Skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!

När Elliot var i Elinas ålder var han helt besatt av filmen Bilar. Den ville han se varje dag i flera månader. Historien verkar upprepa sig (eller snarare 3-årsåldern), men som tur är har Elina en annan favoritfilm. I det Bergstrandska hemmet ser, andas och citerar vi Ronja Rövardotter för tillfället. Det är som att barn i 3-årsåldern inte kan få nog (även om alla andra får det). Elliot är inte lika intresserad, även om han gillar filmen, men han har en favoritscen. Så snart den infinner sig ropar han: "Elina, skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!" :-D Elina är mer av en allätare av filmen och ropar dagarna i ända: "Hit med lite farligheter!" eller "Jag har inget barn!". Ronjas pappa heter för övrigt Mappist. Life according to Elina.

Elliot har lärt sig skriva och läsa!! Han har ju alltid varit intresserad av bokstäver och härom dagen var det precis som att allt föll på plats. Min stora fina kille!

Sköna söndag

Helgen blev inte som vanligt eftersom jag jobbade till kl. 20 på fredagskvällen. Utmattad blev jag inkastad i vårt fredagsmys som blev en blandning av lika delar gos, popcorn, Idol och huvudvärk.

Lördagen läste jag klart min bok "Rädda Felix". Den var så bra att jag hade cirka 3 sidor kvar trots att jag hade börjat med den dagen innan. :-) Även fast jag har mycket med funktionshinder att göra via jobbet, så har jag tydligen ett starkt behov av att läsa om dessa livsöden eftersom jag på något konstigt sätt alltid köper dessa böcker. Och vilka livsöden! Jag ber om ursäkt till mannen bredvid mig på planet från Ronneby i fredags som måste ha funderat varför jag satt och snyftade lite tyst för mig själv vartannat kapitel eller så. Ska den jäkla blödigheten aldrig ge med sig?! Förutom att läsa hann vi också följa med hustomten Per till dagis och skruva ihop skåp. Jag och barnen spelade spel och pusslade. Det är väldigt gott om plats på dagis när det inte är några andra barn eller fröknar där. På kvällen (läs: natten) såg jag och Per "Slumdog millionaire". En helt fantastisk film! Efter att jag blev förälder fick jag ett extra lager känslighet, vilket i och för sig gjorde att jag tyckte att de två första tredjedelarna av filmen var väldigt obehagliga. När barnen (i filmen) växt upp blev det dock bättre och sammantaget hade jag nog inte kunnat sluta se filmen ens om jag velat.

Idag är det sköna söndag och dagen är oplanerad. Barnen är snuviga och vädret är inte direkt lockande. Timmen är tidig i och med tidsomställningen och eventuellt åker vi till något centrum, då Elliot är i starkt behov av nya byxor. Hur kan det vara så att man inte märker det, men plötsligt en dag är precis alla byxor för små? Än så länge har vi det bara skönt. Jag bloggar (nähä?), Per jobbar lite och barnen pysslar.

Nu ska jag gå och njuta av sista lediga dagen för veckan.

Pyjamasångest

Idag var det pyjamasdag på dagis. Det är en årlig tillställning när barnen (och fröknarna) får mysa i sina pyjamaser en hel dag, vilket ser precis lika gosigt ut som det låter. Dessvärre sammanföll denna dag med Elliots årliga BVC-koll. Igen. Förra året kom jag alltså till BVC mitt på dagen med två pyjamasungar. Det törs man ju göra en gång, men det fungerar liksom inte två år i rad. Med rädsla för att bli anmäld till sociala myndigheter tvingade jag alltså Elliot att åtminstone byta byxor. En muminpyjamaströja kan man väl komma undan med utan anmälan?

5-årskontrollen och tillhörande vaccination förflöt utan anmärkningar. En något rastlös kille var så ivrig att visa sina kunskaper att han blev besviken när det inte blev något syntest. :-)

Vad som mer hände denna dag var att jag fick ett telefonsamtal kl. 7.40 precis när stresströskeln var som högst i det Bergstrandska hemmet. När telefonen ringde var jag precis på väg att borsta tänder, packa väskor och åka till dagis för att därefter fortsätta vidare på kundbesök, men mina planer blev snabbt ändrade. Familjen Bergstrand stod nämligen överst på dagis jourlista, vilket innebar att jag istället blev inkallad vikarie på dagis från och med kl. 8. Förutom stressfaktorn att behöva omvärdera hela förmiddagens aktiviteter så var det väldigt trevligt! Istället för att göra utredningar fick jag rita prinsessor och läsa sagor. Barnen blev absolut stormförtjusta och tyckte förstås att vi borde göra om detta oftare!

