En lista till...

Blir detta mitt sista inlägg på bloggen? Den har strävat mot sin egen avveckling nu en ganska lång tid. Här kommer min nyårslista i alla fall!

Mest stolt över under året:
Att jag tog steget och bytte jobb. Jag använde mitt nätverk. Mycket olikt mig.

Årets utmaning:
Det var liksom mycket på alla fronter det här året. 

Årets insikt:
Man kan spela nästan hur mycket padel som helst utan att bli less?

Årets mest använda kläder i garderoben:
Lätt! Träningskläderna. Det trodde jag väl aldrig.

Årets tankenöt:
Hur avvecklar man ett företag. Med lite hjälp gick det ju bra!

Årets nyhet:
Luma! Hon föddes i och för sig 2022, men kom till vår familj 2023. Bästa tänkbara!

Årets mest spelade låt:
"Mamma" med Albin Lee Meldau

Årets roligaste spel:
"På spåret". Inhandlat mycket sent på året. 

Årets aha-upplevelse:
Det nya jobbet.

Årets bästa serie:
"The Bear" eller kanske "Wednesday". Fast Wednesday känns det som att jag såg ett annat år. :-D 

Årets bästa film:
Kommer typ bara ihåg "Oppenheimer".

Årets bästa resa:
Öland med alla barn och katter!

Årets bästa bok:
"Amerikansk jord" var fantastiskt bra och även "Aldrig släppa taget" och "Döda kvinnor förlåter inte" var väldigt bra. Tre helt olika böcker.

Årets finaste stund(er):
Det bästa jag vet är när barnen kommer ner och hänger i vår säng innan läggdags för en liten kvällsdiskussion (och kli på ryggen).

Favoritmat 2023:
Sushi.

Årets största rädsla:
Terrordåd, krig och miljö.

Årets insikt:
Livet blir mycket roligare när man planerar för roligheter.

Plan för 2024:
Vad vore livet utan planer? Längtar till att åka till USA igen och kanske en träningsresa med Anna. Ser också fram emot minst lika mycket padel som förra året. Och att Per ska bygga ett uterum. (Eller verkligen inte själva byggandet, men när det blir klart.)

En lista!

Vad kan väl vara roligare än att sammanfatta (förra) året i en lista?  Det kan knappt finnas någon som gillar listor så mycket som jag.

Detta gjorde jag som jag aldrig gjort förut

Opererade bröstet. Inget jag rekommenderar, särskilt dåligt i kombination med sol- och badsemester.

Jag åkte också Helix efter åratals vånda. Och överlevde!

Blev certifierad styrelse-arbetare.


En bra bok jag läst

Det första schiffret (plus 3 böcker till i samma serie) av Denise Rudberg. Snöade helt in på andra världskriget.


En plats jag besökt för första gången

Warner Bros Harry Potter tours i London. SÅ KUL!


Något jag lärt mig

Att hur sjuk man än är i influensa kan man se till att det blir ett julfirande ändå. Med städning, julmat, julklappar finkläder och allt. Kan även fritt översättas till att kärleken till ens barn vet inte några gränser.

Vad spenderade jag mest pengar på

Flygresan till Turkiet som fick betalas två gånger p g a Deturs konkurs.


En teveserie jag följt

The Intern.


En låt jag minns från 2022

Palomino med First Aid Kit är min nya favoritlåt!


Ett mål jag nått

Kunnat börja om med padel igen!


En sak jag är stolt över

Alltid stolt över mina fina barn. 


2023 vill jag ha mer av
Sol på sommaren och snö på vintern.


2023 vill jag ha mindre av 

Krig, inflation, elkris och sjukdomar.

2023 ska jag lära mig

Mer om marknadsföring.


2023 ser jag fram emot
Konsert med Laleh och hitta på roligheter.

2023 ska jag sluta med
Att vara för pessimistisk. Våga tro att det mesta löser sig. 


2023 ska jag fortsätta med
Spela padel!

Skit-november

 Åo-maj-gad. Jag behöver en handbok i hur man överlever november i mitten av Sverige. Nu är det visserligen december och jag har således starka bevis för min överlevnad, men det är inte lätt. Och november-feelingen är tyvärr kvar. Och jag tror egentligen inte att en handbok hade gjort någon skillnad.

