Wiii!

Äntligen hemma! Det är ju alltid roligt att vara borta, men å så skönt det är att komma hem igen!!! Tack snälla mamma och Tony för all mat, omtanke och omsorg under en vecka! Tack snälla Linda och Ralf för att vi får komma och våldgästa er (ja, det är så det känns när man kommer själv med två barn till ett klanderfritt hem) mitt under en hektisk fredag! Det enda jobbiga med att vara hos er är att man blir så otroligt prylgalen. :-) Det tog cirka 5 sekunder att övertyga Per om att den rätta julklappen till oss båda från oss båda är ett Nintendo Wii. Hi-hi! Jag har dessutom bestämt att om vi får vinterkräksjukan (ja, jag är nog en obotlig fobiker) så får vi också välja ett superroligt spel som plåster på såren. Hjälp till självhjälp kan man kanske kalla det...?

Jag orkar knappt vara upprörd över att Daniel åkte ut ur Idol. Jag gav liksom upp då Christoffer åkte ut. Hur orkar juryn vara så upprörd över att Andreas får vara kvar? Det är ju dom som är ansvariga för att han är med i Idol över huvud taget. Som man bäddar får man ligga. ;-) På tal om bädda så har Per nystädat och nybäddat och det är bara att krypa ner... Mmmm... Hem ljuva hem....

3-årskalas, 30-årskalas och 50-årskalas

2007 är året som i mitt liv är det då alla fyller år hela tiden och oftast jämnt dessutom. Förra helgen fick vi 3-årskalas nr 2 avklarat och det var jätteroligt! Alla inbjudna kunde inte komma och det var nog bra (så här i efterhand) för det var alldeles proppfullt av glada och kalasiga barn med föräldrar och syskon! En Bamse-tårta tillverkades och fika dukades fram för minst dubbelt så många människor och Elliot fick en massa fina paket! Elina låg på golvet mitt i smeten bland barn, paket, godis och tårtsmulor och njöt. :-)

Efter kalaset fick barnen förkylningar som brev på posten. Elliot har haft sitt första kruppanfall, vilket inte var roligt. Elliot hostade slem som varken åkte upp eller ner och fick panik när han inte kunde andas som vanligt. Jag kände mig ändå ganska lugn och virade in Elliot i en filt och öppnade balkongdörren och då gick anfallet bort efter en stund. Sen gick Elliot och Per på nattpromenad (Elliot nedbäddad i vagnen naturligtvis) i en halvtimme enligt inrådan från sjukvårdupplysningen och med en Molipect-kur har han inte behövt ha något fler anfall som tur är. Elina har haft diarrée som inte gått över på mer än en vecka, men nu verkar det vara på bättringsvägen. Nu är hon dock superförkyld! Det är inte lätt i småbarnsfamiljer i virustider!!

I förrgår åkte vi (alla sjukdomar till trots) till Piteå för att fira mammas 50-årsdag. Det nya urusla systemet att man inte får ta med sig barnmat på flyget (på grund av att det är mer än 100 ml halvflytande och såldedes ett presumtivt sprängämne)och en försening gjorde att Elina inte fick någon middag förrän supersent! Det är ju gräsligt! Vad ska man göra om flyget är ännu mer försenat undrar jag? Nåja, igår firade vi i alla fall mamma och det var jättetrevligt! Anna hade lagat jättegod och jättefin mat och mamma hade också lagat en massa mat och Gunhild kom med fika, så vi har inte behövt svälta. Sen åkte vi direkt från 50-årsfest med buffé till Catarinas 30-årsfest med buffé. Phu! Elina var dock inte så solskensglad med sin dunderförkylning som precis var på väg att bryta ut, så vi kunde inte stanna så länge.

Idag är det dagen efter. Man behöver inte ha konsumerat en massa alkohol för att känna sig lite bakis. Man behöver bara ha varit uppe mitt i natten med hostiga barn, som sen inte har vett att sova till kl. 11. Dock sov Elliot säkert till 7.30 och Elina till 8.30, så jag har det ju inte så dåligt i alla fall.

Svenska folket är emot mig

Hur kan "svenska folket" göra så här mot mig? Ni som röstade - har ni överhuvud taget sett Idol? Mattias gjorde ju sitt bästa framträdande ever, men jag var helt säker på att det var han som skulle åka ut, för man kan ju inte skicka iväg den som är bäst även om han hade en dålig-hals-dag. Jag kommer nog aldrig över detta tyvärr. Christoffer - kom tillbaka! Clabbe - kom aldrig mer tillbaka!

