Det som inte hände idag...

...kanske aldrig händer. Per är tidsoptimist och jag tidspessimist och ibland utgör vi ett grymt team! Igår var vi bortbjudna på middag och kom hem sent, trots att vi skulle upp tidigt imorse. Som tur är har vi världens bästa och ognälligaste barn som finner sig i att bli uppslitna och inpackade i bilen tidigt en söndagsmorgon. Hela familjen ville förstås vara med på Elliots första handbollsmatch. Jag tror inte att jag är en riktig idrottsförälder då jag prioriterar helgsömn (när ska man annars sjusova??) alldeles för högt, men oj vad trevligt det var!

Med i matchen!

Små hängivna supportrar!

Sedan åt vi korv på Ica, köpte fyra tröjor till Elina, åkte hem och stekte 1 kg köttbullar och fixade potatismos till middag (medan jag såg "Så mycket bättre"), skjutsade son på badmintonträning, bytte överdragsbyxor och täckbyxor till rätt storlek, köpte en handboll, tankade, åt middag, gjorde matlådor, planterade höstblommor, städade och hjälpte Per att flytta alla saker från förrådet ute till sovrummet. (Vi har flyttat till övervåningen medan garaget byggs.) Sedan natta barn och ta en timmes paus i soffan! 

En intensiv dag. Nu sömn!

En sneak peak på det blivande garaget.

Landat i verkligheten

Egentligen tycker jag att det bästa med en utlandsresa är hur mycket man ser fram emot den långt innan man ens åkt. Nu när jag kommit hem längtar jag tillbaka och då kan man i alla fall plocka fram bilderna. (Om man bara kunde plocka fram temperaturen också vore det toppen så här kalla dagar.)

 

Idag längtar jag efter den här dagen. Aldrig är dagarna så bra som på semester när man kan vara med sina barn hela dagarna och hinner ta fåniga kort.

 

 

I det riktiga livet (alltså till skillnad från semesterlivet) har jag tvättat all tvätt, varit på spinning och flyttat vår säng till övervåningen då sovrummet får agera förråd i avvaktan på att garaget ute ska bli klart. Och så har jag ringt cirka 300 samtal till försäkringsbolag (bilen är fortfarande krockad och jag har hyrt en Ford så länge (vi ligger ute med 4500 kronor i deposition), skadeverkstaden är sölig (preliminär lagningsstart i mitten av november), Elliots handlingar är inskickade till Folksam (vi ligger ute med 8000 kronor - ambulans och läkare är dyrt i Turkiet), skadan är även anmäld till Trygg Hansa (om det blir något ärr som syns i hans tjocka hår) och vi har tagit fram uppgifter om Elinas krossade fönster - phu!).

Turkiet

Vi åkte till hotell Titanic, Lara Beach, Antalya, Turkiet. Vi åkte tillsammans med ytterligare en barnfamilj och med farmor och Björn. Vi bokade resan själva, det vill säga inte via något resebolag och vi åkte reguljärflyg med Turkish Airlines. Hade säkert varit toppen om flygen gått som de skulle, men som det blev nu blev det väldigt (V Ä L D I G T) stressigt. Men billigt. :-) Hotellet var absolut fantastiskt och vi ångrade inte en sekund att vi bokade en extra dag (8 dagar/nätter istället för 7).

 

Utsikten från hotellrummet var spektakulär! Poolområdet var enormt och hotellet hade egen strand och egen brygga från vilken man kunde simma ända till land.

 

Det var fantastiskt vackert även inomhus. Allt gick i beige och glas och jag har svårt att förstå hur de kunde hålla allting så rent. Om ni kikar noggrant ser ni en glimt av familjen Bergstrand. :-)

 

Varför vill barnen alltid bada i poolen när havet är så otroligt mycket härligare (och varmare!)??

 

 

Ibland fick jag dock som jag ville. :-)

 

 

Maten var galet god! All inclusive ingick i hotellpriset och det var verkligen all inclusive. Till och med minibaren på rummet fylldes på varje dag!

 

På morgnarna kunde man få honung direkt från en bikaka.

