November i bilder

En icke-frekvent bloggerskas försök till sammanfattning av november 2008.

Sötis på födelsedagen!

Gumman och gubben i lådan! Farmor underhåller.

Honnörsbordet (det var troligtvis här någon smittade någon annan med magsjuka, för alla familjer utom en som var med blev sjuka + några bonussmittor) :-)

Farfarsfamiljens present var populär!

Är detta vad som kallas för "stänkare"?

Mamma Linda kan både barnvakta Elinas bästis Natalia och löneförhandla samtidigt! Prova den, killar! (Ja, just det - jag ska byta jobb!)

Sen tog magsjukan överhanden... Inte lika kaxig mamma Linda. :-(

Men vi hämtade oss och här bakar vi inför kalas 3!

Och äntligen, äntligen lite snö! Hela världen blev vit och vacker och jag fick armmuskler av att skotta gården. Tack snälla grannar för utlåning av snöskyffel (behövdes inte förra året, men nu är det dax att inhandla!)!

Så här trött blir man när man går på dagis om dagarna!

Och så här!

Och slutligen: GRATTIS Sofia, Andreas och John till lille Nils som föddes igår!

Förtal!

Idag har jag blivit utsatt för förtal av en nära vän som låter meddela på facebook (!) att jag är en "bajsbästis" (ja, hon är vuxen och dessutom lärare i svenska) som inte nämnt att jag har en blogg. Förutom att jag har lagt till det i min profil på facebook, så har jag dessutom visat denna vän bloggen vid lucia förra året i samband med pepparkaksbak och tillverkning av kristyränglar.

Härmed förväntar jag mig en ursäkt å det snaraste!

Kämpa vidare, mamma!

Varje morgon säger Elliot minst 10 gånger att han inte vill gå till dagis. Jag förklarar och förklarar, vi diskuterar samhällsekonomi och kör med peppning järnet, men ibland vill jag bara lägga mig ner och skrika till slut! Mina öron kommer att lossna av allt gnäll! Imorse tänkte jag att jag skulle köra en annan taktik i alla fall, så när han för 5:e gången kom och sa att han helst inte ville gå till dagis, så svarade jag att jag inte heller ville gå till jobbet och att jag allra helst ville stanna hemma med barnen (vilket var sant, om inte annat för att slippa gnället). Då säger han: "Kämpa vidare, mamma!" och helt plötsligt ville jag lägga mig ner och gråta för att han var så himla gullig istället! Min lilla, gnälliga unge försökte peppa mig istället!

Elina har kommit på att när hon ska vara på dagis, så ska inte jag vara där. Hon kämpar tappert mot gråten, men är verkligen jätteledsen när jag går. Aj, aj, aj säger det i hjärtat.

Särskilt i magsjuketider vill jag bara hämta hem barnen, stoppa dom i sängen och gosa, gosa, gosa tills alla är glada och varma och helst ända till det blir vår! Nu ska jag gå och äta min lunch och sen iväg och hämta två sötisar!

Lite bilder

Idag är jag hemma med sjuk snutta och frisk räv. Efter att ha varit inne framför teven hela helgen, är en innedag till kanske inte vad man längtar efter, men alternativen är ju få. Per har precis börjat på sitt nya jobb, så då får Försäkringskassan var den förstående arbetsgivaren.

Här kommer några fina bilder att muntras upp med i alla fall!

Kalas i Öjebyn!

Före dagis-eländet.

Favoritstället. Svårt att bli arg på någon som är så där gullig, faktiskt!

Elliot med sina Öjebykompisar, Stina och John.

Nu vill inte barnen vara med på detta längre, så det kommer fler bilder sen!

Den inbillade sjuke (?)

Över huvud taget har veckan varit rätt påfrestande av många anledningar, bland annat håller jag på att skola in Elina på dagis (vilket i och för sig går bra, men känns jobbigt i hjärtat ändå). Pricken över i:t var i alla fall när Per ringde vid lunchtid i fredags och berättade att han var på väg hem med magsjuka. Skrik och panik! Vad göra? Desinficera förstås (man tager vad man haver = resten av kronvodkan (som inte är uppdrucken utan även tidigare använd till samma ändamål) plus lite klorin)! Hela halva huset sprayades och torkades på mindre än en halvtimme och sen iväg och hämta magsjukehärden på Uppsala station. Jag skulle gärna ha sprayat lite även på Per, men det verkade ju inte riktigt riktigt (väl?). Däremellan hann jag ringa till mamma och lufta lite av paniken (som, tro mig, var stor!).

