Vecka 28

Tiden går visst framåt, även om det ibland känns som att den går väldigt sakta så här i väntans tider. Nu är det graviditetsvecka 28 och nästan exakt 3 månader kvar tills lilla Levi beräknas anlända! Min kula börjar bli stor, minst sagt (och hela resten av mig också för övrigt).

Förra helgen bodde jag och Per på Hotell Hansson i Stockholm (mysigt hotell med pipande teve), handlade julklappar en hel dag (hoppas ingen vill byta, men jag kommer inte att orka gå och julhandla i december), åt supergod middag på hotellet och gick på bio och såg Inception (Per bokade extra benutrymme och fällbara stolar och jag höll mig vaken ändå!). På det hela taget en väldigt trevlig helg! Barnen var hos farmor och Björn och det verkar verkligen inte ha gått någon nöd på dem heller. Vi hann med att baka lite sockerkaka på fredagen. Barnen bakade sina alldeles egna.

Elina är sjuk idag och ligger nedbäddad i soffan med 39 graders feber. Hon är alltid på bra humör, även när hon är sjuk! Lilla solsken!

Nä, nu ska jag gå ner och gosa på sjuklingen, dammsuga och åka och handla. Per är ute och lägger sista handen (förhoppningsvis) vid stengången. Ibland är livet bara så skönt och idag är en sådan dag.

Helgen som gick för fort

Vi har haft en hektisk helg! Jag har sjungit på två dop, vi har haft familjen Wallgren på middag och vi har staplat två kubikmeter ved i carporten. I ärlighetens namn var det mest Per som staplade. Jag hjälpte till i början, men sen fick Per hämta en pall till mig och så fick jag vara gott sällskap i stället. Vi har också hunnit med att inhandla en fin vagn på blocket. Det var ju dumt att först sälja alla bebissaker och sedan skaffa en till bebis... Helgen har varit härlig på alla sätt, men den har gått alldeles för fort. Inga kort har jag tagit heller, men hittade några fina ändå.

Elliot spexar. :-)

Det här är Elina i ett nötskal. Gärna i centrum för all uppmärksamhet.

Det är så mysigt med barn. Särskilt på kvällarna tycker jag att vi har underbara små samtal. Elina har sjungit godnattsång för magen och Elliot har läst kvällsbön som han lärt sig själv från sin dopbok. Och så har vi diskuterat hur man på bästa sätt överlever en flygplanskrasch. Jag har inte hjärta att säga att de flesta kanske inte överlever alls.

Efter att barnen somnat har jag och Per förberett morgondagens matsäckar till dagis/skola och sett ett jätteläskigt avsnitt av någon serie på teve. Det var så otäckt att jag fick gå ut en stund. Och nu är det hög tid att gå och sova!

Picknick!

Igår var en riktigt skön lördag! Per och Elliot vaknade först och spelade lite tevespel (mycket normalt förfarande i vår familj). Jag och Elina vaknade en timme senare (också mycket normalt) och så gick vi ner och fick i oss lite frukost. Därefter badade jag och Elina hett medan Per och Elliot skrev på varandras ryggar (med fingrarna så klart) i sängen. Därefter blev det familjegos medan Elina badade klart (hon är ofta inte klar förrän några timmar senare om hon fick välja själv). Sedan gick ansvarsfulla mamman (jag) ner och packade picknickryggsäcken med korv, bröd, tillbehör, varm choklad, pinnbröd och bullar och sedan åkte vi iväg till skogen.

Elina fick lift med mamma...

... medan Elliot liftade med packningen i cykelkärran. Han kände sig inte redo att cykla själv i trafiken riktigt ännu.

Väl framme gjorde pappan (väldigt könsrollsbundet) upp en liten brasa.

Barnen letade och hittade blåbär.

Lite gos hanns också med.

Mamman grillade pinnbröd, vilket föll samtliga på läppen.

Nu är det söndag och vi säljer säng på blocket (jag), städar (mest Per och barnen faktiskt) och gör oss i ordning för Mary Kay-brunch (jag) och kalas (Elliot). Ha en fortsatt skön helg!

V 25

Inget fel på bebisens tillväxt om den nu står i proportion till magens. Livmodern är vid det här laget stor som en fotboll och vad ska man säga? Det känns!

Jag har gått upp 7 kg hittills och det finns inte så mycket att göra åt den saken, även om själva bebisen bara väger 850 g. Min rygg protesterar högljutt mot alla förändringar i kroppen och idag ska jag till sjukgymnasten. Jag hoppas att hon kan uträtta mirakel, för det är precis vad min rygg skulle behöva.

