Varning - otäckt inlägg

I vanliga fall är jag dålig på att blogga bara för att jag är född sådan, men helt ärligt har jag på grund av egen och andras sjukdom varken haft tid eller ork att blogga de senaste tre veckorna.

Allt började med vaccinationshysteri. När vi väl bestämt oss för att det nog var idé att vaccinera barnen och oss själva mot potentiell influensa så var det sådan otrolig kö att vi missade första två försöken. Och där i kön med andra ovaccinerade människor drog vi troligtvis på oss svinifluensan it self. Elinas bröt ut först. Symptom: hög feber och hosta. När hon tillfrisknat råkade Per smita in bakvägen med barnen på ett vaccinationsställe i Uppsala i en kombination av dåligt lokalsinne och tur och fick dem således vaccinerade. Dagen efter hade båda feber förstås. De hann vara en dag på dagis innan Elliots influensa bröt ut. Hög feber och hosta han med. Innan han hann tillfriskna var det min tur. Under min sjukdom som varade i dagarna 5 med ont i kroppen, feber, halsont och hosta hann barnen med att dra på sig nästa förkylning. Fredag förra veckan var vi i hyfsad form och återvände med låg energinivå till jobb/dagis och därefter tog jag barnen och åkte till Öjebyn. Vi stannade till måndag kväll och på tisdagen var Elliot fortfarande förkyld. Barnen fick vara en halv dag på dagis och på onsdagen bröt Elinas magsjuka ut. Lilla gumman var så tapper och fin och kräktes snällt i hinken de allra flesta gånger, men frågade hela tiden när detta skulle vara över.:-(

Igår insjuknade en äldre släkting dessutom hastigt och allvarligt. Per åkte till sjukhuset och väl hemma igen bröt hans magsjuka ut. Elina piggade på sig, men Per är fortfarande sängliggande.

Jag väntar spänt på vad nästa vecka har för härliga sjukdomar i sitt sköte. Håll ut! Om jag inte återkommit inom en vecka vet ni att jag troligtvis är sängliggande.

Under tiden kan ni rösta här till höger (om det fortfarande är någon som orkar läsa denna blogg). Kom för övrigt inte hit, vi smittar troligtvis.

Re-tuscherat rum

Det roliga först. Älskade 5-åringen med tårta, till vilken mamman glömt att inhandla ljus (det är mycket nu). Fyra ljus fanns kvar från förra årets tårta, men det räcker ju inte långt om man fyller fem år. Elliot är inte den sura typen och tyckte att det var helt okej med ett värmeljus i mitten.

Sen till det mindre roliga. Dagen började som en helvetesdag med huvudvärk, vilket resulterade i en slags frivillig försovning. Sedan behövde jag åka tidigt från jobbet för att hinna handla på hemvägen (oj, det kanske man inte får berätta för Knivsta kommun?). Klings glasstårta finns nämligen på Willys i Häggvik och det verkar ju dumt att ta en 5 mils omväg med barnen när man kan ta det på hemvägen. Väl hemma hade städfirman som vi anlitar glömt att städa.Så jag ringde hem Per för en snabbstädning. Efter ett samtal med firman kom vi dock överens om att de kommer imorgon kl. 8.30 istället, men Per var redan på väg. Vi skulle ha besök kl. 18, så jag bestämde mig för en snabbdammsugning. Sagt och gjort. Medan jag höll på byggde Elliot lego och vad Elina gjorde kan ni se nedan:
"Titta vad fint jag har gjort, mamma!" Det var tusch på alla saker i Elinas rum och jag menar alla. Så resten av eftermiddagen gick åt att med Ajax shower power (man tager vad man haver) försöka gnugga väggar, garderober, leksaker, tavlor etcetera... Med varierat resultat. Den nya garderoben blir sig nog aldrig riktigt lik, men tack för att vi har målat och inte tapetserat väggen... Tilläggas bör att jag inte ens hade hjärta att bli arg på den händiga damen i fråga, bara väldigt väldigt chockerad. Elina blev livrädd och därav alla tårar. Inte blev hon gladare när dårfinksmorsan tog fram kameran heller.

