (högt för att vara jag) och blodsockret var 5,3. Magen hade inte växt sedan för två veckor sedan, vilket troligtvis beror på att den sjunkit ned något (tack Gud!) och jag fick svara på någon slags sammanfattning inför förlossningen som jag också fick utskriven och ska packa ned i BB-väskan. Sammanfattningsvis har jag ännu inte förstått att det snart kommer en bebis, men så verkar vara fallet. Det känns obehagligt att tänka sig att gå igenom en förlossning till, men så verkar också vara fallet. Och nu är det slutreflekterat för den här dagen och jag ska istället se Desperate Housewives!

Funky Kidz

Igår hade Elina avslutning på en termin med Funky Kidz på Kraftkällan i Uppsala. Hela familjen var där samt mormor och farmor. I vår familj är det dock inte optimalt med aktiviteter kl. 10.00 en lördag. Både jag och Elina är nämligen sjusovare. Med en bebis i huset lär det väl ändra sig snart.

Jag är en astronaut. Jag är en astronaut. Mamma och pappa sover gott. Jag är en astronaut.

Så fin tjej!

Kan allt som fröken kan.

Elina började i gruppen 2-3-åringar, men tog mycket illa vid sig av att en förälder skulle vara med och dansa när hon trots allt är en stor tjej som kan själv! Så hon fick byta till 4-5-åringgruppen. :-)

Fick diplom och allt, förstås!