15 år för sent

Om några dagar fyller jag 35 år. Det är så ofattbart att det nästan lika gärna kunde vara 55 år. Men idag lättade systembolaget lite på min åldersångest när jag fick visa legitimationen i kassan. 15 år efter att jag fyllt 20. Tack! Påminn mig om att gå dit lite oftare. Jag hade med mig Elliot och Elina, men kassörskan kanske trodde att de var min täckmantel...?




På tal om något annat så måste det vara mycket otacksamt att vara pappa de tre första åren i sitt barns liv. Pappan gillar barnet lika mycket som mamman, men får ändå alltid finna sig i att komma tvåa. För barnet föredrar sin mamma. I alla fall våra barn. Själv tyckte jag att det var lite jobbigt förut, särskilt med Elliot, men ju fler barn vi har fått ju mindre egentid har jag gjort anspråk på. Nu gillar jag lite att vara ettan och bli helt absorberad av Levi. Det är ju en sån kort tid i livet.

Igår var jag på jobbet och jobbade, hade lönesamtal och after work. Riktigt trevligt, men overkligt att jag snart ska tillbaka till verkligheten. 30 juli börjar jag jobba igen. Tänk att jag varit hemma i snart ett och ett halvt år. Helt ofattbart och helt underbart!