Sex bra år!

Allra bästa Elliot Bergstrand fyller 6 år idag! Vart tog tiden vägen? På sex år har han hunnit bli både stor, fin, förståndig och förstås fantastisk! Han är smart, analytisk och har extremt bra minne. Han är en snäll, omtänksam och omtyckt son, kompis och storebror. Den bästa!!

Absolut ny.

1 år gammal hade han nästan lärt sig gå.

2 år gammal skulle han strax bli storebror.

I november 2007 hade det kommit snö. När man är 3 år gillar man snögubbar!

4-årskalaset (som smittade samtliga inblandade med magsjuka).

5-årskalaset (när mamman glömde att köpa ljus till tårtan).

Och imorse, i arla morgontimman!

Barnkalas blir det imorgon på Barnens Djungel. Elliot har valt det själv och det känns som lagom mycket arbete för en höggravid mamma. På söndag blir det släktkalas, vilket ska bli supermysigt!

Bus eller godis?

I år var det två mycket peppade häxvampyrskelett som ville gå till grannarna och säga bus eller godis! 5 hus hanns med innan godispåsarna var lagomt fulla.


Vi fick också vår beskärda del av påhälsning av läskiga typer. Elina tyckte att vi inte skulle ge bort något godis, utan istället se vad för bus vi råkade ut för. Men vi var väl förberedda med godis som både räckte och blev över.

Barnen fick spara en del av allt godis till nästa lördag och istället använda veckopengen för nästa vecka (som vi infört à 30 kr/vecka) till något roligare. Elliot fick affärsnäsa och ville klä ut sig till något annat och gå en runda till för att få in ännu mer godis. :-) Han samlar till ett legospel nämligen.

Förutom Halloweenroligheter hann vi med att handla det sista i bebisväg (förutom blöjor och sånt) på Babyland. Barnen fick köpa varsin julklapp till lillebror också.

Idag inventerar och tvättar jag bebiskläder. Jag har också hunnit med att stryka en duk. Det krävde dock en pall och en kraftigt sänkt strykbräda.

Per och barnen ska ut i regnet. Per ska städa i förrådet så vi får in de sista utegrejorna och barnen behöver få springa omkring lite. Själv ska jag sluta blogga och börja göra något vettigt. Exakt vad är ännu oklart i skrivandes stund.

Aj, aj, aj

Jag hade kommit på något som jag gärna ville dela med mig av, men jag tycks helt ha glömt bort vad det var. Det tog ca 2 sekunder. Det som irriterar mig är att jag kanske aldrig i hela mitt liv kommer att komma på vad det var.

Nu när jag inte har något annat att berätta kan jag berätta att jag har så förfärligt ont i ryggen att jag inte vet vad jag ska göra med den. Det är hela bäckenet som håller på att luckra upp sig och det gör ont på båda sidorna där bak och där fram känns det som tandilningar ungefär. Och Per är inte till någon hjälp, febrig som han är. Eller han är visst till hjälp. Han till och med bytte bildäck i något krassligt tillstånd.

Nu ska jag gå och se om barnen (och Per) somnat och sedan hänge mig åt Desperate Houswives. Är det någon som kan sammanfatta förra avsnittet vore det toppen, för jag gjorde någon miss när jag skulle spela in det.

Livliga drömmar och livliga bebisar

Inatt ropade Elliot på mig och jag hämtade honom (vägen till oss är mycket lång när man drömt otäcka drömmar). Detta var en av de få gånger jag fick höra vad hans mardröm handlade om, för oftast är han för rädd för att berätta. Han hade i alla fall drömt att det fanns två Elinor och att båda var elaka. Det lät ju i och för sig rätt läskigt.

Sen ville han sova nära, nära mig och fick det så klart. Det var bara det att det var en vild bebis mellan oss. Efter en stund bad han att jag skulle vända mig så att lillebror skulle sluta sparka honom så våldsamt. :-) Och efter det sov vi alla gott resten av natten.

Den vilda bebin.

Oktoberhelg

Jag är gravid i v 32 (snart 33) och jag ligger bara lite över medel på S/F-kurvan, det vill säga magen är mindre än med både Elliot och Elina. Ändå känner jag mig störst i hela världen. Bebis sprattlar på där inne och det börjar bli lite jobbigt att andas, så jag hoppas att han väljer att sjunka ner lite grann snart. Jag har köpt en kappa som går runt magen. Hyfsat onödigt, men ändå skönt att kunna vara ute utan att frysa. Det är ju trots allt två månader kvar. Jag har fyra och en halv veckas jobb kvar. Jag boar för fullt (jag, världens ojuligaste människa, beställde precis julgardiner till vardagsrummet och lite annat pynt!) och bebisen är så efterlängtad! Både Elliot och Elina börjar också längta efter bebisen och pratar, klappar på och sjunger för honom. De kommer båda att bli jättefina storasyskon!

