Kärlek x 2

Innan Elina föddes var jag rädd att jag inte skulle älska henne (ja, jag visste förstås inte att det var just hon som skulle komma) lika mycket som jag älskar Elliot. Jag förstod inte hur hjärtat skulle rymma så mycket kärlek för en till person. En alldeles onödig oro så här i efterhand.

Elina är en väldigt lättälskad liten bebis. Hon är alldeles underbar i alla avseenden! Hon har varit en nöjd liten person ända sedan hon kom ut till oss. Hon gillar att ligga och jollra för sig själv, bara man är i närheten. (Nu har hon ju i och för sig börjat krypa, men än så länge ser hon mest ut som en liten mask och kommer sig bara någon meter.) Hon uttrycker sitt gillande med gosiga förtjusta tjut ofta och högljutt (tänk höga c eller nåt)! Hon älskar Elliot och skrattar mest åt honom (till hans stora förtjusning). Mitt hjärta blir alldeles varmt av att se mina två barn gilla varandra så mycket. Elliot blir inte ens arg på Elina när hon har sönder hans tågbana (det är att jämföra med att ha sönder en annans finkläder, typ). Mina barn gör mig till en bättre person (fast de gör mig även till en mycket tröttare person).

Just nu är vi förkylda familjen. Vi försöker dock att inte bry oss så mycket om det. Idag har jag och Elliot bakat blåbärs- och chokladmuffins som vi hade med oss ut på picknick. Vi samlade ihop en skogsskatt (nej, inte skogskatt) som vi ska göra en tavla av. Snart. När orken återvänder.

Jag har lånat Liza Marklunds senaste bok, men jag törs knappt börja läsa den av rädsla för att jag inte kan sluta och, tro mig, jag behöver all den sömn jag kan få just nu. Med en förkyld snutta (läs: Elina) som stökar och bökar för ovanlighetens skull på nätterna och en förkyld räv (läs: Elliot) som också stökar och bökar och snörvlar och vill ha nässpray och lägg därtill en egen förkylning med vansinnigt ont i halsen så kan man nog förstå varför jag håller mig ifrån Liza Marklund ett tag till. (Är det det här som kallas vansinneslogik?) Eller så kanske jag skulle försöka övertala Per att låta mig bada lite ostört i några timmar. Det är ju alltid ett alternativ. :-)

Sen har jag ett användbart tips för den som inte har provat! Jag färgade på en del svarta kläder som bleknat med något pulver i tvättmaskinen och kläderna (i alla fall två par svarta jeans) blev som nya igen!! Varför har jag inte provat detta tidigare? Pers jacka blev svartare, men inte helt som ny igen. Dock mycket bättre än tidigare.