 

 

På torsdagar var det miniondagen, till barnens förtjusning. Det fanns en internationell barnklubb som vi inte utnyttjade en enda sekund, men just detta besök i restaurangen var väldigt uppskattat!

 

 

Ibland lyckas man få en bild på barnen som inte ser helt galen ut.

 

 

Sista dagen gick allt i svartvitt, men någonstans är ju ändå borta bra men hemma bäst. Även om alla inte håller med om det. 00:30 på Arlanda tyckte Levi att vi kunde passa på att åka till mormor. :-)

 

Jag gillar verkligen Turkiet!

Hej och hå!

Ibland händer det så lite att det är svårt att uppdatera bloggen med något vettigt, men ibland händer det så mycket att man inte hinner uppdatera den bara därför.

Jisses! Innan vi åkte utomlands blev jag påkörd och fick lillbilen helt demolerad. Nu har man åtminstone hunnit utreda att det inte var mitt fel (jag stod stilla på huvudled) vilket innebär att vi kan börja mecka med att hyra bil.

Sedan har vi varit i Turkiet i 8 dagar och hunnit med tre (!) försenade plan (missade nästan planet hem till Sverige), en poolkant i huvudet på Elliot och ambulans och 2 stygn på det, två febriga barn och en massa underbara bad och otroligt god mat på det!

Väl hemma har garagebygget påbörjats och en ruta i Elinas rum spräckts.

Nu räcker det. Tack på förhand.

Höstdipp

Hösten förlamar mig. Jag kanske är en björn som borde gå i ide. Tur att jag har barn som jag kan snusa in när värsta dippen kommer.

Barn som använder tvättkorgen innovativt

Tur också att vi snart åker till Turkiet för att fylla upp D-vitamindepåerna. Även om det känns aningen galet när världen ser ut som den gör. Människor på flykt dör medan jag ligger och solar (önsketänkande, solandet alltså, troligen har jag fullt sjå att följa efter mina badande barn).

Vi har fotograferats på jobbet och för en gångs skull (läs: once in a lifetime) blev jag nöjd.

Mil i benen

Jag och Anna är så grymt ihärdiga. Jag har sprungit 3 mil (fördelat på 3 tillfällen) på 1,5 veckor och det måste ju vara någon slags rekord! För mig alltså. Det går i och för sig sakta, men det går!

Idag är jag hemma med Elliot som är förkyld. Som tur är kan jag jobba hemifrån. Han är inte direkt krävande. Tänk att han är samma människa som den där lilla lilla plutten vi fick hem från BB för nästan 11 år sedan. Helt ofattbart!

En fin helg

Ett ärende på jobbet fick mig så ur balans att jag trodde att hela helgen skulle bli förstörd. Efter en AW med min bästa Emilia i torsdags med möjlighet att diskutera försäkringskassebedömningar (oj, vilken rolig AW, fast det var det ändå) så kändes det bättre och helgen blev till slut väldigt fin!

I fredags var jag och Levi först hos farmor och Björn och åt lunch och plockade 1 kg plommon som Per (!!!) kokade kräm på. Sedan åkte jag och Levi till simskolan och oj, vad han är duktig! Fortsätter han så här så kan han nog simma när som helst!

På lördagen åkte vi på jippo på Ica Kniven. För en icke-förälder inser jag att det nog låter som det kanske tråkigaste man kan göra, men jag tyckte verkligen att det var fint ordnat. Det fanns gratis korv och festis till alla barn och vuxna fick betala valfri summa som skänktes till något välgörande ändamål som jag har lyckats förtränga. Det var också tipspromenad med goodiebag, det var ansiktsmålning och skjuta mål i hål, hopptorn, glassgubbe och andra roligheter.

När barnen fått sitt roliga åkte vi till Gränby Centrum och handlade lite och åt indisk mat. Mums!

Igår var det jättefint väder och då cyklade/joggade vi till spåret. Jag och Levi provade en variant av tandemcykel och det var riktigt roligt! Efter en vinglig inledning gick det som på räls och detta måste vi göra oftare! Vi köpte den begagnat och det måste vara årets fynd!

Alla sprang vi spåret (2,1 km) - även Levi! Så duktiga. Jag, Elina och Per sprang till och med ett extra varv. Sedan fikade vi kvarblivna muffinsar från en tidigare försäljning och såg "Mamma Mia". Allt man kan önska sig av en härlig helg!