Förra veckan var jag på föräldramöte i skolan och i tisdags på föräldramöte på dagis. Med barnen på två olika institutioner ökar logistikkraven helt klart. Det var dock tur att det var jag som var på dagismötet för där fick jag reda på fotograferingen som var dagen efter! Per hade läst det på lappen på dörren (jag hade bara läst översta raden som handlade om nämnda föräldramöte) och liksom inte gjort något mer åt den saken!!! Vill man hamna på min minuslista så är detta ett mycket effektivt sätt att gå tillväga. Hur s*tan resonerar man när man läser om fotografering och sedan skiter i att 1) Fråga om jag vet detta och 2) Åtminstone skriva in det i almanackan?! Jo, troligtvis trodde han att jag redan hade fullt koll på detta som på allt annat i våra liv. Morr. Nåja, detta lilla vredesutbrott var ingenting i jämförelse med hur det kunde ha blivit om jag inte fått reda på fotograferingen förrän efter den hade varit! Nu fick jag Per att bada Elina och sedan klippte jag hennes lugg och strök hennes kläder efter föräldramötet och hon var förstås vacker som en dag!

Nej, nu ska jag återgå till mitt hemarbete innan det är dags för sjukgymnastbesöket. Därefter blir det fredagsmys på hög nivå!!

Invigning med bandklippning

Helgens höjdpunkt var förstås att träffa en helt ny person. Lilla Edith, barnens nya kusin. Hon var intressant (för barnen alltså) i cirka fem minuter och sedan spenderade de resten av kvällen med sin kusin Agnes som är några år äldre. :-) Man kan inte annat än låta sig imponeras av Pers lillasyster Lillemor som fött barn bara några dagar innan vårt besök och ändå klarar av att fixa ihop en middag till 7 personer med efterrätt och utan att gnälla ens en sekund över att sambon var på kick-off. Superwoman! Vi fick nöjet att ta hand om lilla bebisen under tiden.

När vi inte träffade nyfödda släktingar, gjorde barnen båtar av kartonger från Ikea som skulle invigas på riktigt. Med bandklippning och allt!

Kartongerna härstammade från en nyinköpt gungstol (trots min gungstolsfobi) som hela familjen slåss om.

Per ägnade resterande helg åt att fortsätta sitt evighetsjobb med att jämna till och foga gången. Snart kan vi till och med gå på den. Det ska bli skönt både för oss och för gräset. Detta är inget jobb för mig som knappt kan komma upp när jag väl kommit ner.

I övrigt är livet ungefär som vanligt. Elliots skolstart har verkligen varit en positiv upplevelse och det är inte glada miner när jag ska hämta honom, vilket tyder på att han trivs. Jag har hunnit med ett föräldramöte i skolan och imorgon är det ett föräldramöte på dagis. Elliot har äntligen lärt sig cykla själv utan stödhjul, även om det är lite vingligt att svänga. Elina provade för första gången en tvåhjuling med stödhjul vilket gick toppenbra! Nä, nu ska jag slötitta på teve och sen duscha och sova. Godnatt!

Vedjakten och lite allmän surhet

Ibland har hösten börjat, t ex idag när det är grått och hyfsat kallt. Då är jag väldigt sugen på att köpa ved. Eller egentligen är jag sugen på att elda, men det ena är dessvärre beroende av det andra. Tyvärr verkar det vara vedlöst här i området. Jag har ringt 4 företag och fått nej av samtliga. Hallå, vi bor väl inte på Island heller? Alsike måste vara ett väldigt braskamintätt område och alla vill inte köpa 40-liters säckar med ved. Det blir väldigt dyrt i längden. Således en bra affärsidé att ha ett vedföretag någonstans i närområdet. Alla tips är välkomna!!

I avvaktan på ved kan man tandtråda sig.

Eller varför inte lata sig på grannens mur?

Nu ska jag släppa ur mig all surhet jag har, så ni känsliga kan sluta läsa redan nu.

Jag är gravid i v 24 (tror jag) och magen ser ut som om den är gravid i v 34. Jag vet. Jag behöver inte påminnas om detta fem gånger om dagen. Jag har inte bett om att få så här stor mage och tro mig, fick jag välja att ha en liten och nätt mage skulle jag ta det erbjudandet på direkten. Jag har ont i ryggen och sammandragningar, men jag har ingen lust att berätta det för alla dem som frågar hur jag mår varje dag. Det är sant. På jobbet vill jag prata om jobb och inte om min kropp. Det gäller alla dagar under året, även de dagar jag inte är gravid. Än har åtminstone ingen klappat mig på magen (utom Per och barnen och där är det förstås fritt fram) och det är väl tur, för jag gillar inte tanken på att min kropp är allmän egendom.

