söndag 6 oktober 2013

Längtigt

Nä nu längtar jag nästan ihjäl mig efter Elliot! Min fina stora snälla snygga kloka son. Jag längtar efter Per också, men längtan efter sina barn är nästan fysisk. Hur klarar man sig utan barnen halva tiden om man skiljer sig? Bäst att låta bli, för jag skulle antagligen gå under. 

Kom hem nu hörni!



kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Årets lista 2025

  Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...

  • En födelsedagsklänning...?
    Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
  • Livstecken och tack för mig
    Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...