Per åkte iväg på kick-off och min kväll räddades av trevligt besök av goda grannar! Slutet gott, allting gott.

Halloweenparty

Imorgon fyller min lilla/stora gubbe 5 år! Det är läskigt vad tiden går fort! Dock inte lika läskigt som Elliots halloweenparty...

Partykungen himself som dock inte ville bli målad i ansiktet, med motiveringen att då måste man ju tvätta sig sen. :-)

Elina hade platsat i vilken skräckfilm som helst!

Per skrämde slag på gästerna. Bokstavligen.

Själv gjorde jag mitt bästa, men fick frågan om jag var en viking eller en ko...

Allt pysslande var förstås roligt också! Här har vi fru pumpa.

Elliot beställde kladdkaka med läskiga motiv. Detta var det bästa jag fick till.

Ikväll är Per i Göteborg och jag har parkerat barnen i min säng och ska nu gå och krypa ner till dem!

Tvångsvaccinera oss!

Står här helt solo (?) på en flygplats i Ängelholm/Helsingborg och har lite hemlängtan. Två tuffa jobbveckor har precis inletts, när jag helst av allt vill vara hemma och gosa med familjen. November månad får mig att vilja dra täcket över huvudet och vänta på våren. Dessutom har jag fått ett allvarligt fel på min termostat och fryser så jag hackar dagarna i ända. Veden som skulle räcka hela vintern är snart slut och än är det inte ens minusgrader!

Men barnen mår toppen och det är ju inte att ta för givet under höstmånaderna, så jag är rätt nöjd ändå. Jag/vi har dock beslutsångest över influensavaccinet. Inte för vår egen del, men för Elliots. Elina får inte ta något så därmed slipper jag den ångesten. Elliot reagerar starkt på det "vanliga" vaccinet att jag är rädd för hur han ska reagera på detta nya. BVC vill inte råda och politikerna litar jag inte på. De har samhällsintresset och inte Elliot 5 år för ögonen. Kan staten inte bestämma att tvångsvaccinera alla övriga, så att någon annan får ta ansvaret för eventuella biverkningar? Sammanfattningsvis tycker jag att informationen som man hittar om man letar är bristfällig och slumpmässig. Ville staten lugna alla vaccikanter (?) har man verkligen misslyckats!

Jag ber att få återkomma med en spännande fortsättning på mina triviala vardagliga problem. Är det någon som är intresserad på om och när vi ska få tag i ny ved kan ni kolla in bloggen nästa vecka! Om jag inte dött av svininfluensa eller biverkning av vaccin, vill säga.

Skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!

När Elliot var i Elinas ålder var han helt besatt av filmen Bilar. Den ville han se varje dag i flera månader. Historien verkar upprepa sig (eller snarare 3-årsåldern), men som tur är har Elina en annan favoritfilm. I det Bergstrandska hemmet ser, andas och citerar vi Ronja Rövardotter för tillfället. Det är som att barn i 3-årsåldern inte kan få nog (även om alla andra får det). Elliot är inte lika intresserad, även om han gillar filmen, men han har en favoritscen. Så snart den infinner sig ropar han: "Elina, skynda dig, nu ska Skalle-Per dö!" :-D Elina är mer av en allätare av filmen och ropar dagarna i ända: "Hit med lite farligheter!" eller "Jag har inget barn!". Ronjas pappa heter för övrigt Mappist. Life according to Elina.

Elliot har lärt sig skriva och läsa!! Han har ju alltid varit intresserad av bokstäver och härom dagen var det precis som att allt föll på plats. Min stora fina kille!