This too shall pass

Ett av mina favorituttryck är "This too shall pass". Lätt att applicera på det mesta: storhandling med gallskrikande barn, magsjukor, förlossningar, dödsögonblicket och i detta specifika fall - värken i mina bröstmuskler. Den är avsevärd. Jag känner det ungefär som att någon har försökt köra över mig.

Och vad har orsakat denna mån tro? Jo, en massage. Provade en en-timmes-massage hos en naprapatstudent. Inget jag kan rekommendera. Stundvis var det skönt, men idag är det förfärligt. Och till råga på allt fick jag innan massagen klä av mig och bara stå i bara underkläderna på överkroppen medan hon studerade min hållning från olika vinklar. "Står du verkligen avslappnat?" "Nej, jag har liiite problem att göra det i bara underkläderna, men jag försöker."

Hon sa att när man sitter vid skrivbord får man oproportionerligt starka bröstmuskler i förhållande till ryggmuskler och därmed dålig hållning som orsakar spänningar i axlarna. Och sådana har jag ju gott om. Boten = massage och stretch av bröstmusklerna och kom ihåg att räta på ryggen. Och jag provar gärna om det innebär att jag slipper huvudvärken jag ofta dras med. Men priset är tydligen denna otroliga muskelvärk.

Känns ungefär som det här ser ut.

Uppryckning

Efter två veckors halvsjukdom (jag har varit på jobbet, men känt mig helt sänkt) så har jag nu ryckt upp mig. Jag äter D-vitamin (500 % av rekommenderat daglig intag bör väl räcka?) och har börjat om att träna. Med besked. Jag och Elliot anmälde oss till Glädjeruset och sprang igår 10 km. Okej, vi gick en liten bit av vägen, men vi uppfyllde de mål vi hade: 1) Springa mer än vi går, 2) Inte komma sist och 3) Springa snabbare än någon på mitt jobb (ganska många av mina arbetskamrater deltog).

Elliot och jag var stolta som tuppar över vår insats när vi väl kom i mål på den blygsamma tiden 1 timme 12 minuter!

 

 



















Hela familjen Bergstrand var på plats. Per och Levi var glada funktionärer och Elina och Natalia sålde fika i förmån för Rädda Barnen. De var också superduktiga och fick ihop 950 kronor (!) under dagen. En snäll kvinna hade bakat extra bullar för att hjälpa till som Elina och Natalia också fick sälja.

 

 

Vi kom hem något mörbultade, men glada!

Energinivå

Hösten är som gjord för människor med massor av energi. Nya projekt startas, aktiviteter dras igång, det är mycket på jobbet, etc. Men min energinivå sjunker obönhörligt som en sten. Vet inte ens varför, men det blir så varje höst. Barnen har dessutom smittat mig med sin förkylning.

Nej, det här var väl inte så mycket till positivt inlägg direkt. Återkommer snarast när jag har något roligare att berätta.

Man kan göra skillnad!

Elina och hennes bästis har länge haft en dröm om att starta café och att all vinst ska gå till välgörande ändamål. Sagt och gjort. Förra veckan bakade de driftiga barnen hemma hos Natalia och sålde på gatan utanför. Igår bakade de hemma hos oss (jag och Levi hjälpte till) och ställde sig vid busshållplatsen och sålde. Succé! 300 kronor fick de ihop och till och med busschauffören handlade av dem. :-)

De ihärdiga barnen har stått och varit försäljare i flera timmar. Som enda lön för sitt slit har de delat på en sockerkaksbit som var lite trasig.

Eftersom världen ser ut som den gör just nu så bestämde jag och bästisens mamma för att hjälpa till lite på traven och hjälpte barnen att ordna en insamling via Rädda Barnen. Alla pengar som samlas ihop går till Rädda Barnens katastrofhjälp. Vi satte ett mål på 1500 kronor och imorse var summan uppe i 1250 kronor! Man kan verkligen göra skillnad om man vill!

Vill du hjälpa till? Gå in här och bidra! http://www.raddabarnen.se/stod-oss/egen/alla/elinas-natalias-insamling/