Livstid och asfalt

Jag rekommenderar den till alla! Liza Marklunds bok "Livstid", alltså. Den är officiellt utläst. Som tur är har jag varit sjuk och fått ligga alldeles ostörd i sängen i flera timmar i sträck (inte en vanlig företeelse i mitt liv). Dessutom är jag en snabbläsare. Ibland går det nog lite för snabbt dock, för jag grubblar fortfarande på slutet.

Nu har vi asfalt!! Både jag, Elliot och Elina har varit ute och provkört den nya vägen utanför huset med respektive bil, bobbycar och vagn. Jag är nog lite partisk, men jag tycker att det är den bästa väg som någonsin lagts. I skrivandets stund håller gubbarna därute på att asfaltera carporten. Per och grannkarln var ute hela kvällen igår och mätte, grävde och la ut stenar för att markera mitten på gården. Men egenligen undrar jag varför just vår gata är en samfällighet, vilket innebär att vi får betala både asfaltering, sandning och snöröjning? Vad har vi gjort kommunen för ont (eller vad det nu kan vara som är anledningen till detta)? Det väcker intressanta frågor som; Kan vi ta ut vägtull för eventuella besökare? Ska vi verkligen låta glassbilen komma körande en hel gång per vecka?

Nä, börjar men med sådana här spekulationer är det bara att inse att man troligtvis har för mycket fritid.
+