Grisen är fortfarande full

Idag är jag arg. Jag vet inte riktigt varför, men man kan ju alltid hitta saker att vara arg på. Till exempel tycker jag att det är skit att bilen inte gick igenom besiktningen (felriktade stråkastare och då det är xenonljus, vilket man ju måste ha enligt Per fast jag inte ser någon skillnad, blir det en dyr historia enligt verkstan). Jag längtar efter Volvon-som-det-aldrig-nästan-var-fel-på-och-som-nästan-var-avbetald-till-skillnad-från-Toyotan. Jag är också arg på att Per inte får tummen ur och fyller på spolarvätska (är hemmet mitt ansvar kan väl bilen vara hans när vi båda använder vardera stället till 90% jämfört med den andra?). Sen är jag arg på att jag själv måste få tummen ur och städa huset inför kalas 2. Och så är jag arg på farmorn som varnar för alla sjukdomar i hela världen som man kan tänkas få. "Tänk om något barn är lite förkylt som kommer på kalas nu när ni ska åka till Piteå." Ja, tänk. Ska man ha förkylningsvarnare installerad kanske? Ska vi ställa in kalaset? Stoppa tillbaka Elliot i magen och pluppa ut honom i juni istället? Andra bra förslag?

Å, det är verkligen ingen idé att vara arg. Har man inte ens någon bra anledning så verkar det ju nästan som slöseri med tid till och med. Hur kan jag då inte kontrollera ilskan? Gå i terapi? Bli (ännu) vuxnare? Hur? När?

Tur man har gosiga barn, för då måste man ju åtminstone låtsas vara glad och till slut smittar dom av sig och så inflikar sig några stunder av lycka ändå. Elina har diarée och ont i sin röda, röda rumpa men hon lyckas vara glad ändå. Man kanske bara har ett visst mått av gladhet per familj och den är väldigt ojämnt fördelad i vår? Elina är jätterolig just nu! Hon pratar och pratar (titta, det där?, mamma, pappa, hej, ei = elliot, ta = tack) och övar sig konstant på att stå och klättra och vinka. Tänk om man hade samma energi och uthållighet som ett barn. Helt målinriktad övar hon sig på samma saker typ 1000 gånger om dagen och tycker det är roligt!

Idag tömde vi spargrisarna och åkte till banken. Den var tyvärr stängd, så jag fick gå med en jättetung handväska till Ica Kniven. Jag och Elliot köpte godis till fiskdammen som vi ska anordna på lördag. I övrigt har jag ingen plan. Jag har lust att lägga ner samtliga planer och överlåta åt någon annan att planera. Mitt nya motto ska bli: Bättre att blogga än att städa.

Smutskastning of politiken

Jag läser följande på Aftonbladets hemsida: "Nära hälften av regeringens statssekreterare har köpt svarta tjänster. Av moderaternas statssekreterrare har 10 av 15 fuskat." Sen följer följande skriftliga uttalande av Mona Sahlin: ”De nya allvarliga uppgifterna om de moderata statssekreterarna gör att man måste ställa frågan, är det en kultur inom moderaterna vi bevittnar, ett beteende inom en samhällsgrupp som ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna?"

Jag tror inte att motsvarande siffra skulle återfinnas i en vänsterregering, men det tror jag inte tyder på högre moral utan snarare sämre ekonomi. Har man inte råd med städerska/hantverkare/barnsköterska så betalar man varken vitt eller svart. Har man råd, så är det alldeles för enkelt att hitta svart arbetskraft. Jag är less på alla försök till smutkastning mellan höger och vänster. Det är väl bara att konstatera att det inte finns någon som är felfri, inte ens Mona Sahlin. ;-) För att anknyta till bibeln (jag hade ju påhälsning av Jehovas vittnen idag till lunch) så skulle jag vilja se vem som är villig att kasta första stenen. Är det här verkligen vad vi vill lära våra barn; roffa åt dig så mycket du kan och så fort tillfälle erbjuds så försök smutskasta din motståndare? Förkastligt.

En helt annan sak jag undrar över är vad som är poängen med alla varumärken som använder sig av "of" eller liknande preposition, typ "Himla of Sweden", "MQ - big fan of varumärken" osv.? Jag begriper ingenting i alla fall. Njut av en bild på barnen. Jag presenterar: Ungar of Linda och Per.

Ett råd på vägen (obs! ett gnällinlägg)

Om kommunen vill att jag ska sopsortera så har jag ett väldigt konkret råd till den: Töm sopsorteringskärlen lite oftare!! Jag vill gärna vara åtminstone lite miljömedveten (har för övrigt bara det att välja på och att potträna Elina och det verkar ju väldigt mycket jobbigare), men kommunen underlättar verkligen inte detta. Det är alltid fullt i pappersförpackningslådan och det gäller för övrigt Upplands Väsby kommun också (nu när jag ändå är i kängutdelningstagen). Här i Knivsta får man dessutom vara rädd att bli överfallen, då sopsorteringskärlen ligger lite avsides och utan belysning.

