Efterlyser en dagisdebatt!

Jag är en av de få som är hemma med två barn samtidigt, d.v.s. Elliot går inte på dagis utan är hemma med mig och Elina. Det är jätteroligt, men det vore ännu roligare om fler hade sina större barn hemma så man kunde träffas i lekparken t.ex. Men nu är det inte så av någon (för mig) outgrundlig anledning. Alla barn som får vara på dagis är på dagis och that´s it. Det finns inte ens någon att ha debatt med. Varför är det så?

En av mina bekanta säger att hon inte har energi att aktivera det äldre barnet så mycket som det krävs, men har verkligen dagispersonalen det då? 22 barn på 3 personal. Jag har åtminstone bara 2 barn samtidigt att ta hand om.

En annan säger att personalen på dagis är utbildad och kan stimulera barnen bättre än föräldrarna. Visst, utbildning i alla ära, men jag är barnens mamma och känner mina barn bäst av alla i hela världen. Jag märker när Elliot är uttråkad och jag begriper att han behöver träffa andra barn och hitta på lagom mycket saker. Men han är trots allt inte ens 3 år fyllda och är främst i behov av någon som tycker om honom och gör sitt bästa för att underhålla honom och det gör väl ingen bättre än hans egen mamma? Jag tror att man har en övertro till pedagogerna om man tror att de är bättre för barnet än vad mamman är! Elina kräver sitt och jag kan inte ägna mig åt Elliot 100 % av tiden, men det kan verkligen inte dagispersonalen heller! Inte med dagens stora barngrupper.

Ett annat argument jag har hört för att ha det äldre barnet på dagis är att föräldern är så dålig på att leka. Det kan jag ärligt erkänna att jag också är. Jag är bra på att läsa och sjunga för mina barn, men jag är ingen lektant. Jag dricker låtsaskaffe i sandlådan, men det är ungefär där smärtgränsen går. Men so what? Elliot dör väl inte för den sakens skull. Vi gör andra saker. Det bästa han vet är att hjälpa till i hemmet med allt möjligt - diska, dammsuga, laga mat o.s.v. Det är väl lek nog? Han leker ju dessutom med andra barn. För barn är bra på att leka.

Jag älskar att vara hemma med mina båda barn! När jag var hemma med Elliot hade jag i ärlighetens namn lite långtråkigt. Det hinner jag inte ha nu för tiden. :-) Jag hinner nätt och jämt klä på oss, borsta tänder, tvätta barn, gå ut, värma lunch, söva bebis, plocka undan, läsa böcker, byta blöjor, söva bebis, torka kiss, laga middag, strunta i att plocka undan efter middagen och istället ta bussen till biblioteket och hem igen och plötsligt har hela dagen gått!

En förutsättning för att det ska gå så bra som det faktiskt gör är att Elina är en otroligt nöjd bebis och Elliot en supersnäll kille som älskar att vara hemma med mamma och lillasyster - de människor han gillar mest. Men har inte de flesta rätt nöjda barn? Varför är inga fler storebrorsor och storasyrror hemma? Och VAR ÄR DEBATTEN?