Jag var sannolikt en björn i mitt förra liv för lusten att gå i ide är enorm. 

Och om idet inte är ett alternativ så skicka åtminstone hit snö som inte omedelbart smälter bort så jag har något att göra.

Till låns

Idag kom mitt äldsta barn hem tidigt och satte igång att putsa fönsterna på övervåningen. (Okej, han får betalt, men ändå, han har förhandlat sig till detta själv.) Han fyller snart 18 år, kör bil som en riktig bilförare, ska snart börja tredje året på gymnasiet, kan laga mat (nåja) på egen hand, behöver aldrig någonsin påminnas om något (typ tandläkaren eller prov), sparar pengar på eget initiativ, bokar in saker själv och klarar sig alldeles utmärkt utan sin mamma! 

Jag inser när jag skriver detta att det låter toppen, men saken är den att han snart kommer att flytta ifrån mig. Alltså allt annat än toppen. Även om han inte behöver bli påklädd och gullad med längre så är han ju ändå mitt lilla hjärta. 

Aldrig (A L D R I G) har tiden känts så lånad som just nu.

Plus och minus

 Nu är pandemin över säger dom. Nu ska vi börja vara på jobbet igen. Minns inte riktigt hur man gjorde längre, men det blir säkert bra.

Jag har funderat över vad som varit plus och minus med hemarbete i 2 år. Detta är det jag kommit fram till:

PLUS

Avsevärt mer tid med familjen.
Mer fritid.
Ett helt tyst kontor (nåja, har nog valt att förtränga att de byggde 30 radhus precis på gatan under största delen av tiden).
Flexiblare.
Lättare till friskvård på dagen.
Mycket lugnare liv.
Inga bilköer.
Mycket kattgos.

MINUS

Mycket mindre ljudböcker i bilen.
Isolerad från sina arbetskamrater och kunder.
Nästan upphörd gräns mellan jobb och privat.
Aldrig komma ur huset.

Sammantaget har det ändå varit övervägande skönt att jobba hemifrån, efter den initiala chocken över att vara tvingad till det av en myndighet man knappt hört talas om innan. 

Det har helt fått mig att omvärdera vad som är viktigt med ett jobb. Det jag värderar mest är flexibilitet. Jag vill aldrig återgå till att vara alla dagar på kontoret om jag kan undvika det (eller hitta ett kontor i Knivsta).

Snart ska jag krama okända!

Sist jag skrev ett inlägg var när Levi fått covid. Inlägget skrevs den 26 januari, en annan månad jämfört med nu. Och fortfarande är vi i covidträsket! Vi hann vara ute i det fria (och det med besked) en hel lördag innan både Elliot och Elina fick covid. Det var en evighet sedan. Och när vi började se ljuset i tunneln (igen) testade Per positivt och igår även jag.

Ett tag kände jag mig lite ensam som den enda friska (väldigt konstigt nog - när det går magsjuka har jag inte alls den känslan). Även om mitt immunförsvar kämpade, kunde det till slut inte stå emot smittan.

Så nu sitter jag här med coviden. Jag har lite ont i halsen, lite hosta, känner mig tung i bröstkorgen och är lite trött. (Tröttheten beror nog mest på Pers hosta som han höll mig vaken inatt med.)

Jag kan också konstatera att alla vi fem i familjen verkligen inte har haft samma symtom. Levi hade feber i två dagar. Och det var det. Elliot och Elina fick ont i halsen och snuva. Elliot fick jättemycket hosta. Inte Elina. Elina hade pyttelite feber. Inte Elliot. Per har ont i halsen och rethosta. Ingen snuva. Och jag har minst sagt milda symptom än så länge. 

Men snart! Snart är vi friska och då kan vi inte få covid på jättelänge till. Som jag ska vara nära folk i affärerna! Typ krama expediterna! Vara på jobbet varje dag och gosa med mina arbetskamrater! Okej - helt okaraktäristiskt - jag gillar typ inte kroppskontakt med folk jag inte känner mycket, mycket väl - men jag längtar ut!