Därefter inhandla toapapper, coca cola och annat magsjukemotverkande och sedan hämta barnen på dagis. Elina hade varit stillsamt ledsen och inte ätit, vilket inte var så konstigt för hon hade ju såklart också magsjuka vilket visade sig över hela vardagsrumsgolvet senare på eftermiddagen. Stackars lillan!! Hon sa dessutom när jag kom och hämtade henne "Jag är prickig.", vilket måste betyda att hon kände sig sjuk. (Vi brukar läsa om pappa spöke som är pricksjuk nämligen.) :-( Nåja, hon är inte den gnälliga typen, sa inte ett pip när hon kräktes och var därefter som en solstråle, åt middag som vanligt och så var det bra. Se och lär pappa Per.

Ärligt talat vet jag inte om jag själv har haft magsjuka eller inte, vilket kan tyckas konstigt. Men när Per ringde satt jag och åt lunch och tänkte precis att det var så himla god mat. I samma sekund som han meddelade att han hade magsjuka fick jag också det, vilket ju verkar lite konstigt så här i efterhand. Jag fick inte ner en enda bit mat till på hela dagen och hade jätteont i magen (vilket kanske inte är så konstigt om man inte äter alls) och sen var jag för nervös för att jag och Elliot också skulle bli riktigt sjuka, så jag kunde inte sova, vilket ledde till att jag var ett vandrande lik på lördagen.

Men, jag överlevde trots allt och Elliot fick inte magsjuka. Mina händer skriker "ge mig aldrig mer handsprit" och huset luktar som badhuset, men vi mår efter omständigheterna bra. Nästa vecka kan bara bli bättre!

I love you!

En dag när Elina skulle sova middag och låg ner i spjälsängen (och som vanligt gjorde sitt bästa för att inte somna) säger hon till min stora förvåning "I love you!". Vad ska man tro? Jo, jag trodde att jag hört fel förstås. Men sen sa hon det igen! Klart och tydligt. Senare visade det sig att Dora hade sagt det i ett avsnitt, som jag inte hunnit se (försöker undvika dem, men det är inte lätt). För er som inte känner Dora: sök på google på "Dora utforskaren" så öppnas en helt ny värld! Alternativt vänta tills ni får barn.

På tal om Elina så är hon den allra bästa ungen i hela världen! Hon är söt som en dag och har en härlig personlighet! Hon går med på det mesta (blöjbytet går hon till själv, bilen - inga problem, hon gillar all mat och äter med god aptit, hon leker gärna själv eller med andra, hon vill alltid göra det andra gör) och hon är nästan alltid på bra humör!

Hon är dock hyfsat vild och ganska livsfarlig. Hon klättrar på möbler och sitter gärna i lådor (nedersta skafferilådan och teveskåpslådan är klara favoriter), hämtar pallar och klättrar upp till braskaminen, eller varför inte göra en volt ner i soffan? Hon klättrar också upp till sin matstol själv (jättehögt!). Hon stoppar allt i munnen med jämna mellanrum (proppen till handfatet, stenar, en ring som låg på golvet, slickar gärna på järnrör, dricker alltid badvatten). Phu!

Sist vi städade på dagis hade vi med båda barnen och under den korta stunden hann hon ta ner en sax, alla häftstift på anslagstavlan, klättra upp till fiskarna i akvariet samt gå ut på egen hand en stund. Jag har en känsla av att hon kommer att göra ett bestående intryck på sina dagisfröknar. :-D

Elina är otroligt duktig på att prata fortfarande! Hon säger hela långa meningar i följd som till exempel: "Jag vill inte klä på dig. Sitta på pottan en stund till." Hon kan säga alla konsonanter utan problem. Hon läspar bara lite på s:en. Hon sjunger också hela sånger som "Pippi långstrump", "Sjörövarfabbe" och "Små cyklar". Hon gillar verkligen att sjunga! Spelar gärna piano samtidigt. :-)

Hon ritar också fint. Hon har börjat rita små krumelurer här och där och är mycket händigare än Elliot var vid samma ålder. Hon har dock inte hans intresse för pussel, utan tålamodet är långt mycket kortare. :-)

Elina är framåt och inte blyg för 5 öre. Hon är rädd för att det ska finnas lejon och när brorsan jagar henne för mycket, men inte för så mycket annat. Hon kallar sig själv omväxlande för "Elina" och "Lillan".

Elina är alltid på bra humör när hon är nyvaken. Hon sover med snutte och 1-2 Bamsar i sängen. Hon somnar alltid i sin säng, men kommer för det mesta över till vår mitt i natten. Hon är mammig och pappig. Hon är generös mot Elliot och kan åtminstone efter övertalning dela med sig till honom. Hon kan allt som han kan (vilken inkluderar att åka bobbycar i nedförsbackar trots att bromsförmågan kanske inte är så väl utvecklad).

Sammanfattningsvis är hon min (och allas) älskling på jorden och jag kan inte förstå att hon blivit stor nog att börja dagis på måndag!

Mitt fina hjärta!

