Lätt ångest
Jag har hunnit fylla 35 år och känner mig lite snuvad på ungdomen. Borde jag inte känna mig mogen och färdigutvecklad? Jag känner mig lite äldre och lite klokare än för 10 år sedan, men inte i proportion till åldern. Jag har fortfarande behov av att bli bekräftad som den duktiga flicka jag är och jag ringer till mamma och gråter lite när vi har magsjuka i huset. Det låter väl inte så 35-åringsaktigt?
Nu sitter jag här för mig själv en fredagskväll. Barnen är nattade och Per jobbar och jag har bara mig själv att umgås med. Borde ta mig en joggingtur, men med tanke på att jag bara sov drygt 4 timmar förra natten (Levi har öroninflammation igen) så somnar jag troligtvis någonstans på vägen. Så istället tar jag kort med webkameran och bloggar lite. Allt för att hålla åldern stången.
Imorgon är det fotbollsträning, dopsjungning, födelsedagslunch för Björn och Skansen som står på schemat. Ingen tid att förspilla. Fortsätter livet i denna takt är jag ju strax pensionär.
Kommentarer
När kommer ni hem? :-) eller ja hem och hem men hem till öjebyn alltså?? :-) kanske kan ses en em på nimbys med barnen eller en dag på norrstrand? :-)
Tomas heter Söderberg i efternamn å det är väl lite tråkigt men det kunde ju varit värre! :-p vi får vä se! Vi får ta och gifta oss först men det var ju så lång kö på Stockholms stadshus!! ;-)