                                                    Bella har lessnat på mitt gnäll om covid.

Jäkla tomte + jäkla covid

Läs DETTA först.

Alltså det är ALLTID något litet julpynt kvar. Detta året var det en tomte. Och den var i Elliots rum, alltså nästan inte mitt fel att den inte hamnade i julpyntslådan. Men nästa år...!

Levi har fått covid.

Han blev hängig på söndag kväll, fick feber och ont i kroppen. Jag förstod direkt att det var covid eftersom jättemånga av hans kompisar har eller har haft det. Dessutom brukar Levi ALDRIG ha feber. Han har säkert haft feber färre än 5 gånger totalt i livet.

Snabbtestet måndag morgon visade positivt, behövde inte bekräftas med PCR. Han var så hängig mitt lilla hjärta. Jag satt och jobbade med honom bredvid mig i soffan. Han frös, svettades, hade ont i huvudet och i kroppen och mådde illa. Vi fick i honom lite glass och vatten. Sedan hade han hög feber på natten mot tisdag, men sen vände det. Febern gick ner och han blev piggare och matglad igen. Så skönt! Igår när och Per tjatade på honom att gå och borsta tänderna sa han: "Visa lite respekt för de sjuka." Ett roligt tecken på bättring! 

Jaha, så nu är vi i familjekarantän. Enligt reglerna för oss trippelvaccinerade (jag och Per alltså) så behöver vi inte vara i karantän, men vi håller oss ändå hemma förstås. Elliot fick åka hem från skolan och Elina var redan hemma med huvudvärk. Både hon och Elliot är småkrassliga, men snabbtesterna visar negativt. Vad nu det säger. Elina har gjort ett PCR-test också och vi väntar på svar. 

Har vi inte redan haft det (och då väldigt lindriga symptom) så lär vi få det nu.

Slipad

Idag när jag bytte sängkläder tänkte jag på att man faktiskt förändras av den man lever med, särskilt om man lever med den personen länge. (Jag och Per är inne på 24:e året ihop.) Man liksom slipas som stenar mot varandra för att passa ihop lite bättre med åren.

Och varför dessa filosofiska tankar vid just sängklädesbytet? Jo, för att jag alltid har varit ett fan av mjuka sängkläder och mjuka handdukar och alltid använt mjukmedel på redan mjuka material. Ju mjukare desto bättre. 

Per är (eller har i alla fall varit) min materialantagonist. Han vill helst sova med sandpapper över sig och torka sig med handdukar som doppats i tapetklister och därefter fått stelna. (Ganska okaraktäristiskt egentligen eftersom han inte klarar av några som helst lappar i sina tröjor (ni vet sådana där med tvättråd).)  

Men med åren har jag liksom gått över till den hårda sidan jag med. Okej, jag klarar fortfarande inte av för riviga handdukar, men jag älskar (ÄLSKAR) kräppiga sängkläder. De känns varmare på vintern och svalare på sommaren. Väldigt behagligt faktiskt. Och dessutom verkar vi vara de enda som gillar sådana sängkläder för de är riktigt billiga (de få som finns att få tag på). Barnen tycker att de är förfärliga, så vi får dessutom ha dem ifred hemma.

När vi var och fyllde på vårt kräpp-lager hittade vi för övrigt sängkläder i flanell. Vem fan sover i flanell? Är det inte lika bra att bara vira in sig i lite galon om man vill svettas? 

2022 blir året när jag packade ner ALLT julpynt direkt

Varje år är det jag som packar upp och som sedermera packar ner julpyntet. Jag är ganska konservativ och pyntar ungefär likadant varje år. Dessutom är jag sparsmakad och pyntar inte så mycket. Ändå lyckas jag alltid glömma något litet julpynt framme i något hörn. Det slår aldrig fel.

Och varje år är jag lika nöjd med mig själv då jag ändå inbillar mig att jag fått ned precis allt julpynt. I år gjorde jag det! Så tänker jag. Och likafullt hittar jag någon liten ljusslinga, kylskåpsmagnet eller nisse-dörr efter några dagar. 