Jag och Elina var till frisören igår. För mig var det 100 år sedan (= mycket välbehövligt)och för Elina var det första gången. Hon tyckte det var superskönt att få håret tvättat och hon fick välja fin färg till håret själv. Bildbevis från soffan.

Elliot har fått en liten kontorsstol till sitt nya skrivbord (som både ska byta färg och handtag) och han är mycket nöjd över sin lilla hörna. Här skriver han önskelista till tomten. :-)

Och Elina har lite svårt när man ger uppmärksamhet bara till Elliot, så hon måste spexa så att jag ska ta kort på henne också.

Helgerna är alldeles för korta, även denna. Då Per inte mår bra ska jag åka med barnen och storhandla och han ska försöka byta hjul på bilen. Vi får väl se hur det går...

Stora och små planer

Mitt liv i ett nötskal är att planera. Jag gör det på jobbet och jag gör det hemma. Här kommer några axplock:

I helgen...
... ska Per byta vinterdäck
... ska jag och Elina till frisören
... ska vi ta bort alla sommarsaker
... och för att göra det måste vi röja lite i uteförrådet
... ska vi inventera bebiskläder

När...
... Levi föds ska jag vara föräldraledig till mars 2012
... jag börjar om att jobba igen måste vi byta bort vår lillbil

Om...
... jag och Per skiljer oss ska jag flytta till Norrbotten
... jag och Per skiljer oss ska jag ha minst en katt
... jag får bli gammal med Per ska vi bo halva året utomlands
... jag får bli gammal med Per ska vi bo lite centralare när barnen flyttat ut
... det inte blir helg snart blir jag gråhårig!

Vi har en gång!

Om jag inte har sagt det förut så säger jag det nu: Per är otroligt händig när han lägger manken till! Titta vilken fin gång han har fått till! Han fick i och för sig hjälp med underarbetet och pusslandet av svärfar, men efter det har han jämnat till den och fogat så att det blev absolut fantastiskt fint!

Lägg även märke till trappstenen som är väldigt tjusig, men 200 kg tung. Frakten gick bra, men Per fick ta hjälp av tre snälla grannkarlar för att få den på plats. 1000 tack för det!!


Änligen får man gå på gången och varför inte spexa lite när någon har kameran framme? :-)

En härlig och hektisk helg

För att kompensera min 14-timmars arbetsdag i torsdags var jag ledig i fredags. Tyvärr ville inte Elliot sova lika länge som sin mamma och lillasyster, så jag och barnen steg upp strax efter 7. (Han är mer exakt än en väckarklocka.) Elliot skulle på klassfest mellan kl. 9-11 och jag och Elina följde med bästa grannarna till öppna förskolan (som ligger i samma hus som Elliots skola). Mycket trevligt. Efter det åkte vi till Barnens djungel. Jag (som är på tok för otymplig för att klättra i någon klätterställning) läste skvaller medan barnen sprang sig svettiga i ett ganska öde lekland. Efter det åkte vi vidare och hämtade ut mina nya glasögon (halleluja!) och därefter till Barnens hus för att kolla på potentiella julklappar. :-) Dagen avslutades med en helt utmattad mamma och en massa fredagsmys i soffan.

Lördag åkte jag och barnen med Elina till Funky Kidz medan Per storstädade på dagis. (Olika falla ödets lotter.) Därefter åkte vi med mig som skulle bröllopssjunga i Stockholm och barnen hälsade på farfar och Eva en stund. Vi sammastrålade i U-V och åt på McDonalds innan det var dags för sängen igen.

Imorse åkte vi på Bamseteater på Intiman i Stockholm. Toppenföreställning (även om Pers ögonlock var lite tunga en stund)! Därefter har vi hunnit med utelek, bullbak och lite plock. Och nu är det åter igen dags för sängen innan nästa vecka börjar.

Bildbevis från Elinas piraskeppslopp!

Uppvärmning.

Klara, färdiga, spring!

Brorsan är en hängiven supporter!

Alla duktiga barn fick varsitt fint diplom och en russinask. Älskling!

Rapport från Säter

Sitter nu på en ytterst öde tågstation i Säter (bara jag här, inte ens någon personal) och väntar på Uppsalatåget som går om en timme. Tänkte passa på att rapportera om mitt så kallade liv under tiden.

Förra veckan var det VAB som gällde (vård av barn för den oinsatte). Per var hemma med Elina som var sjuk i början av veckan (medan jag flängde till Göteborg och Malmö) och jag var hemma med Elliot som var sjuk i slutet av veckan. Jag kan ändå tycka att tillfällig föräldrapenning är en lyxlösning för oss föräldrar till barn som trots allt blir sjuka då och då (lyxen gäller dock bara förkylningar och inte magsjuka). Jag har alltid båda barnen hemma och så har vi det rätt mysigt trots allt. Denna VAB-omgång hann vi tillverka pappersloppor, diplom som vi laminerade (till världens bästa barn) samt bröd. Däremellan blev det lite sagostund, gos och tevespelande också.

