Skilda världar - och ofrivillig hundägare

Det är år 2007 (för den som var lite osäker), men ibland känns det som 1907 typ. Mamma hemma med barnen medan pappa jobbar och drar in pengar till hushållskassan. Sen kommer pappa hem och äter den färdiglagade middagen och börjar sedan skruva upp persienner och cd-spelare (i och för sig på min begäran, men ändå...!) medan mamma återgår till att passa barnen. Jag älskar mina barn över allt annat i världen, men behöver en paus ibland! Så istället för att sova när Elina sover sitt långa pass mellan 20-02 så är jag vaken till mitt i natten och ser teve, surfar, diskar eller tvättar (har lärt mig uppskatta allt som man kan göra i sin ensamhet t.o.m. städning) o.s.v. Tur att man inte kan åka och shoppa mitt i natten för det skulle varken nattsömnen eller ekonomin må värst bra av!

Idag blev jag ofrivillig hundägare. Nästan. Min stora lilla kille småpinkade i kalsongerna 10 (!) gånger imorse och det enda jag gjorde var att ränna mellan tvättstugan, pottan och Elina som fick ligga och gnälla för sig själv på täcket (som till slut också blev nedkissat och tvättat). Pust!! Sprang omkring som ett torrt skinn medan jag blev mer och mer uppgiven. "Nummer två" hamnade också i kalsongerna och då gav jag upp! Satte på Elliot en blöja och gick till lekparken. Där träffade jag en amerikansk kvinna som hade en kille som var en månad äldre än Elliot som också var hemma om dagarna! Kors i taket! Vi bestämde att träffas i lekparken och kanske gå till öppna förskolan tillsammans. Å, vad kul! På eftermiddagen gick potträningen bra igen och inte en enda droppe kiss kom i kallingarna. Hur kan träningen vara så ojämn?

Har jag nämnt att Elina är solsken personifierat? Jag har den nöjdaste, sötaste, finaste ungen i hela världshistorien. Och tro mig, jag har att jämföra med. Elliot är ju väldigt lätthanterlig nu, men det var han inte när han var bebis. Elina är nöjd och glad nästan dagarna i ända. Hon älskar att gosa, spegla sig och att bada. När hon är riktigt glad skriker hon högt (ibland blir hon rädd för sitt eget skrik) och benen går som trumpinnar. :-D Hon skrattar när hon ser Elliot gå i trappen. Hon gillar Elliot överhuvud taget, dock inte när han gosar med henne för hårdhänt. Hon gillar att vara ute, leka med nya saker (blommor är väldigt intressanta just nu) och hon gillar att äta allt man ger henne. Kosten är inte så varierad i 6-månadersåldern, men hon har hunnit med potatispuré, potatis- och morotspuré, avokado, äpple, banan, rån och bröd. Allt slinker ner! Jag kan inte förstå hur jag ska kunna vara utan bebisgos när min bebis blivit gammal (och då menar jag typ 1 år). Tänk om man kunde garanteras en till lika nöjd bebis nästa gång. Då skulle det nog bli (minst) en till. Per skulle nog låta sig övertalas... *dröm, dröm*

NÄ, nu ska jag sluta drömma och återgå till verkligheten.
GRATTIS till FAVORIT-LINDAN på 30-årsdagen!!