Jaja. Det blir spännande att se vad jag glömt i år helt enkelt. Men innerst inne tror jag att 2022 är året när jag lyckades.

                                                        Linda packar ner och Bella packar upp.

Årets lista 2021 (även om den skrivs 2022)

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 

Jag började spela padel, paddlade kajak och SUP och gjorde en magnetröntgen.

Höll du några av dina nyårslöften?

Jag lovar inget på nyår.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ja.

Dog någon som stod dig nära? 

Nej.

Vilka länder besökte du? 
Höll mig i Sverige p g a covid.

Är det något du saknat år 2021 som du vill ha år 2022? 
Mer fritid. Mindre samhällsrestriktioner.

Vad var din största framgång 2021? 
Att familjen höll ihop ett år till och hade det bra tillsammans, trots pandemi.

Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Inflammation i armen som tyvärr effektivt hindrat mig från att fortsätta med padel.

Bästa köpet? 
Toyota RAV4 (även om den står registrerad på Per). Samt en thujahäck!

Vad spenderade du mest pengar på? 
Toyotan.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Resan till Orsa samt att det gick att åka skidor i början av året på golfbanan i Knivsta och att Elliot gillade att åka längdskidor!

Jag och Elliot på golfbanan i Vassunda!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2021? 

"Easy on me", "Lose my mind"

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Kanske lite ledsnare p g a pandemi och mycket jobb.

Vad önskar du att du gjort mer? 

Varit ute i naturen, även om vissa ansträngningar gjordes.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Tittat på telefonen. 

Hur tillbringade du julen? 
I Gärde.

Blev du kär i år? 
Inte i någon jag inte var kär i förra året.

Favoritserie
"Mare of Easttown"

Bästa boken du läste i år? 
"En helt vanlig familj" av Mattias Edvardsson

Största musikaliska upptäckten? 

Att jag fortfarande gillar att sjunga gospel. :-)

Något du önskade dig och fick? 
Jag är alltid så nöjd över att ha min familj.

Något du önskade dig men inte fick? 
En flytt.

Årets bästa film? 

Kommer inte ihåg en enda (ny) film som jag sett under året.

Vad gjorde du på din födelsedag 2021? 
Det kan jag inte komma ihåg fastän jag försöker.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Mer padel hade ju varit att föredra.

Hur skulle du beskriva din stil år 2021? 
Lola!

Vad fick dig att må bra? 
Min familj. Är väldigt tacksam över den. Och padelfamiljen. ;-)

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? 
Regeringens fall efter misstroendeförklaringen samt Sveriges första kvinnliga statsminister.

Vem saknade du? 
Alla som jag (motvilligt) träffar så sällan p g a långt avstånd.

De bästa nya människorna du träffade? 

Min padelfamilj (även om de flesta är nygamla bekantskaper)!

Årets mat:

Mycket grönare än förr. Godare p g a Hello Fresh.

Årets dryck:

Fanta citron zero.

Årets tidning:

DN.

Årets semester:

Idre, Orsa, Piteå, Sundsvall, Västerås, Gärde. Oh, så exotiskt.

 

Årets surprise: 

Att vi blev bjudna på middag hos släkt i Orsa. :-)

 

Årets konsert:
Gospelkonserten med Joyful. Äntligen kör igen!

Årets godaste:

Kanske nyårsmiddagen som jag och Per gjorde. Fjällröding med brynt spetskål, potatispuré och champagnesås.

Årets tråkigaste:

Att Elliot slutade spela handboll och att jag inte hann träffa Catarina i Piteå.

Årets ansträngning:

Anmälan till seriespel i padel!

Årets besvikelse:

Att seriespelet inte kunde spelas klart p g a inflammation i arm.

Min dumma arm

Sällan har jag varit så uppslukad av något sportigt som padel. Lagom spelmängd för mig hade varit varannan dag eller så, men det tycker inte min arm. Jag HATAR att vara i 40-årsåldern, för kroppen (i alla fall min) protesterar så fort man håller på med något lite mer än ingenting typ.

I julklapp önskar jag mig mindre inflammerade överarmar och gärna lite mer snö.

💪💪💪

Tack på förhand.