Nu ska jag dock börja kompensera min förlorade arbetstid, vilket innebär att det är slutbloggat för kvällen!

Ofrivilliga osamarbetsvilliga fotomodeller

Mormor var här och hälsade på. Förutom att barnen blir helt överlyckliga när hon kommer gjorde hon mig överlycklig genom att koka palt!

Det är roligt att leka hobbyfrisör (tycker jag - barnen är inte lika förtjusta) och så här blev resultatet.

Mina ofrivilliga fotomodeller var inte på humör idag. :-)

Jag fryser!

Jag vill inte att det ska vara mörkt, kallt och förkylt. Jag vill ha sommar, semester och smultron på strå. Elliot värmer mig med sina ord. "Du luktar gott mamma. Du luktar blåbär och hallon." Jag kapitulerar helt och vill ge honom hela världen och lite till.

Jag vill ha färska morötter i överflöd. Elina vill inte vara sämre och deklarerar att jag är världens vackraste mamma och att hon ska gifta sig med pappa. :-)Tur att vi en braskamin, annars skulle jag förmodligen bli vår fjärrvärmeleverantörs bästa kund.

Ibland tror jag att man krånglar till det för sig. Barnen vill sova i vår säng och jag vill ha två små varma kroppar mot min när det är så här kyligt. Ändå bäddar jag ner dem i sina sängar. Man måste väl följa normen? Och borde inte Elliot sluta med välling snart? Han är ju snart 5 (!) år. Ändå är det så skönt att han, som kan vara en mycket petig person vad gäller mat, äter sin välling morgon och kväll. Jag skiter i normen.

Nej, nu är det dags att gå i ide. Jag hör av mig igen närmare våren.

Gran Canaria 2009

23 september 2009. Två förväntansfulla barn på planet. Och föräldrar för den delen. De syns bara inte på bilden. :-)

Elliot och pappa inspekterar balkongen. Första dagen var enda dagen det var mulet. Elliot-citat på kvällen: "Jag var inte riktigt redo att åka hit än."

I miniland fick man bli förvandlad till vad man ville. Elina ville bli giraffen Lollo. Elliot blev en fjäril, men den fick bli borttvättad pronto! Elliot tycker att han är snyggast i original.

Första minidiscot, men tro mig, inte sista!

På väg till stranden var det jättefin utsikt!

11000 ton vit sand importerad från Västindien bara för oss gjorde att stranden var helt fantastisk!

Världens finaste kille.

Kan detta vara bara några dagar sedan?

Hotellpoolen var också helt fantastisk!

30 september var det roliga slut för denna gång. Elliot hade kommit över sin bortavaroångest och ville inte ens åka hem! Hoppas vi ses snart sköna utland!

Hola

Hola queridas amigas!

Man kan inte säga att spanskan har återvänt som ett rinnande vatten, men åtminstone gör den sig påmind och jag är nöjd över att ha pratat en hel mening med taxichauffören idag på mitt initiativ. Eller snarare Elliots eftersom det gällde att han blev så förtjust i den spanska musiken som var på i taxin. :-)

Vi har det så skönt som man kan på vår semester! Vi badar i både hav och pool och leker i Lollo och Bernies miniland varje dag. Idag skulle vi ha en trevlig utflykt och åka på delfinsightseeing, men det blev mindre lyckat. Precis när vi var framme vid delfinerna blev Elliot (och en massa andra passagerare) sjösjuk. Sen var resten av turen en mindre pina, men han somnade som tur var efter en stund. Väl iland var han lika pigg som innan, medan de sjösjuka vuxna såg lite mer medtagna ut.

För övrigt är all inclusive ett mycket bra alternativ när man har barn och med buffé finns det alltid något som alla gillar. Frukosten är en dröm! Efter middagarna dansar barnen (och jag) på minidisco som är väldigt uppskattat. Vi har gått på hela hypen med Childrens sunwing resort och köpt både maskotar, t-shirts till barnen och hela familjen nynnar den jädra Lollo & Bernie-sången. ;-)

Barnen sover redan och nu ska jag gå tillbaka och hålla Per lite sällskap.

Semesterhälsningar från Bergstrandarna!

Hösten är här

Jag har varit så trött på sistone! Mycket jobb och lite sömn i kombination med någon förkylning som aldrig bryter ut tar musten ur mig! Och det är inte bara jag som är sömnig. Även lilla snuttan har fått sin beskärda del av dagissnuva och kvällströtthet. Man kan säga att jag och Elina hade en egen tjejkväll i soffan i fredags.