0 kommentarer

Varför är det alltid 0 kommentarer när man (läs: jag) bloggar? Vem behöver man vara för att få en kommentar, eller kanske är frågan vad man behöver skriva?

Häpnadsväckande saker kanske: "Jag har tränat 2 gånger på 2 dagar!"
Upprörande saker? "Elliot och Elina fick söndagsgodis istället för lördagsgodis!" (Det var det mest upprörande som hänt i helgen, håll till godo."
Förargelseväckande saker: "Jag fick 2400 kr i böter då jag körde 61 km/h istället för 50 km/h. I övrig höll jag dock farten hela vägen."

Nä, nu orkar jag inte med den här leken längre. Jag har träningsvärk och dagen har varit extra lång. Jag får hålla till godo med mina 0 kommentarer helt enkelt.

Hård vecka

I måndags kom vi kom hem efter en supertrevlig vecka i Öjebyn. Onsdag bröt sjukdomen ut och tog över min kropp som därefter känts som en 90-årings. Jag hann dock med ett Mary Kay-party hos Emma först! Det var superkul och jag har säkert smörjt in mitt (stackars?) ansikte 300 % mer den senaste veckan (trots muskelvärk i hela kroppen) än de senaste 4 åren (barn-åren förstås) sammanlagt! Jag har övat på sminkning på hemmaplan och kan knappt bärga mig att få pröva ute bland folk! Min sjukdom har dock motverkat mig efter bästa förmåga.

Per kände inte igen mig efter partyt och var således tvungen att ta ett kort. Tycker någon att jag ser konstig ut är det för att min målsättning var att prova allt när jag ändå var i farten. :-D

Nu mår jag dock bättre och funderar till och med på att träna lite (!). Bäst att göra det den här sekunden innan jag blir mitt vanliga oträniga jag igen. :-)

Halta Lotta

Här kommer senaste nytt direkt från Öjebyn! Imorse såg vi snö (jag var mer exalterad än barnen), Ica är sig hyfsat likt (jag missade till och med den nya charken!) och Arrendegatan är nyasfalterad.

Vad som värre är är att Elina haltar! Vi var med Catarina, Åsa och barn på Leos lekland igår där Elina lyckades trilla ner från en liten avsats och göra sig illa i vad jag tror är foten. (Det är inte så lätt att försöka förhöra en 1-åring.) Den är inte svullen och blå, men hon är ganska halt den lilla stackaren. Om man bortser från olyckan, så hade vi superkul! Eftersom Elina är för liten för att klättra själv så fick även jag förmånen att klättra runt hela stället och åka en massa rutschkanor. Det var jätteroligt!! Se och lär Nickis äventyrslek!

Jag har även hunnit med att klippa morfar (min alltså) i brist på mer utbildad frisör tillgänglig, varit på stan, bakat bullar och tårtbotten. Sammanfattningsvis har vi haft jätteroligt! Imorgon är det 4-årskalas på agendan med varmkorv och fika för släkt och vänner!

Nu ska jag gå och se vem som åker ur idol. Jag brukar alltid ha sån stark åsikt, men nu orkar jag bara bli lite halvengagerad. Bäst är i alla fall Alice!

Packad

Äntligen färdigpackad! Imorgon bär det av. Vi har övat idag. Barnen fick följa med till frisören och sitta (hyfsat) still i ca 20 minuter. Det gick bra, så nu är vi redo för morgondagens flygresa. :-D

Tur att vi ska åka tidigt, tidigt för jag tror inte att Elliot kan bärga sig ens en sekund till. Han har ställt samma fråga i flera dagar: "VARFÖR kan vi inte åka NU mamma?"...

Elliot fick vara hemma från dagis idag. Jag är så kluven till dagis-biten. Jag har ju accepterat mitt (vårt) öde vilket är att barnen måste gå på dagis från ca 2 års ålder, men egentligen tror jag att de mår bäst av att vara hemma till i alla fall 3 års ålder och i Elliots fall ännu längre. Samtidigt ser inte världen ut så och jag tror att jag skulle bli tokig (på riktigt) av att vara hemma i en massa år till. Nu får han i alla fall lite semester innan det blir dagis på allvar, dvs måndag till fredag från och med 3 november när lilla älskade snuttan ska skolas in. Mammas lilla bebis (jo, det är sant!).

Så här stor har min bebis hunnit bli! Hon blir riktigt förvånad när det faktiskt kommer kiss i pottan! :-D

Vi kommer "hem"!!!

Jag har impuls-köpt flygbiljetter hem till Piteå till mig och barnen! Vi kommer hem mellan 15-20 oktober! Jag insåg att efter jag börjat jobba blir det lite svårare att åka och hälsa på. Båda barnen blev superglada!!

"Inte Tony" :-)

Elliot vill åtminstone stanna länge.