Sköna söndag

Helgen blev inte som vanligt eftersom jag jobbade till kl. 20 på fredagskvällen. Utmattad blev jag inkastad i vårt fredagsmys som blev en blandning av lika delar gos, popcorn, Idol och huvudvärk.

Lördagen läste jag klart min bok "Rädda Felix". Den var så bra att jag hade cirka 3 sidor kvar trots att jag hade börjat med den dagen innan. :-) Även fast jag har mycket med funktionshinder att göra via jobbet, så har jag tydligen ett starkt behov av att läsa om dessa livsöden eftersom jag på något konstigt sätt alltid köper dessa böcker. Och vilka livsöden! Jag ber om ursäkt till mannen bredvid mig på planet från Ronneby i fredags som måste ha funderat varför jag satt och snyftade lite tyst för mig själv vartannat kapitel eller så. Ska den jäkla blödigheten aldrig ge med sig?! Förutom att läsa hann vi också följa med hustomten Per till dagis och skruva ihop skåp. Jag och barnen spelade spel och pusslade. Det är väldigt gott om plats på dagis när det inte är några andra barn eller fröknar där. På kvällen (läs: natten) såg jag och Per "Slumdog millionaire". En helt fantastisk film! Efter att jag blev förälder fick jag ett extra lager känslighet, vilket i och för sig gjorde att jag tyckte att de två första tredjedelarna av filmen var väldigt obehagliga. När barnen (i filmen) växt upp blev det dock bättre och sammantaget hade jag nog inte kunnat sluta se filmen ens om jag velat.

Idag är det sköna söndag och dagen är oplanerad. Barnen är snuviga och vädret är inte direkt lockande. Timmen är tidig i och med tidsomställningen och eventuellt åker vi till något centrum, då Elliot är i starkt behov av nya byxor. Hur kan det vara så att man inte märker det, men plötsligt en dag är precis alla byxor för små? Än så länge har vi det bara skönt. Jag bloggar (nähä?), Per jobbar lite och barnen pysslar.

Nu ska jag gå och njuta av sista lediga dagen för veckan.

Pyjamasångest

Idag var det pyjamasdag på dagis. Det är en årlig tillställning när barnen (och fröknarna) får mysa i sina pyjamaser en hel dag, vilket ser precis lika gosigt ut som det låter. Dessvärre sammanföll denna dag med Elliots årliga BVC-koll. Igen. Förra året kom jag alltså till BVC mitt på dagen med två pyjamasungar. Det törs man ju göra en gång, men det fungerar liksom inte två år i rad. Med rädsla för att bli anmäld till sociala myndigheter tvingade jag alltså Elliot att åtminstone byta byxor. En muminpyjamaströja kan man väl komma undan med utan anmälan?

5-årskontrollen och tillhörande vaccination förflöt utan anmärkningar. En något rastlös kille var så ivrig att visa sina kunskaper att han blev besviken när det inte blev något syntest. :-)

Vad som mer hände denna dag var att jag fick ett telefonsamtal kl. 7.40 precis när stresströskeln var som högst i det Bergstrandska hemmet. När telefonen ringde var jag precis på väg att borsta tänder, packa väskor och åka till dagis för att därefter fortsätta vidare på kundbesök, men mina planer blev snabbt ändrade. Familjen Bergstrand stod nämligen överst på dagis jourlista, vilket innebar att jag istället blev inkallad vikarie på dagis från och med kl. 8. Förutom stressfaktorn att behöva omvärdera hela förmiddagens aktiviteter så var det väldigt trevligt! Istället för att göra utredningar fick jag rita prinsessor och läsa sagor. Barnen blev absolut stormförtjusta och tyckte förstås att vi borde göra om detta oftare!

Nu ska jag dock börja kompensera min förlorade arbetstid, vilket innebär att det är slutbloggat för kvällen!

Ofrivilliga osamarbetsvilliga fotomodeller

Mormor var här och hälsade på. Förutom att barnen blir helt överlyckliga när hon kommer gjorde hon mig överlycklig genom att koka palt!