Jag måste också tjata om den här jäkla fobin jag har igen. Alltså vinterkräksjukefobin. Nu har den satt igång på allvar. Fobin alltså, hur det är med själva kräksjukan vet jag egenligen inte, fast jag har läst på facebook att några har magsjuka (borde för övrigt vara förbjudet att upplysa om sådant!). Jag har lust att isolera hela familjen fram till i vår, men förnuftet säger ju att detta inte är möjligt. Var kommer fobier ifrån och hur botar man dem? Jag vill ha konkreta tips omedelbums! Fast är det egentligen en fobi? Det är ju inget kul med vinterkräksjuka (det tycker väl ändå ingen?) och ska man inte skydda sig efter bästa förmåga (typ sprita av sina barn med jämna mellanrum och ha handskar och munskydd på affären och aldrig aldrig gå på offentliga toaletter mellan oktober och maj)? I alla fall var livet lättare när jag inte hade denna...rädsla (fobi eller inte fobi?) och jag vill ha tillbaka den känslan NU!! Jag kommer ihåg att jag och Elliot var på öppna förskolan när han var cirka ett år. Då kräktes en flicka där och jag tog hand om flickans lillebror medan mamman tog hand om flickan! Galna människa (jag alltså)! Min reaktion idag hade varit att ta mina barn under vardera armen och åka hem och dricka c-vitamin och duscha eller dylikt. Och aldrig återvända till öppna förskolan (vilken vi självklart inte går till nu i vinterkräksjuketider). Pust. Tips? Tips någon? Någon enda? Det enda positiva jag kan komma på med detta är att vi äter mycket mera fisk än tidigare (omega3 och sånt tjafs kan ju hjälpa) och att jag proppar i barnen frukt (c-vitamin är väl bra mot allt?). Varför finns vinterkräksjuka bara på vintern förresten?

Sedan en lista till blivande föräldrar. Detta är vad ni har att vänta er (förutom det man förstår själv, typ gränslös och villkorslös kärlek, vaknätter och ont i bröstvårtorna):
* Alla sjukdomar x 10.
* Hade man mycket att planera för tidigare, tänk även detta x 10.
* Packning när man reser x 10, ökar dessutom vid flera barn fast man inte tror att det är möjligt.
* Man gör allt på konstiga tider, typ storhandlar kl. 21.
* Plötsligt är fritid att storhandla eller bara gå ut med soporna.
* Det man gjorde ihop med sin partner gör man själv helt plötsligt.
* Hushållspapper. Innan förstod man inte varför det fanns, nu kan man inte begripa hur man skulle överleva utan.
* Vardagslyx är en dusch själv i fem minuter.

3 år - Ajv lavv jo!

Idag fyller mormor 70 år! Det är ofattbart. Grattis ändå! Hon har fått en cykel från oss släktingar. Det var hon verkligen värd.

Idag fyller Elliot 3 år! Det är nästan ännu ofattbarare. Vi hade släktingkalaset igår och vad Elliot vet var det hans födelsedag. På morgonen fick han paket på sängen (jag trodde att han skulle vakna kl. 4, men han sov ända till 7.30) och han var så exalterad att han darrade. Av familjen fick han en tåget Tomas-film och ett kök med alla lyxigheter (spis, micro, tvättmaskin, klocka, pappershållare, strykbräda) och av mamma och Tony ett Dora-badset. Detta innebar att vi var tvugna att bada det första vi gjorde efter frukosten. :-) Elliot fick välja lunch och varför inte vara pappa upp i dagen? Han valde således pytt i panna. Sen lagade jag mat som vi bjöd gästerna på förutom allt fika. Vi har ju bakat i flera veckor nu, jag och Elliot, och han börjar bli riktigt duktig på att måtta upp mjöl och knäcka ägg. :-) Jag dekorerade min allra första hembakta tårta (som teoretiskt sett naturligtvis var Elliots) enligt önskemål med tåget Tomas efter bästa förmåga. Farmor och farfar kom med en JÄTTEstor tåget Tomas-tågbana (som Per och Elliot har byggt ihop idag till Pers stora förtjusning) och kläder. Farfar, Eva, Lars och Karin kom med roboten Toby och en kassaapparat (jisses vad vi har lekt affär idag!!) och Lillemor, Johan och Agnes kom med bilar och ytterligare en tåget Tomas-film.

När jag la Elliot igår kväll frågade jag vilken som var hans bästa födelsedagspresent och då fick jag till svar att alla presenter var den bästa. Älsklingsgubbe!

Första snön!