I fredags hann jag både VAB:a, åka till barnmorskan och åka förbi jobbet en sväng. Barnmorskan var den som hade mest nytt att komma med. Min S/F-kurva sköt i höjden (igen), vilket hon trodde berodde mest på att bebisen ligger på tvären och trycker utåt med sin rumpa. Denna teori kan jag också tro på då bebisen gör väldigt ont inifrån när den håller på på det viset. Lilla bebis har 5 veckor på sig att vända sig av sig själv (och han får gärna göra det per omgående då det blir svårt för magen att sjunka ner annars, och jag behöver lite mer lungutrymme snarast), i annat fall blir det vändning och det låter ju inte så lockande. S/F-kurvan har 2 veckor på sig att stabilisera sig, annars blir det tillväxtultraljud (igen). Men blodvärdet var bättre tack vara de gräsliga Niferextabletterna (som jag tar för att slippa annat äckligt som blodpudding, blutsaft och annat krafs, och självfallet för att slippa järnbrist och därpå följande utmattning) som orsakar mig synnerligen långa toalettbesök (för den som är intresserad).

I lördags inhandlades slutstenen (alias trappen à 200 kg) till stengången som äntligen äntligen ÄNTLIGEN är klar! Med hjälp av tre mycket hjälpsamma grannkarlar (1000 tack!!!) fick Per ut den ur bilen och nu är den på plats. Vips blev livet lite lättare för en gravidtjock kvinna! Jag och Per hann också med ett gräl på lördagen samt en massa trädgårdsarbete. Så nu ser baksidan ut som sig bör igen och samtliga morötter är uppdragna och sköljda.

Igår åkte vi till Väsby centrum och beställde två par nya glasögon till mig samt köpte lite kläder till Per och barnen. Vi hann med lite fika och ett besök hos Pers mormor också. Snipp snapp snut sen var helgen slut!

Och nu sitter jag alltså här, efter ett kundbesök, och hoppas att databatteriet ska räcka en liiiten stund till. Ha det så gott!

Vecka 28

Tiden går visst framåt, även om det ibland känns som att den går väldigt sakta så här i väntans tider. Nu är det graviditetsvecka 28 och nästan exakt 3 månader kvar tills lilla Levi beräknas anlända! Min kula börjar bli stor, minst sagt (och hela resten av mig också för övrigt).

Förra helgen bodde jag och Per på Hotell Hansson i Stockholm (mysigt hotell med pipande teve), handlade julklappar en hel dag (hoppas ingen vill byta, men jag kommer inte att orka gå och julhandla i december), åt supergod middag på hotellet och gick på bio och såg Inception (Per bokade extra benutrymme och fällbara stolar och jag höll mig vaken ändå!). På det hela taget en väldigt trevlig helg! Barnen var hos farmor och Björn och det verkar verkligen inte ha gått någon nöd på dem heller. Vi hann med att baka lite sockerkaka på fredagen. Barnen bakade sina alldeles egna.

Elina är sjuk idag och ligger nedbäddad i soffan med 39 graders feber. Hon är alltid på bra humör, även när hon är sjuk! Lilla solsken!

Nä, nu ska jag gå ner och gosa på sjuklingen, dammsuga och åka och handla. Per är ute och lägger sista handen (förhoppningsvis) vid stengången. Ibland är livet bara så skönt och idag är en sådan dag.

Helgen som gick för fort

Vi har haft en hektisk helg! Jag har sjungit på två dop, vi har haft familjen Wallgren på middag och vi har staplat två kubikmeter ved i carporten. I ärlighetens namn var det mest Per som staplade. Jag hjälpte till i början, men sen fick Per hämta en pall till mig och så fick jag vara gott sällskap i stället. Vi har också hunnit med att inhandla en fin vagn på blocket. Det var ju dumt att först sälja alla bebissaker och sedan skaffa en till bebis... Helgen har varit härlig på alla sätt, men den har gått alldeles för fort. Inga kort har jag tagit heller, men hittade några fina ändå.

Elliot spexar. :-)

Det här är Elina i ett nötskal. Gärna i centrum för all uppmärksamhet.

Det är så mysigt med barn. Särskilt på kvällarna tycker jag att vi har underbara små samtal. Elina har sjungit godnattsång för magen och Elliot har läst kvällsbön som han lärt sig själv från sin dopbok. Och så har vi diskuterat hur man på bästa sätt överlever en flygplanskrasch. Jag har inte hjärta att säga att de flesta kanske inte överlever alls.

Efter att barnen somnat har jag och Per förberett morgondagens matsäckar till dagis/skola och sett ett jätteläskigt avsnitt av någon serie på teve. Det var så otäckt att jag fick gå ut en stund. Och nu är det hög tid att gå och sova!