Men för övrigt är det bra. Bebisen sparkar nästan hela tiden, så jag känner mig aldrig ensam. Idag är jag hemma med sjuk Elliot och frisk Elina och det är inte så tokigt som det låter. Vi tar det lugnt och det verkar vi alla behöva.

En ny kusin!

En ny kusin är född! Lilla Edith föddes idag kl. 17.05 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Grattis Lillemor, Johan och Agnes!

I helgen var det den årliga kräftskivan i kvarteret Stocken. Inleddes traditionellt med Stockenmästerskapen i löpning. Per verkar ovanligt oladdad när övriga startar. Så kom han bara femma också.

Elliot däremot var laddad!

Elina hade med sig pappa. För säkerhets skull.

Sen blev det femkamp som mitt och Elliots lag vann (Pers och Elinas kom sist) och därefter kräftskiva. Mmmm.

Kvällen avslutades lite abrupt med att Elina åt för mycket godsaker och kräktes. I övrigt var det en jättetrevlig dag!

Vecka 22

Halsbränna, foglossningar, andfåddhet, svårigheter att klippa tånaglarna, mardrömmar om att bli lämnad, sparkar i magen, sug på saltlakrits, trötthet.

Ja, jag är visst gravid!

Min namnkampanj har gett utdelning och namnet är så gott som spikat!

Jag ligger stilla som ett näckrosblad i en damm

Elliot är en stor kille. Han uttrycker sig absolut underbart. Idag tog han igen sig på verandaräcket (en favoritplats) och sa "Jag ligger stilla som ett näckrosblad i en damm." Väldigt poetiskt tycker jag. Idag sa han också till Elina "I himlen kan man inte dö. Alltså kan man säga att man lever för alltid." Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Eftersom inskolningen på dagis gick lite så där (båda gångerna) så var jag skeptisk till att inskolningen i skolan skulle gå smärtfritt. Därför har vi i två dagar övat på att vara på fritids. Det gick absolut toppen! Efter 15 minuter första dagen ville han inte ha mig där längre. :-) Här är han på väg till sin första fritidsdag.

Elliot och Elina som tidigare varit de bästa vännerna i världen är nu som hund och katt. Egentligen vill de vara på samma ställe hela tiden, men de kan inte låta bli att gräla. Elina retas och Elliot tål det inte och så är grälet i full gång. Eller tvärt om. Först blir jag matt och sen som en tjur som ser rött. Helt galen. Vad göra? Just nu hotar jag med allvarliga konsekvenser och då lägger sig lugnet i några sekunder.

Jag och barnen åkte till Ikea idag. Barnen ville bli incheckade på leklandet och jag fick handla för mig själv en hel timme. Jag ringde till Per som tyckte att jag skulle köpa en vit lampa. Resultatet kan ni se nedan. Mer färg till folket! Ingen törs heller säga emot en hormonstinn gravid kvinna. :-)

Här är namnförslagslistan som jag och Per har fått ihop. Vi har valt ett! Gissa vilket!

Fabian
Alexander
Levi
Frans
Gabriel
William
Samuel
Noel
Julian
Hector
Xander
Lennon

Letar småsaker

Ibland kommer jag att tänka på de där små sakerna som revolutionerat min vardag.

En sån grej är strykjärnsupphängaren där man kan hänga det varma strykjärnet direkt efter strykningen. Inga barnhänder bränner sig och jag behöver inte oroa mig för att nåt i närheten ska börja brinna.

En annan grej är potatisskalaren som man använder till nypotatis. Förut använde jag en rotborste, men kunde ju hålla på till döddagar. Nu går det på ett kick och resultatet blir bättre än innan.

Ytterligare en grej är dynlådan på altanen. Inte en våt dyna i sikte!

Nästa sekund får jag panik över alla sådana saker som finns som jag än inte hittat. Min vardag kunde förmodligen vara så mycket bättre. Ut och leta kanske?

Lycklig!

Jag är så lycklig!

Jag ska få en till sån här fin. Hur kan man ha sådan tur?

Man glömmer att de har varit så här små, men det är ju helt ljuvligt!

Och så är jag lycklig för att Per, Elliot och Elina är på väg hem. Jag längtar!