Elliot upptäckte den först. "Kolla det är hnö!(Tänk mycket stora bokstäver.)" Och det var det. Han var helt exalterad! Det ändrade planerna för dagen och vi fick klä på oss direkt efter frukost för att gå ut och göra en snögubbe. Sen bar det iväg till Vidars dop där jag lyckades sjunga så att jag själv blev nöjd. (Jag var ju så illa tvungen för att kompensera för Ellens dop där jag grät mig genom sången, men jag skyller på att jag var full av hormoner för Elliot var bara 7 veckor gammal och sången var ju egentligen hans + att Emma grät så det skvalade, vilket hon i och för sig gjorde även denna gång - oj, vilken utläggning det blev. Igen.) Nåja. Vidar blev döpt enligt konstens alla regler och Elliot härjade fritt på "efterfesten". Han var lite svartsjuk för att Ellen helst ville vara med Hugo (det ska börjas i tid) vilket resulterade i diverse dispyter. Något utmattade landade vi hemma igen vid 16.30-tiden och Elliot var helt uppriven hela resten av dagen. Vi la trötta barnen vid 19 och nu börjar jobbet som skulle ha gjorts istället för snögubbar, dvs tårt- och pajbak. Det är bäst att snabba sig nu så man kommer i säng någon gång, för eftersom Elliot vet om att han kommer att få paket när han vaknar så lär väl morgondagen börja vid 4-snåret eller så.

Lite om mycket

Alltså Idol. Man kan varken leva med eller utan programmet. Nu är Amanda äntligen "tillbaka" och bra igen!! Hurra! Inte en dag försent. Till och med Marie Picasso var ju strålande duktig och förtjänade sina lovord den här gången. Uselt arrangerad låt fick kritiken att den var bra arrangerad (One more time). Christoffer var ju superbra som vanligt och Mattias var inte bra vilket var ovanligt. Andreas har (som vanligt) inte riktigt täckning för sin coola röst. Så - nu har jag fått det ur mig. :-)

Det måste ju ändå vara lättare att vara kille (och då menar jag inte i Idol utan i största allmänhet). Inte bara det att det är lättare att kissa ute (och för att inte tala om allmänna toaletter!), men också för att det verkar vara lite mer okomplicerat. Säger man en sak så menar man det nog om man är kille, och oftast verkar man inte behöva säga så mycket (vore ju trevligt som omväxling).

På tal om facebook så är det ju helt beroendeframkallande. Det roligaste tycker jag är att läsa folks status. Det är jätteroligt att veta vad folk har för sig precis nu och inse att man har helt skilda liv. Jag gillar verkligen mitt liv. Först kan man inte förstå hur det skulle vara att ha barn, sen går det inte att komma ihåg hur det var innan man hade barn. Det var väl också bra, men det går ju inte att jämföra med det här. Barnen är ju livet. Dessutom tycker jag att det är fränt att jag personligen (ja, jag vet att vi är två om saken) har påbörjat en liten klan.

Elliot har börjat sjunga med toner! Jag kan verkligen se honom framför mig på Idolscenen när han dedikerar sin första sång till mig, mamma som inspirerat så mycket med sitt pianohamrande. Eller...? I alla fall är det superfint (Sjörövarfabbe, Meckarmicke och Pippi Långstrump är klara favoriter) och det går rakt in i hjärtat på mig!

Idag är första dagen på mitt nya liv! Eller kanske imorgon... Eller....

Nu måste jag verkligen börja träna! Hur kan det vara så att när jag ser mig i spegeln tycker jag ändå att kroppen ser rätt okej ut (för att ha fött två barn inom 3 år alltså), men när jag ser kort på mig själv kan jag inte riktigt förstå att det är jag? Egentligen är det ju lite tur att det är så, men nu är det liksom dags att ta tag i mitt liv och inte bara vara orörlig och fikasugen!! Jag ska bara vänta tills Elliots två 3-årskalas och mammas 50-årsfest är avklarade...

Elliot är hos farmor idag. Han åkte med Per för en timme sen och Elina sover och då slår det mig; hur kunde jag en enda gång tycka att det var jobbigt att ha ett barn? Det är ju rena semestern!

Färggrannad!

Jag försökte vara pedagogisk idag och förklara för Elliot att jag skulle färga håret brunt. Han tyckte dock att jag skulle ta grönt istället. När jag kom hem bad han att jag skulle förklara hur man gör när man färggrannar håret. :-) Det var bara Elina som tyckte att den nya hårfärgen var konstig, fast hon verkar gilla mig ändå.

Jag och Per har varit ute och ätit!! Halleluja och kors i taket! Jag vill varmt rekommendera stället vi åt på för det var det godaste jag någonsin ätit på restaurang! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen hette, men den låg på Väderkvarnsgatan i Uppsala och det var inte den grekiska. Man fick välja kött och storlek på biten (jag tog 200 g renytter(eller inner kanske?)filé), sås (jag tog kantarellsås och det gjorde hela maträtten) samt potatis (klyft). Mmmmm....

Men jag blev inte piggare, utan avser att gå och lägga mig å det snaraste.