Här provar barnen mustascher på kräftskivan. :-D


I övrigt så har vi ett fullt schema, men ett härligt liv! Barnen är gosiga och sams för det mesta och vi njuter av den sista solen ute och lite plock inne. Vi har plockat plommon hos farmor som jag har kokat kräm på, Per har monterat ihop en ny garderob till Elina och den här eftermiddagen har vi varit på en skogspromenad på Elliots initiativ. Snart får vi dessutom börja packa för en skön utlandsresa! Kan det bli bättre?

Livet i ett nötskal

Vårt liv ser ut så här just nu.

Barnen (och alla grannbarnen) är mycket nöjda över gungan och de romerska ringarna Per hängde upp i carporten.

Elliot får sällskap av syrran när han utövar en av sina största intressen som är att läsa Bamse.


Elina planterade en solros på dagis i början av sommaren. Nu har den växt om henne! :-)

Förra helgen fick vi på Pers initiativ (!) för oss att åka på lunchpicknick. Packade barn och cykelkärra.

Elina packade förstås kanin-bäbisen.

Vi hade en helt ljuvlig dag i skogen med god mat, utmärkt trevligt sällskap och massor av blåbär.

Den här helgen var det kvarteret Stockens årliga kräftskiva. Dagen började med Stocken-loppet kl. 10. Elliot sprang järnet 400 m och Elina var duktig som sprang hela vägen tillsammans med mig.

Väldigt glada medaljörer!

Per var supernöjd 3:a i 2,5 km-sträckan på nytt personbästa 10 min 37 sek!

Sen var det efterföljande 5-kamp kl. 16 och därefter kräftskiva. Supertrevligt!!

Idag har Elliot varit på kalas, jag och Elina har varit på tjejtur, jag har varit på styrelsemöte medan resten av familjen åkte till Farmor. Jag hann även storstäda och sy ett par shorts till Elina. Sen märkte vi att Elina har feber och jag planerar min jobbresa inför morgondagen medan Per planerar VAB. Livet i ett nötskal.

Lite smått och gott

Jag har ett sånt bra liv! Det enda jag har synpunkter på är att det rasar på i en förfärlig fart. Barnen är ju praktiskt taget vuxna och jag är i det närmsta pensionär. Eller nåt.

Elliot har hunnit bli 4 år och 10 månader. Han är en stor och förståndig kille. Han är inne i en ömhetsfas och man får pussar och kärleksförklaringar flera gånger om dagen. Han trivs på dagis och är med på det mesta. Han älskar att pyssla och när han har varit aktiv vill han gärna ta det lugnt med lite välling och lite film på kvällen. :-) Tevespelet (wii) har vi fått ställt undan, då han praktiskt taget utvecklat ett beroende. Nu har vi paus i några veckor, så får vi väl se hur vi gör sen. Annars är det största intresset. Elliot är en utmärkt storebror och tar hand om och älskar sin lillasyster. Bästa kompisarna finns på gatan. Elliot är ju förstås världens vackraste kille också.

Elina är 2 år och 7 månader. Hon är en bestämd dam (som alla 2-åringar), men också generös med ömhetsbetygelser och gos. Hon är inne i en mammig fas, men gillar nästan alla människor. Hon är en riktigt glad tjej! Elina är framåt och med på det mesta (även bus) och som nästan alla småsystrar ser hon upp till storebror. Hon är inte riktigt lika vild som tidigare (tack och lov!) och största intresset är att cykla. Med på cykelturen ska gärna lite böcker. Elina gillar smycken och handväskor, men bryr sig inte vilka kläder man sätter på henne. Bästa kompisen bor tvärs över gatan, men än leker de mest bredvid varandra.

Nu sover barnen och jag ska återgå till kvarteret Stockens kräftskiva. Återkommer med senaste skvallret...?

Semester 2009

Både jag och bloggen har haft semester, men nu lider den mot sitt slut (sista dagen imorgon) och här kommer en sammanfattning.

Hemma hos morfar gick vi på sightseeing i hans lador och hittade detta kort med bland annat hans pappa vid ett vägbygge.


Det fanns några få blåbär (se bildbevis) i Lillpite.

Blåbär eller inte, kul var det hur som helst!

Elina gosar med Gizmo hemma hos Maud och Fredrik.

Elina passar på att motionera hemma hos Linda och Ralf. :-)

Ett oplanerat dopp i Lulsundet.

Och så laxfiske i Byske. Fredrik hade mest fiskelycka!

Kan detta vara tredje eller fjärde laxen...?

Släkten är värst? Inte min i alla fall!

Väl hemma så lärde Elina sig att cykla! Kolla själva!

Förutom Piteåresan har vi hunnit med Mulle Meck-park och Furuvik. Men kameran har fått vila. Nu sover barnen så det är dags att tassa ner och dricka lite likör med Per!