Det är roligt att leka hobbyfrisör (tycker jag - barnen är inte lika förtjusta) och så här blev resultatet.

Mina ofrivilliga fotomodeller var inte på humör idag. :-)

Jag fryser!

Jag vill inte att det ska vara mörkt, kallt och förkylt. Jag vill ha sommar, semester och smultron på strå. Elliot värmer mig med sina ord. "Du luktar gott mamma. Du luktar blåbär och hallon." Jag kapitulerar helt och vill ge honom hela världen och lite till.

Jag vill ha färska morötter i överflöd. Elina vill inte vara sämre och deklarerar att jag är världens vackraste mamma och att hon ska gifta sig med pappa. :-)Tur att vi en braskamin, annars skulle jag förmodligen bli vår fjärrvärmeleverantörs bästa kund.

Ibland tror jag att man krånglar till det för sig. Barnen vill sova i vår säng och jag vill ha två små varma kroppar mot min när det är så här kyligt. Ändå bäddar jag ner dem i sina sängar. Man måste väl följa normen? Och borde inte Elliot sluta med välling snart? Han är ju snart 5 (!) år. Ändå är det så skönt att han, som kan vara en mycket petig person vad gäller mat, äter sin välling morgon och kväll. Jag skiter i normen.

Nej, nu är det dags att gå i ide. Jag hör av mig igen närmare våren.

Gran Canaria 2009

23 september 2009. Två förväntansfulla barn på planet. Och föräldrar för den delen. De syns bara inte på bilden. :-)

Elliot och pappa inspekterar balkongen. Första dagen var enda dagen det var mulet. Elliot-citat på kvällen: "Jag var inte riktigt redo att åka hit än."

I miniland fick man bli förvandlad till vad man ville. Elina ville bli giraffen Lollo. Elliot blev en fjäril, men den fick bli borttvättad pronto! Elliot tycker att han är snyggast i original.

Första minidiscot, men tro mig, inte sista!

På väg till stranden var det jättefin utsikt!

11000 ton vit sand importerad från Västindien bara för oss gjorde att stranden var helt fantastisk!

Världens finaste kille.

Kan detta vara bara några dagar sedan?

Hotellpoolen var också helt fantastisk!

30 september var det roliga slut för denna gång. Elliot hade kommit över sin bortavaroångest och ville inte ens åka hem! Hoppas vi ses snart sköna utland!

Hola

Hola queridas amigas!

Man kan inte säga att spanskan har återvänt som ett rinnande vatten, men åtminstone gör den sig påmind och jag är nöjd över att ha pratat en hel mening med taxichauffören idag på mitt initiativ. Eller snarare Elliots eftersom det gällde att han blev så förtjust i den spanska musiken som var på i taxin. :-)

Vi har det så skönt som man kan på vår semester! Vi badar i både hav och pool och leker i Lollo och Bernies miniland varje dag. Idag skulle vi ha en trevlig utflykt och åka på delfinsightseeing, men det blev mindre lyckat. Precis när vi var framme vid delfinerna blev Elliot (och en massa andra passagerare) sjösjuk. Sen var resten av turen en mindre pina, men han somnade som tur var efter en stund. Väl iland var han lika pigg som innan, medan de sjösjuka vuxna såg lite mer medtagna ut.

För övrigt är all inclusive ett mycket bra alternativ när man har barn och med buffé finns det alltid något som alla gillar. Frukosten är en dröm! Efter middagarna dansar barnen (och jag) på minidisco som är väldigt uppskattat. Vi har gått på hela hypen med Childrens sunwing resort och köpt både maskotar, t-shirts till barnen och hela familjen nynnar den jädra Lollo & Bernie-sången. ;-)

Barnen sover redan och nu ska jag gå tillbaka och hålla Per lite sällskap.

Semesterhälsningar från Bergstrandarna!